Evangelisation och fredsarbete

Förra veckan var jag på turné i Sverige och Norge med Tom och Rebecca Yoder Neufeld. Resan började i Göteborg och gick via Oslo, Arvika och Örebro och vidare till Stockholm, där vi besökte Bromma och Älta (hela programmet finns här). Det var en spännande resa med fina samlingar och härliga möten med människor.

Är fredsarbete en del av kyrkans uppdrag? Det är den fråga som har varit i centrum under resan och den berördes särskilt på Högskolan för ledarskap och teologi i Oslo och på ett seminarium som Equmeniakyrkan arrangerade i Kyrkan vid Brommaplan. Vid det senare tillfället hade Tom Yoder Neufeld en mycket intressant föreläsning om förhållandet mellan evangelisation och fredsarbete.

Tom Yoder Neufeld tillhör Mennonitkyrkan. Det är en anabaptistisk kyrkotradition, som har betonat att evangeliet om Jesus handlar om fred och frid lika mycket som det handlar om nåd. Evangeliet är "budskapet om fred genom Jesus Kristus", som Petrus uttryckte det när han predikade hemma hos Cornelius (se Apg 10:36). I den kristna världen är mennoniterna ganska ensamma om att lyckas hålla ihop evangelisation och fredsarbete på ett bra sätt. Ofta har evangelikala kristna betonat evangelisation och den personliga gudsrelationen, men försummat evangeliets sociala aspekter och kallelsen till ickevåld och fredsarbete. Å andra sidan har mer liberala kristna ofta betonat fredsarbete, men försummat varje människas behov av att få fred med Gud och därför nedvärderat kyrkans evangelisationsuppdrag. Det kan lätt bli en konflikt mellan de båda sidorna. Tom Yoder Neufeld menar att båda aspekterna hör hemma i kyrkans uppdrag.

Föreläsningen byggde på en noggrann utläggning av Ef 2:11-22 med särskilt fokus på verserna 14-17: "Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära."

Yoder Neufeld visade med all önskvärd tydlighet hur Jesus stiftade fred på korset. En fred som både omfattar fred med Gud och fred med våra fiender här på jorden, i texten exemplifierat med fiendskapen mellan judar och hedningar. Jesus är vår fred, både med Gud och med varandra. Den här utläggningen finns än mer detaljerat på sid 106-139 i Tom Yoder Neufelds kommentar över Efesierbrevet.

På sid 134 sammanfattar han: "This text requires that evangelism and peacemaking be seen as indivisible. The one who is peace made peace through his death on the cross, and came announcing the gospel of peace. Enemies have thereby been reconciled with God and with each other. Together they have become part of God's family."

Fred är alltså ett centralt begrepp i Nya testamentet. "Fred hör till evangeliets kärna" står det i det anabaptistiska nätverkets kärnvärderingar. Men det är lätt att missa för den som läser en svensk bibel, eftersom vi har två olika ord för frid och fred. Hebreiskans shalom och grekiskans eirene översätts omväxlande med frid eller fred beroende på sammanhanget. Då är det bättre med engelskan som bara har ett ord och alltid översätter med peace.

Turné med Yoder Neufeld

Idag åker jag ut på turné. Jag har tagit några dagars semester och ska resa med Tom och Rebecca Yoder Neufeld och besöker bland annat Göteborg, Oslo och Stockholm. Mina uppgifter är i huvudsak att vara representant för Nätverket Anabaptist, köra bilen, tolka när det behövs och sälja böcker.

Tom och Rebecca är mennoniter från Canada. Tom är professor i Nya testamentet och har undervisat vid Conrad Grebel University College i University of Waterloo sedan 1983 och har specialiserat sig inom ämnen som kyrkan, ickevåld och fredsarbete. Han har skrivit tre böcker som han har med till försäljning: Jesus and the Subversion of Violence, Recovering Jesus och en kommentar till efesierbrevet: Ephesians. Rebecca har arbetat med invandrare och invandrarfrågor i Nordamerika och på olika sätt varit aktiv i lokalt församlingsarbete.

Jag överdriver inte när jag säger att det här känns väldigt inspirerande. Efesierbrevets andra kapitel kommer att vara en text som återkommer på flera samlingar. Där står det om Jesus att "han är vår fred" (2:14), att han kom för att "stifta fred" (2:15) och att han "har kommit med budskap om fred" (2:17). Fred hör till evangeliets kärna, som vi skriver i nätverkets kärnvärderingar:

"Fred hör till evangeliets kärna. Som efterföljare till Jesus i en splittrad och våldsam värld är vi inriktade på att finna ickevåldsalternativ och på att lära oss skapa fred mellan människor, mellan och inom församlingar, i samhället och mellan nationer."

