I Nya testamentet finns det två saker som för evangeliet vidare. Dels är det missionerande apostlateam, som reser, predikar, gör under och tecken och grundar församlingar och dels är det lokala församlingar, som lever ut Guds rike i en mörk värld. Dessa två kompletterar varandra. Betoningen för församlingen ligger i livets vittnesbörd (se t.ex. Matt 5:13-16, 1 Thess 4:11-12, Kol 4:5-6). Ingenstans i Nya testamentet uppmanas vanliga församlingsmedlemmar att gå ut och evangelisera. En författare som utvecklat detta perspektiv är Jim Petersen, som jobbat många år inom missionsorganisationen Navigatörerna. Det gör han i de mycket läsvärda böckerna Evangelisation som livsstil (1983) och Kyrka utan väggar (1992).
Här citerar jag ett avsnitt ur Kyrka utan väggar där Petersen skriver om skillnaden mellan apostlateamen (som han kallar skördetröskor) och lokala församlingar (som mer är att likna vid dem som plöjer, sår och skördar). Han skriver så här om dem som blivit omvända genom Paulus evangeliserande verksamhet:
Den andra uppgiften för dessa
nyomvända blev att påverka sin omgivning med de goda nyheterna. Paulus skrev
till efesierna: ”En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev
som ljusets barn... Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar... för överallt
där något blir synligt finns ljus... Se alltså noga upp med hur ni lever, inte
som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty
dagarna är onda.”
Det här bibelsammanhanget uttrycker
en grundtanke, som återkommer i de nytestamentliga breven. Hur skulle de
troende på lokalplanet ta sitt ansvar för omvärlden? De skulle inte vara
passiva eller dra sig undan från samhället. De skulle känna att de hade ett
ansvar för människor i sin omgivning, men taktiken de skulle använda skilde sig
från den apostlateamet använde.
Det förekommer aldrig att de
nytestamentliga brevens författare uppmanar de troende att gå tillbaka till
synagogan och störa ordningen igen. Inte heller uppmanades de att gå och
predika på torget. De uppmanades inte att gå från dörr till dörr. Skördetröskan
hade just passerat genom staden och skördat dem som var beredda. Att köra
tröskan över samma åker en gång till vore inte givande.
Den där kärntruppen av nyomvända
utgjorde utsädet för framtiden. De hade såtts av apostlateamet och förväntades
bära frukt i framtiden. Det förverkligades när de troende levde så bra liv
bland hedningarna att sanningen uppenbarades. När man ser sanningen levas ut,
vill man höra vad vi har att säga. Och det man hör stämmer på grund av det man
redan sett. Sanningen går inte att förneka. Den nya grödan skördas när det blir dags, men jordbruket skiljer sig den
här gången mycket från apostlateamets metoder. Det gäller att plöja jorden, så,
rensa ogräs, vattna och till slut skörda.
Överlag har den apostoliska
funktionen glömts i våra dagar. Det är en katastrofal förlust, eftersom den får
lokalförsamlingen att försöka göra allt. Förlusten skapar förvirring och ger
kristna en känsla av misslyckande. När vanliga troende tänker på att börja
arbeta bland de förlorade tror de att de måste tävla med aposteln Paulus. De
tolkar ”att vara ett vittne” som att de
ska fungera som enmans anfallsstyrkor, och det känns för avskräckande. Det gör
att de ger upp och riktar in sig på tryggare ”inomhussysslor”, som behöver
skötas i kyrkan. Ingen har någonsin berättat för dem att det kanske finns ett
annat sätt att nå ut, som skulle passa dem mycket bättre och skulle låta dem
med framgång delta i Guds plan livet igenom.
Jim Petersen, Kyrka utan väggar, sid 75-76
Det finns ett annat sätt att nå ut, som skulle passa dem mycket bättre, skriver Jim Petersen. Vad det skulle kunna innebära återkommer jag till i ett annat inlägg.
Uppdatering: Det inlägget finns nu här: Flexibel evangelisation - hitta din egen stil.
Uppdatering: Det inlägget finns nu här: Flexibel evangelisation - hitta din egen stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar