Församlingsplantering enligt Nehemja, del 1

Jag fick min kallelse att flytta till Råslätt och bygga upp en kristen gemenskap när jag läste om Nehemja i Gamla testamentet. Det var på hösten 1978 i en barack i Västra Frölunda. I augusti  året efter flyttade jag och Kerstin till Råslätt. Resten är historia. 

Nehemja är en pionjär och berättelsen om honom ger många lärdomar för den som planterar en församling. I några texter vill jag lyfta fram några lärdomar från Nehemja. Den första handlar om fem saker som kännetecknar en pionjär. 

Nehemja levde på 400-talet f.kr. Han var en israelit, men bodde i Persiens huvudstad Susa i det nuvarande Iran, långt från Jerusalem. Kungen över Persiens rike hette Artaxerxes och han härskade över många folk och ett mycket stort område, bland annat över judarna och Jerusalem. En del judar hade återvänt till Jerusalem efter den babyloniska fångenskapen, men Nehemja och många andra bodde kvar ute bland folken. Nehemja var tjänare hos kungen och serverade hans vin. En dag fick Nehemja besök från Jerusalem och han undrade hur det stod till i staden (Neh 1:1-3). När Nehemja hörde de dåliga nyheterna och insåg hur illa det var fick han nöd för Jerusalem.

Nöd

"När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud" (Neh 1:4). Nehemja såg ett behov och han fick nöd i sitt hjärta. Han blev ledsen och grät. En kallelse börjar ofta med att man grips av nöd över situationen. Man ser ett problem, som måste åtgärdas eller ett behov som måste mötas. Men Nehemjas nöd och sorg leder inte till passivitet och uppgivenhet, utan den leder honom till att börja be och fasta. En pionjär är missnöjd och ser behoven av förändring.

Bön

Nehemja ber och fastar i flera dagar. Han lyfter upp hela situationen inför Gud och vi får en sammanfattning av hans bön (1:5-11). Han bekänner sin och folkets synder och åberopar Guds löften och överlåter sig till Gud. Medan han ber får han en idé och bönen avslutas med att han ber att Gud ska vara med honom när han träder fram inför kungen: "Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man." En pionjär ber och söker Gud. 

Tro

När Nehemja ber föds tro i hans hjärta. Han tänker på Guds löften, Guds makt, allt vad Gud har gjort tidigare för Israel och han inser att Gud kan göra något stort igen. Tro föds när vi tänker på Guds egenskaper, gärningar och löften, och ber till honom. Jag tror att Nehemja började tänka: ”för Gud är ingenting omöjligt”. En pionjär är hoppfull och tror att det kan förändras.

Vision

När han bad föddes också en vision. Nehemja fick en tanke, en idé. Han tänkte: jag ska åka hem till Jerusalem och bygga upp muren, jag ska ta tag i situationen och se till att staden blir uppbyggd och organiserad igen, så att Guds namn inte blir vanärat. Lite senare får vi veta att det är detta som hänt: ”Jag hade inte berättat för någon vad min Gud hade ingivit mig att göra för Jerusalem” (2:12). En tanke kan vara en vision från Gud, en kallelse. En pionjär är en visionär och ser en profetisk bild av framtiden i sitt inre.  

Handling

Man får inte veta om visionen är från Gud om man inte testar och går från tanke till handling. Det gör Nehemja nu, han tar en enorm risk och sätter sitt liv på spel (2:1-5). Som vanligt går Nehemja in till kungen för att servera vinet, men allt är inte som vanligt. Nehemja är nedstämd och han ser ledsen ut. Det fick man inte göra inför kungen, och man kunde bli avrättad om man inte följde reglerna. Kungen frågar varför Nehemja är ledsen och då blir Nehemja livrädd, men han har bestämt att våga sitt liv, så han talar när han får chansen och berättar om läget i Jerusalem. Kungen frågar vad han önskar. Nehemja slänger iväg en snabb bön till Gud och talar till kungen och sätter allt på ett kort. Han ber om kungens tillåtelse att fara till Jerusalem. Gud var med honom och kungen svarade ja. Då fortsatte Nehemja med att be kungen betala hela projektet. vilket också beviljades (2:6-8). När Nehemja gick från ord till handling märkte han att Gud var med och då förstod han att visionen var från Gud och att han kunde fortsätta. "Kungen gav mig det jag bad om, ty min Gud höll sin skyddande hand över mig" (Neh 2:8). När man får en idé, en vision, måste den prövas. Man kan dela den med någon, lyssna till någon och börja testa på lite olika sätt. Om vi inte vågar ta risker kommer ingenting att hända. Vill vi se Gud verka måste vi sätta våra liv på spel och riskera något och se vad som händer. Vi ska inte vara rädda för att misslyckas. Gör som Nehemja, våga gå till handling, våga ta en risk. Utan risktagande kommer det inga nya församlingar. En pionjär är en risktagare och vågar pröva nya saker.


Hos Nehemja ser vi alltså fem kännetecken på en pionjär.

• En pionjär är missnöjd och ser behoven av förändring.
• En pionjär ber och söker Gud.
• En pionjär är hoppfull och tror att det kan förändras.
• En pionjär är en visionär och ser en profetisk bild av framtiden i sitt inre.
• En pionjär är en risktagare och vågar pröva nya saker.

Känner du igen dig?

Läs även:
Församlingsplantering enligt Nehemja, del 2
Församlingsplantering enligt Nehemja, del 3