Därför känns det inspirerande att få resa med en fredsteolog från en fredskyrka. Programmet ser ut så här:

"Ni kan alla profetera" - profetians gåva i praktiken

Den här helgen har vi bönehelg i vår församling. Vi har flera samlingar varje dag. Idag hade vi bland annat en "profetisk verkstad". Det innebär att vi ber för varandra och lyssnar in vad Gud vill säga personligt till den vi ber för. Det handlar alltså om profetians gåva i funktion. Idag tänker jag skriva lite om den. Jag utgår i första hand från 1 Kor 14 där Paulus skriver om profetians gåva.

Nyckelverserna är följande:

"Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva." (1 Kor 14:1 SFB)

"Jag önskar att ni alla skall tala tungomål, men hellre att ni skall profetera." (1 Kor 14:5 SFB)

"Men anta att alla talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: Hos er finns verkligen Gud." (1 Kor 14:24-25 B2000)

"Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade." (1 Kor 14:31 SFB)

"Mina bröder, sök att vinna profetians gåva, men hindra inte tungotalet." (1 Kor 14:39 B2000)

Vi ser att Paulus önskar att alla skall profetera. Han säger att alla kan profetera och utgår från att det skulle kunna ske i församlingens samlingar. Två gånger uppmanar han alla att söka profetians gåva, både i början och i slutet av kapitlet. Det är ganska tydligt att detta är ett viktigt ämne och en viktig gåva, eller hur?

Av det här kapitlet förstår vi att profetians gåva har med spontan uppenbarelse att göra. Det handlar helt enkelt om att Gud spontant ger ett budskap som man får ge vidare till någon annan. Profetia är inte predikan eller undervisning, utan spontan uppenbarelse. Det kan även handla om att Gud avslöjar sådant som är dolt (se 14:24-25 ovan). Man kan notera att Paulus använder ordet uppenbarelse som i stort sett synonymt med profetia i det här kapitlet. 1 Kor 14:26 skriver han: "Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp". Det är konstigt att Paulus inte nämner profetior här, eftersom det är det kapitlet handlar om. Men det är tydligt att han räknar in profetior i begreppet uppenbarelse. Det ser man även i vers 30 där han använder uppenbarelse som synonymt med profetia: "Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta".

Paulus' missionsmetoder

Igår var jag på ett mycket intressant seminarium på Missionsinstitutet på Örebro Missionsskola. Det handlade om Roland Allen - en tidig profet för missionell kyrka. Så här presenterades Allen i inbjudan till seminariedagen:

"Roland Allen (1868-1947) beskrevs av sin sonson som "Pionjär, profet och präst". Allen var högkyrklig präst i den Anglikanska kyrkan, missionär i Kina där han var med om Boxarupproret men fick avbryta sin tjänst av hälsoskäl, författare till några böcker som visade sig vara långt före sin tid men som tidiga pingstvänner tog till sitt hjärta och senare även till exempel. Den strömning som idag förespråkar "missionell kyrka" går i mycket tillbaka till Allen. Han var banbrytande profet och teolog för postkolonial missiologi och postkonstantisk ecklesiologi."

Vi fick lyssna till fyra intressanta föreläsningar. Göran Janzon (lärare på ÖMS) gav en översikt över Allens liv och författarskap och presenterade hans banbrytande missionssyn. Åke Talltorp (präst i Svenska kyrkan och den ende i Sverige som forskat på Allen) talade om Allens sakramentala kyrkosyn. Mikael Hallenius (lärare på ÖMS) talade om Allens betydelse för dagens samtal kring den missionella kyrkan.

Åke Talltorps avhandling Sacrament and Growth finns att ladda ner här.

Det var tre av Roland Allens böcker som lyftes fram som speciellt viktiga. Missionary Methods: St Paul's or Ours? från 1912, Missionary Principles från 1913 och The Spontaneous Expansion of the Church and the Causes which hinder it från 1927.

Jag läste den första av böckerna 1983 när vi höll på att plantera församling på Råslätt. Den påverkade oss en hel del och hjälpte oss att formulera en strategi för att missionera i Sverige på 80-talet. Jag har återkommit till boken många gånger i kurser om missionsstrategi och sammanfattat den på ett par sidor. Igår blev jag påmind om detta och idag lägger jag ut min sammanfattning här på bloggen. Roland Allens författarskap behöver uppmärksammas och det här är ett sätt. Den här kursen har jag bara haft i internationella grupper, så därför är texten på engelska. Jag reserverar mig för att det i vissa fall kan vara min tolkning och bearbetning av Allens tankar, men det är inspirerat av honom och det mesta kommer direkt från boken.

Paul’s Missionary methods

Paul planted churches in the four Roman provinces of Galatia, Macedonia, Achaia and Asia from 47 to 57 (Acts 13-20). He had a missionary strategy.

1. Teamwork - The apostolic team

Paul always worked with a team. The first team consisted of Paul, Barnabas and John Mark, the second of Paul, Silas, Timothy, Luke, Titus and others. Men and women became his co-workers. The team was also a training place for new workers. The team was a model fellowship and functioned with complimentary gifts. Not even Paul can do the work himself. (Acts 13:4-5, 15:39-16:3, 10-11, 19:22)

What is an Anabaptist Christian?

Jag har tidigare skrivit om Harold Benders minnesvärda föreläsning från 1943: The Anabaptist Vision. I den sammanfattas den anabaptistiska visionen i tre punkter. Nu har det kommit en uppdatering och nyformulering av de tre punkterna i Palmer Beckers lilla häfte "What is an Anabaptist Christian?" från 2008. Palmer Becker har formulerat om de tre punkterna och kallar dem för kärnvärderingar (Core Values) och under varje punkt har han tre underpunkter.

1. Jesus är centrum i vår tro.

• Vi ska följa Jesus i det vardagliga livet
• Bibeln tolkas utifrån ett Kristus-centrerat perspektiv
• Jesus tas emot som både frälsare och Herre

2. Gemenskap är centrum i våra liv.

• Förlåtelse är centralt för att leva i gemenskap
• Bibeln tolkas tillsammans i gemenskapen
• Gemenskapen bygger på små grupper där man möts ansikte mot ansikte

3. Försoning är centrum i vårt uppdrag

• Vårt uppdrag är att hjälpa människor att bli försonade med Gud
• Vårt uppdrag är att hjälpa människor att bli försonade med varandra
• Vi ska vara försoningens ambassadörer i världen

Vad är evangeliet?

Som kristna är vi kallade att förkunna evangeliet. Jesus säger att evangeliet ska predikas för alla folk innan han kommer tillbaka till jorden (Mark 13:10). Men vad är evangeliet egentligen?

Evangeliet handlar om Jesus. Paulus skriver i Romarbrevets inledning att han förkunnar "Guds evangelium" och att det är "evangeliet om hans son" (Rom 1:1-3). I det första brevet till församlingen i Korinth skriver han: "jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade" och sammanfattar det i budskapet om Jesus död och uppståndelse (se 1 Kor 15:1-5).

Evangeliets innehåll behöver dock göras tydligare än så och idag vill jag presentera en bok som ger god hjälp att förstå vad evangeliet är. Den heter Counterfeit Gospels - Rediscovering the Good News in a World of False Hope och är skriven av Trevin Wax.

Författaren liknar evangeliet vid en pall med tre ben. Alla tre benen behövs för att pallen ska kunna stå stadigt. Evangeliet har tre komponenter som alla är nödvändiga.

1. Det första benet är evangeliets berättelse, som omfattar Bibelns stora berättelse från skapelsen till alltings återställelse. Det är berättelsen om hur Gud skapade världen och hur människorna vände Gud ryggen och synden kom in i världen. Det är berättelsen om hur Gud räddar världen genom att kalla ett folk och sända sin son Jesus Kristus, som världens frälsare och Herre. Det är berättelsen om att Jesus en gång ska komma tillbaka, döma levande och döda och ge oss en ny jord där rättfärdighet bor.
2. Det andra benet är evangeliets proklamation (eng: announcement), som handlar om Jesus Kristus och vad han har gjort. Det handlar om hans liv, hans gärningar och hans undervisning, liksom om hans död, uppståndelse, himmelsfärd och återkomst. Som Paulus skriver i 1 Kor 15 är det Jesus död och uppståndelse som står i centrum, men alltihop behöver vara med. Evangeliets proklamation innehåller även kallelsen till alla människor att omvända sig och tro på Jesus Kristus.
3. Det tredje benet är evangeliets gemenskap. Evangeliets förkunnelse formar en gemenskap, Guds kyrka. Kyrkan är den gemenskap som förkroppsligar evangeliets budskap. Vi formas av evangeliet till ett folk som visar på Guds nåd och sprider de goda nyheterna om Jesus. Församlingen är en gemenskap av lärjungar, som tror på Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen.