Bunhill Fields och John Bunyan

Nu har jag varit i England några dagar. Jag har mött många människor och fått många nya tankar. Nya idéer till blogginlägg dyker upp hela tiden, men det är lite svårt att samla tankarna och få ner något. Det kommer nog så småningom. Idag fick jag några timmar för mig själv i London och passade på att besöka Bunhill Fields. Det är en begravningsplats lite norr om London city. Från slutet av 1600-talet till mitten av 1800-talet begravdes där sådana, som stod utanför den anglikanska kyrkan och därför inte fick begravas på anglikanska kyrkogårdar. Där finns en hel rad av kändisar begravna. Jag vandrade runt bland gravarna en stund och tänkte på det pris många av dessa fick betala för sin tro.

John Bunyans grav i Bunhill Fields

Jag stannade en stund vid John Bunyans grav och mediterade över hans livsöde. Han var en enkel baptistpredikant, som satt många år i fängelse och skrev flera böcker. Den mest kända är utan tvekan klassikern Kristens resa (Pilgrim's Progress). Det lär vara en av historiens mest lästa böcker. John Bunyan dog 1688. Ett år senare fick England, som första land i Europa, religionsfrihet (någorlunda i alla fall).

Sen gick jag förbi Smithfield Square där många protestanter brändes på bål på 1500-talet. En av dem var John Bradford. En minnestavla på väggen förkunnade: "John Rogers, John Bradford, John Philpot and other servants of God suffered death by fire in the faith of Christ in the years 1555, 1556, and 1557. The noble army of martyrs praise thee." Tjugo år senare (1575) brändes två anabaptister på bål på samma plats. De var flyktingar från Holland och de avrättades av protestanter. Deras namn var Jan Pieterss och Henrik Terwoort. För dem finns det inget minnesmärke, men berättelsen om dem finns här. Tänk vad många bröder och systrar som gått före och gett sina liv för tron på Jesus Kristus.

Det är sånt jag tänker på när jag vandrar på Londons gator