Aldrig mer tillbaka gå - utmaningar från anabaptismen

Idag är det 500 år sedan Martin Luther presenterade sina 95 teser mot avlatshandeln och därmed satte igång en kedja av händelser som startade reformationen. Under detta jubileumsår har det kommit ut många böcker om Martin Luther på svenska, men det kommer bara en enda om anabaptismen. Den har kommit till bokhandeln just idag på reformationsdagen. Reformationen på 1500-talet blev ganska snart uppdelad i olika grenar och med tiden utvecklades tre distinkta kyrkotraditioner; den lutherska, den reformerta och den anabaptistiska. När vi nu firar minnet av reformationen finns det all anledning att uppmärksamma alla dessa tre grenar. Mina läsare blir säkert inte överraskade av att jag vill lägga fokus på anabaptismen och dess bidrag till kyrkan i vår tid.

Det är 50 år sedan det senast kom ut en omfattande svensk bok om den historiska anabaptismen. 1967 var det missionsförbundaren och riksdagsmannen Karl Kilsmos mästerverk Den tredje reformationen - den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556, som nådde läsarna. Alf Lindbergs Reformation och väckelse från 1982 täcker hela reformationen och sträcker sig fram till 1700-talet,men ger också en ordentlig och rättvis beskrivning av anabaptismen. Idag kommer det alltså en ny bok som presenterar anabaptismen för en svensk läsekrets och jag är en av bokens tre redaktörer och åtta författare. Jag har tidigare presenterat boken närmare här: Ny bok om anabaptismen.

De tre redaktörerna (Jag, Fredrik Wenell och David Willgren) har denna vecka skrivit debattartiklar i både Världen idag och Dagen för att aktualisera anabaptismen och anknyta till reformationsjubileet. Båda artiklarna publicerades på nätet i måndags. Världen idag hade vår artikel även i papperstidningen i måndags, medan vi inte vet när Dagenartikeln kommer i pappersform.

I artiklarna tar vi upp två viktiga teman ur boken. Två områden där vi menar att anabaptismen har ett viktigt bidrag att ge till kyrkan i vår tid.

I Världen idag tar vi upp kyrkans plats i samhället och relationen till makten. Vår artikel avslutas så här:

"Sverige var tidigare ett land som dominerades av en luthersk statskyrka, men i dag befinner sig de kristna kyrkorna snarare i marginalen, utan makt och inflytande. För många är det en ny och ovan situation. Många längtar tillbaka till den tid då Sverige kallades ett kristet land och kyrkan hade makten över kulturen. Anabaptisterna visar att en annan väg är möjlig, att en annan väg till och med är att föredra. Vi tror därför att 1500-talets anabaptister kan hjälpa Sveriges olika kyrkor att bli missionerande kyrkor i marginalen. Kyrkor utan makt och statlig sanktion, men med ett kraftfullt vittnesbörd i både ord och handling."

Läs hela artikeln här: Samhällets hopp är ett trofast vittnesbörd från marginalen.

I Dagen tar vi upp utmaningen att leva i överlåten och ansvarig gemenskap i världens mest individualistiska land. Vi är nämligen övertygade om att den anabaptistiska traditionen har praktiska verktyg som kan hjälpa oss att bygga gemenskap i vår tid. Vi skriver bland annat: 

"Gemenskap behöver byggas medvetet och genomtänkt, och vi tror att verktyg till detta finns om vi söker i våra rötter. Men i våra egna svenska lutherska och frikyrkliga traditioner har vi inte gett goda redskap för överlåten gemenskap, utan mer fokuserat på frälsningen och gudsrelationen. Därför behöver vi söka oss längre tillbaka. Till 1500-talet. Reformationen hade nämligen en radikal sida: en frikyrkorörelse."

Därefter utvecklar vi två konkreta punkter som vi hämtar från den äldsta anabaptistiska församlingsordningen från 1527, nämligen ömsesidig förmaning och ekonomiskt delande, som vi tror är viktiga för att kunna leva i gemenskap. Båda dessa praktiker tas också upp på ett praktiskt och konkret sätt  i boken av Annika Wilzén. Vår artikel avslutas sen så här: 

"I samband med reformationsdagen hoppas vi på en ny reformation, och vi vill utmana frikyrkan att vända blicken till sitt rika arv, mot den frikyrkorörelse som lade grunden för mycket av det vi ser som självklart idag. När vi söker oss närmre centrum - Kristus - så förs vi närmre varandra, och det är i sådana små, lokala gemenskaper som Guds nåd kan ta sin boning, som lärjungar kan formas och Guds evangelium nå ut till vår omvärld. Anabaptisterna var villiga att dö för detta. Vad är vi villiga att offra?"

Läs hela artikeln här: En gemenskap att dö för?

Jag hoppas att du blir sugen på att läsa mer om anabaptismen och vad den kan bidra med till kyrkan i vår tid. Du kan beställa vår bok från Nya Musik eller från förlaget Evangelie. 

Karl Kilsmos och Alf Lindbergs fina gamla böcker är fortfarande mycket läsvärda.