Mitt nya liv

Den här veckan har jag upplevt en stor förändring i mitt liv. Jag kan rentav tala om "mitt nya liv", även om det kanske är lite överdrivet. Vad är det då som har förändrats? Jo, jag pendlar inte längre mellan Jönköping och Mariannelund, och jag är inte längre folkhögskollärare.

Under de senaste tjugo åren (1994-2014) har jag jobbat som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Jag har pendlat med tåg och buss de tio milen mellan Jönköping och Mariannelund fyra gånger i veckan (5-6 timmar om dagen) och enligt rektorns uträkning har jag färdats tio varv runt jorden i de småländska skogarna. Men nu är det slut med det.

I måndags började jag jobba efter semestern och då gick jag också upp till heltid som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen. Det känns fantastiskt och min glädje har varit stor hela veckan. Under de sista två åren har jag fasat över från Mariannelund till SAM och haft deltid på båda jobben, men nu är alltså överfasningen fullbordad och jag känner det som att jag börjar ett nytt liv. Jag har verkligen älskat att jobba i Mariannelund och jag har haft tjugo fantastiska år där, men nu är det dags att gå vidare.

I Alliansmissionen jobbar jag framför allt med församlingsplantering och församlingsutveckling. Det betyder att min viktigaste uppgift är att leda arbetet med att plantera nya församlingar i Sverige. Jag jobbar med strategi, rekrytering, träning och coachning m.m. När jag nu går upp till heltid ska jag också jobba med att hjälpa gamla församlingar med nystart, förändringsarbete och utveckling. Det ser jag verkligen fram emot. De som känner mig vet att jag brinner för att församlingar ska fungera som Gud har tänkt och fullgöra sitt uppdrag i världen. Det är det jag lever för. Nu är det fullt fokus på att hjälpa både nya och gamla församlingar att växa och utvecklas. Om du vill ha kontakt finns mina kontaktuppgifter här.

Det är på ett sätt lite märkligt att jag har blivit samfundsanställd. Jag har inte alltid varit så positiv till samfunden. När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap i början av 80-talet valde vi att inte vara med i något samfund. Först i mitten av 90-talet gick vi med i Alliansmissionen och dåvarande Örebromissionen (numera EFK). Jag tror på lokala självständiga och självstyrande församlingar. Jag är övertygad kongregationalist. Det bör varken finnas biskopar eller något samfund som styr över den lokala församlingen. Men jag är också övertygad om att samfund kan vara bra som samarbetsorganisation för fria församlingar. Samfundet är till för att tjäna de lokala församlingarna och hjälpa dem att fungera och utvecklas. Samfundet kan också samordna den gemensamma missionen nationellt och internationellt. Faktum är att erfarenheten visar att församlingsplantering fungerar betydligt bättre och långsiktigt stabilt när det finns ett väl fungerande samfund inblandat. Det skriver bl.a. Ed Stetzer om i den här texten om samfunds och nätverks betydelse i församlingsplanterande rörelser. Det är så vi vill att det ska fungera i Alliansmissionen och det är därför jag älskar mitt nya jobb. Jag tror på evangeliets framgång  Sverige, många nya församlingar och stark församlingstillväxt. Nu kör vi. Detta är mitt nya liv!