Det har varit en omtumlande sommar. Krigets fasor har kommit nära. Ond och bråd död har drabbat Ukraina, Israel/Gaza, Syrien, Irak, Nigeria och flera andra platser. Krig är fruktansvärt och genom den snabba nyhetsförmedlingen kommer det rakt in i våra vardagsrum. Det har inte drabbat mig personligen, men många i vår församling har vänner och släktingar i Syrien och Irak och kriget påverkar oss alla.
I sommar har jag också sett SVT:s välgjorda dokumentärserie Det stora kriget, som handlar om första världskriget. I åtta entimmes avsnitt har man fått möta vanliga människor mitt i krigets vardag. Allt bygger på dagböcker och brev och är sammanställt genom den svenske historikern Peter Englunds gedigna forskning. Den är utgiven även i bokform i den billiga pocketen Stridens skönhet och sorg och i den nyutgivna 1914, som är första delen i en större serie. TV-serien har verkligen berört mig. Krig är fruktansvärt förödande på så många sätt och fredsarbete är värt så mycket och gör så stor skillnad.
Igår hade Dagen flera artiklar som relaterar till krig och fred. I ett par fängslande reportage berättas om evangeliska församlingars fredsarbete i Bosnien. För tjugo år sedan härjades landet av krig och den evangeliska kyrkan har nu en viktig roll i att skapa försoning och vara en gemenskap för alla folk, trots att mångfalden i kyrkan provocerar omgivningen. Den unge människorättskämpen Mefid Besic intervjuas också om sitt möte med Jesus och sin kamp för romernas situation. Jesus är fredsfursten och han kallar oss att skapa fred var vi än är: "Blessed are the peacemakers", sa han.
En annan artikel i dagen handlar om att en majoritet av partiernas toppkandidater vill begränsa den svenska vapenexporten. Det är bra, men jag för min del vill stoppa den helt. Sverige är en stor vapenexportör, och vapen säljs även till diktaturer och krigförande länder, även om det egentligen är mot regelverket, skriver Elisabeth Sandlund i ledaren och hoppas att vapenexporten ska minska. Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Sofia Walan kommenterar politikernas svar och menar att "allt man kan tjäna pengar på bör man inte tjäna pengar på." Jag håller med henne. Sverige bör inte exportera vapen. En intressant vinkel på den svenska vapenexporten gav Carl Lindahl för några veckor då han skrev en debattartikel med rubriken "Sluta döda era syskon". Han befarar att det är svenska vapen i händerna på IS i Irak. Läs gärna hans ödmjuka och provocerande förslag.
I det anabaptistiska nätverket som jag är med i har vi sju kärnvärderingar. En av dem handlar om fred. Så här lyder den: "Fred hör till evangeliets kärna. Som efterföljare till Jesus i en splittrad och våldsam värld är vi inriktade på att finna ickevåldsalternativ och på att lära oss skapa fred mellan människor, mellan och inom församlingar, i samhället och mellan nationer." Jag tror att det här med ickevåld och fredsarbete är en viktig aspekt av att följa Jesus och en del av vår kallelse som kristna. Den här sommaren har detta blivit ännu mer aktuellt och därför har jag nu också blivit medlem i Kristna fredsrörelsen. De kan säkert ha glädje av medlemmar med ett anabaptistiskt perspektiv. Vi får se vad det leder till.
Be a peacemaker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar