Joining hands for Mission in Europe

Nu kommer sommarvärmen och jag har precis börjat min semester. Det känns härligt. Medan andra samlas i Almedalen, på Hönökonferensen eller på Gullbrannafestivalen får jag vara hemma och koppla av och ladda för att alla barn och barnbarn samlas till helgen då det är dags för bröllop. Jag känner inget behov av stora folksamlingar just nu.

Jag har redan varit på en konferens den här sommaren och det var mitt första möte med mitt nya internationella sammanhang. Konferensen var på det norska missionsförbundets teologiska seminarium Ansgarsskolen i Kristiansand och arrangerades av The International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC). Konferensen hade ungefär hundra deltagare från ett tjugotal länder i Europa. Alliansmissionen är ett av medlemssamfunden i IFFEC och vi var åtta personer från SAM som åkte till Kristiansand för att vara med i Joining hands for mission in Europe 2015. Det här var alltså första gången jag deltog i ett arrangemang med IFFEC och det var mycket inspirerande.

Ansgarskolen ligger vackert vid havet.

 



 

Norska missionsförbundet har lika stark koppling till missionsmannen

Fredrik Fransson som Svenska Alliansmissionen och Ansgasrskolen ligger på hans väg.

Det här med att leva i gemenskap och kommunitet

I torsdags hade tidningen Dagen ett fördjupande dokument om kristna kommuniteter med flera artiklar. I artikeln "Vi hjälper varandra att leva ett överlåtet kristet liv", gör reportern Linnea Jimenez ett besök i ett kollektiv i Uppsala. Tolv gemenskaper presenteras under rubriken Här finns några av Sveriges kommuniteter och ett kortfattat försök att klargöra begreppen finns under rubriken Vad är en kristen kommunitet? Till sist finns även en fördjupande artikel där jag och religionspsykologen Antoon Geels intervjuas. Den artikeln har rubriken Nya kommuniteter möts av utmaningar och jag bidrar med historiska perspektiv, pekar på några svårigheter och ger goda råd. Anledningen att jag blir intervjuad är väl att jag var med i den kristna kommunitetsrörelsen som fanns på 70- och 80-talen och har en del erfarenhet av att leva i en sådan gemenskap och att jag dessutom har skrivit en del om det här på Barnabasbloggen. Här vill jag nu länka till några av mina viktigaste texter i ämnet och hoppas att någon kan få glädje av dem.

Några tankar om att leva i kommunitet är en väldigt personlig text där det mesta är en artikel från 1986, där jag sammanfattar mina tidiga erfarenheter av att leva i gemenskap och hur man får en kommunitet att fungera. Man ser vissa likheter med de råd jag gav i Dagen i torsdags.

Kommuniteter och drömmen om gemenskap handlar om min egen erfarenhet och det som händer nu.

I En handbok för kristna kommuniteter presenteras den nya boken The Intentional Christian Community Handbook.

Boktips om kristna kommuniteter presenterar fyra mycket bra böcker och tipsar om ett kompendium som berättar om Råslätts församlingsgemenskaps historia 1983-2003. Det kan beställas från mig.

Leva i gemenskap - tio praktiska tips ger mina bästa tips till den som vill leva i gemenskap och vill att församlingen ska vara en gemenskap där man delar livet med varandra.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 1 presenterar två av de bibliska motiven som format Råslätts församlingsgemenskap.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 2 presenterar två andra bibliska motiv som format Råslätts församlingsgemenskap.

Håkan berättar om livet i Råslätts församlingsgemenskap är ett gästinlägg av vår pastor Håkan Karlsson, som har varit med i gemenskapen sen 1980.

Jag hoppas att både Dagens artiklar och mina texter kan ge vägledning och inspiration till den som söker ett liv i djupare gemenskap och kanske vill leva i en kristen kommunitet.

TV-debut i Vardagstro

Nu har jag gjort min TV-debut. Det skedde i programmet Vardagstro, som sänds på nätet. Jag deltar i ett studiosamtal om behovet av att plantera nya församlingar i Sverige. Programledaren Anders Wisth samtalar med fyra personer. Förutom mig är det församlingsplanteraren Johanna Bode från Växjö, Pingsts missionsföreståndare Pelle Hörnmark och Hillsongpastorn Andreas Nielsen, som deltar i programmet. Programledaren styr samtalet och fördelar ordet med sina frågor. Jag kommer inte in i samtalet så ofta som jag hade önskat och får inte de mest intressanta frågorna, men på det hela taget tycker jag att det är ett väldigt bra program och alla deltagarna ger viktiga perspektiv. Det var riktigt kul att vara med.



Vid samma tillfälle spelades det in en längre intervju med Andreas Nielsen. Då fick jag sitta i publiken och lyssna. Det var intressant att höra Andreas berätta lite om sitt liv och visionen bakom församlingen Hillsong i Stockholm. Det programmet kan du se här. Båda programmen finns även på Dagen TV.

Våren är på väg! Några reflektioner om kyrkans situation i Sverige

Igår hade jag en debattartikel i tidningen Dagen. Den är en kommentar till förra veckans ledarkrönika av Joel Halldorf, då han skrev om att vintern är på väg. Joel hade flera bra poänger i sin artikel, men jag tyckte att det var något som saknades och att den behövde kompletteras och även i vis mån korrigeras, så därför skrev jag ett svar som av Dagen fick rubriken Kyrkans vårtid är på väg. Här publicerar jag nu artikeln i sin helhet.

Vintern är på väg, skriver Joel Halldorf i en ledarkrönika i Dagen den 26 maj och syftar på en andlig vinter där kyrkorna blir allt mindre och färre. Jag skulle säga att vintern redan är här. Vi har i västvärlden under lång tid levt i det som på engelska kallas Post-Christendom och som vi på svenska kan kalla efterkristendomstiden. Det har redan varit vinter i flera decennier, nu är det våren som är på väg.

Joel Halldorf ger de kristna i Sverige flera goda råd för hur vi ska överleva vintern. Han skriver om att söka sig mot trons centrum, värna det centrala, att bli kvar i Jesus och leva i förtröstan på att den som är fylld av Anden drar människor till Jesus.

Allt detta är gott och väl och jag kan till viss del instämma i vad Joel Halldorf skriver, men jag tror att han missar något viktigt. Nämligen att kalla den kristna kyrkan i Sverige ut i mission i hela vårt land och att skapa tro på att en förändring är möjlig. Artikeln avslutas med ett hopp om att efter vintern kommer vår. Det tror jag också, men jag skulle säga att vår uppgift inte bara är att övervintra och vänta, utan även att påskynda våren.

Efterkristendomstiden innebär ett förändrat landskap för den kristna kyrkan i Sverige. Vår situation liknar mer och mer den situation de kristna hade i Romarriket under de första århundradena. Kyrkan finns i samhällets marginaler, är i minoritet, saknar politiskt inflytande och privilegier, möter motstånd och ibland förföljelser. Det kan kännas jobbigt och ovant för en kyrka som vant sig vid makt och inflytande, men är egentligen inte något negativt. Efterkristendomstiden skapar nämligen nya förutsättningar för kyrkan att vara en dynamisk missionsrörelse. Vintern skapar förutsättningar för en ny vår. Men om v­åren ska komma måste kyrkan i Sverige förändras och vara mer missionerande än förvaltande och mer rörelse än institution.