En enkel församlingsordning från 1527

Ett av de viktigaste bidragen som anabaptismen kan ge kyrkan i vår tid handlar om vad det är att vara kyrka. I vår tid är det många som söker sig mot enklare och mer organiska sätt att vara församling. En del kallar det för den sista reformationen och tror att det är något nytt, men det är det inte. Den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet var en husförsamlingsrörelse, som hade mycket av det som man söker idag, när man talar om enkel organisk kyrka.

Ett exempel som visar på detta är denna enkla församlingsordning från 1527. Den kommer från den gren av anabaptismen där Michael Sattler var en av ledarna. Han brändes på bål i maj 1527. Genom den får vi en bild av hur de förföljda husförsamlingarna kunde fungera vid denna tid.

Den allsmäktige, evige och barmhärtige Guden har låtit sitt underbara ljus bryta fram i denna värld och i denna ytterst farliga tid. Därför erkänner vi den gudomliga viljans mysterium, att Ordet har blivit predikat för oss enligt Herrens ordning och att vi genom det har blivit kallade till gemenskap med honom. Enligt Herrens befallning och hans apostlars undervisning ska vi i god kristen ordning hålla det nya budet (Joh 13:34) i kärlek till varandra, så att kärlek och enhet kan upprätthållas. Alla bröderna och systrarna i hela församlingen bör hålla fast vid följande punkter:

• Bröderna och systrarna bör mötas minst tre eller fyra gånger i veckan för att ägna sig åt Kristi och hans apostlars undervisning och hjärtligt förmana varandra att förbli trofasta mot Herren så som de har förbundit sig.
• När bröderna och systrarna är tillsammans ska de läsa något tillsammans. Den som Gud har gett den bästa förståelsen ska förklara det och de andra bör lyssna, så att man inte stör varandra med småprat. Psaltaren ska läsas dagligen i hemmen.
• Låt inte någon vara lättsinnig i Guds församling, varken i ord eller handlingar. De ska uppföra sig värdigt också inför hedningarna.
• När en broder ser sin broder fela ska han varna honom i enlighet med Kristi befallning (Matt 18:15-18). Han ska tillrättavisa honom på ett kristet och broderligt sätt, såsom vi alla är skyldiga att göra av kärlek till varandra.
• Av alla bröderna och systrarna i denna församling ska ingen ha något för sig själv, utan som de kristna på apostlarnas tid ska de ha allting gemensamt. De ska organisera en gemensam fond från vilken man kan ge hjälp åt de fattiga enligt vars och ens behov. Så att man liksom på apostlarnas tid inte tillåter att en broder är i nöd.
• Allt frosseri ska undvikas när bröderna samlas i församlingen. Servera en enkel måltid, ty Guds rike består inte i att äta och dricka.
• Herrens måltid ska firas så ofta som bröderna är tillsammans. På det sättet proklamerar man Herrens död och påminner varandra om hur Kristus gav sitt liv för oss, och utgjöt sitt blod för oss, så att vi också kan bli villiga att ge vår kropp och vårt liv för Kristi skull, vilket betyder för alla brödernas skull (1 Joh 3:16).

Texten är hämtad från boken The Legacy of Michael Sattler. Bibelhänvisningarna inom parentes är tillagda av översättaren. Läs mer om Michael Sattler här.

Detta inlägg är även publicerat på anabaptist.nu.

Unitas Fratrum - de förenade tjeckiska bröderna

Förra veckan skrev jag om hur den tjeckiska reformatorn Jan Hus avrättades vid kyrkomötet i Konstanz 1415. Det som hände därefter är lika spännande och ledde fram till att en tjeckisk frikyrkorörelse bildades 1467, femtio år före Luthers reformation. Så här gick det till.

Efter Hus avrättning utbröt krig och oroligheter i Böhmen och Mähren (nuvarande Tjeckien). Tjeckiska separatister var inspirerade av Hus och ville ha större frihet från det tysk-romerska kejsardömet och den katolska kyrkan. Kriget pågick 1419-1436 och de tjeckiska husiterna var framgångsrika. Husiterna var uppdelade i ett moderat parti (utrakvister) som sökte en kompromiss (en medelväg) och ett radikalt parti (taboriter) som inte ville kompromissa. I slutet av kriget vände utrakvister och taboriter sina vapen mot varandra och tolv tusen taboriter dödades vid ett slag 1434 och rörelsen krossades. Kriget ledde fram till att en tjeckisk reformerad statskyrka etablerades i Prag efter en överenskommelse med den katolska kyrkan. Jan Rokycana (ca 1395-1471) blev ärkebiskop i den tjeckiska kyrkan och den kunde behålla en självständig linje.

Vid den här tiden fanns det en annan unik kristen ledare i Böhmen. Han hette Petr Chelčický och levde ungefär 1390-1460. Petr Chelčický var mycket lärd i Skriften och kyrkofäderna trots att han inte studerat vid universitetet. Hans bibelläsning ledde honom till åsikter som var mycket ovanliga på den tiden. Han menade att kyrkan och staten skulle vara helt åtskilda, att kristna inte skulle försvara sig med vapen eller delta i krig, att alla människor är jämlika  och att församlingen ska byggas efter Nya testamentets mönster. Det är uppfattningar som hundra år senare blev vanliga i den anabaptistiska rörelsen. Läs mer om denne fascinerande man och hans tankar här. Delar av hans mest kända bok The Net of Faith finns tillgängliga på nonresistance.org.

Glöm inte Jan Hus

Idag den 6 juli 2015 är det 600 år sedan Jan Hus brändes på bål. Han var en av medeltidens mest kända evangeliska predikanter och en föregångare till reformationen, som inträffade hundra år efter hans död. Låt oss inte glömma Jan Hus. Här kan du se ett kort filmavsnitt från hans avrättning.

Jan Hus föddes 1369 av fattiga föräldrar av tjeckisk nationalitet. Han fick trots familjens ekonomiska svårigheter ägna sig åt studier och lyckades ta både filosofiska och teologiska examen vid universitetet i Prag. 1396 blev han teologie magister och började föreläsa för studenterna. Han blev prästvigd år 1400. Han blev även kallad som predikant till Betlehemskapellet i Prag där Guds ord skulle predikas på tjeckiska. Det var ungefär vid denna tid som Hus först kom i kontakt med den engelska teologen och predikanten John Wycliffes skrifter. När han läste dessa insåg han behovet av en levande kristendom och han började att klarare se de många bristerna i kyrkan. Han började även översätta Bibeln och Wycliffes skrifter till tjeckiska. Han predikade evangeliet frimodigt och började också angripa de katolska prästernas dåliga och själviska leverne.

 

Trots sitt ställningstagande för Wycliffes skrifter fick Hus behålla ärkebiskopens stöd, men 1408 klagade de övriga prästerna på honom och han avsattes som predikant av ärkebiskopen. 1410 påbjöd påven en insamling av alla Wycliffes skrifter som var spridda i Prag. Man samlade in ca 200 ex. Dessa förklarades irrläriga och brändes trots mångas protester. Ett par dagar senare bannlystes Hus av påven. Hus vägrade resa till Italien för att ställas inför påvestolen för att försvara sina läror och påven svarade med att avsätta honom. Detta var dock lättare sagt än gjort, eftersom många av hans landsmän stödde honom och ville ha kvar honom som ledare. Häftiga strider utbröt på gatorna i Prag mellan de båda partierna. Starka nationalistiska strömningar i Prag som önskade tjeckisk frihet och självstyre från tysk överhöghet förenade sig med de religiösa strömningarna och strävandena mot frihet från katolska kyrkan.

Joining hands for Mission in Europe

Nu kommer sommarvärmen och jag har precis börjat min semester. Det känns härligt. Medan andra samlas i Almedalen, på Hönökonferensen eller på Gullbrannafestivalen får jag vara hemma och koppla av och ladda för att alla barn och barnbarn samlas till helgen då det är dags för bröllop. Jag känner inget behov av stora folksamlingar just nu.

Jag har redan varit på en konferens den här sommaren och det var mitt första möte med mitt nya internationella sammanhang. Konferensen var på det norska missionsförbundets teologiska seminarium Ansgarsskolen i Kristiansand och arrangerades av The International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC). Konferensen hade ungefär hundra deltagare från ett tjugotal länder i Europa. Alliansmissionen är ett av medlemssamfunden i IFFEC och vi var åtta personer från SAM som åkte till Kristiansand för att vara med i Joining hands for mission in Europe 2015. Det här var alltså första gången jag deltog i ett arrangemang med IFFEC och det var mycket inspirerande.

Ansgarskolen ligger vackert vid havet.

 



 

Norska missionsförbundet har lika stark koppling till missionsmannen

Fredrik Fransson som Svenska Alliansmissionen och Ansgasrskolen ligger på hans väg.

Det här med att leva i gemenskap och kommunitet

I torsdags hade tidningen Dagen ett fördjupande dokument om kristna kommuniteter med flera artiklar. I artikeln "Vi hjälper varandra att leva ett överlåtet kristet liv", gör reportern Linnea Jimenez ett besök i ett kollektiv i Uppsala. Tolv gemenskaper presenteras under rubriken Här finns några av Sveriges kommuniteter och ett kortfattat försök att klargöra begreppen finns under rubriken Vad är en kristen kommunitet? Till sist finns även en fördjupande artikel där jag och religionspsykologen Antoon Geels intervjuas. Den artikeln har rubriken Nya kommuniteter möts av utmaningar och jag bidrar med historiska perspektiv, pekar på några svårigheter och ger goda råd. Anledningen att jag blir intervjuad är väl att jag var med i den kristna kommunitetsrörelsen som fanns på 70- och 80-talen och har en del erfarenhet av att leva i en sådan gemenskap och att jag dessutom har skrivit en del om det här på Barnabasbloggen. Här vill jag nu länka till några av mina viktigaste texter i ämnet och hoppas att någon kan få glädje av dem.

Några tankar om att leva i kommunitet är en väldigt personlig text där det mesta är en artikel från 1986, där jag sammanfattar mina tidiga erfarenheter av att leva i gemenskap och hur man får en kommunitet att fungera. Man ser vissa likheter med de råd jag gav i Dagen i torsdags.

Kommuniteter och drömmen om gemenskap handlar om min egen erfarenhet och det som händer nu.

I En handbok för kristna kommuniteter presenteras den nya boken The Intentional Christian Community Handbook.

Boktips om kristna kommuniteter presenterar fyra mycket bra böcker och tipsar om ett kompendium som berättar om Råslätts församlingsgemenskaps historia 1983-2003. Det kan beställas från mig.

Leva i gemenskap - tio praktiska tips ger mina bästa tips till den som vill leva i gemenskap och vill att församlingen ska vara en gemenskap där man delar livet med varandra.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 1 presenterar två av de bibliska motiven som format Råslätts församlingsgemenskap.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 2 presenterar två andra bibliska motiv som format Råslätts församlingsgemenskap.

Håkan berättar om livet i Råslätts församlingsgemenskap är ett gästinlägg av vår pastor Håkan Karlsson, som har varit med i gemenskapen sen 1980.

Jag hoppas att både Dagens artiklar och mina texter kan ge vägledning och inspiration till den som söker ett liv i djupare gemenskap och kanske vill leva i en kristen kommunitet.

TV-debut i Vardagstro

Nu har jag gjort min TV-debut. Det skedde i programmet Vardagstro, som sänds på nätet. Jag deltar i ett studiosamtal om behovet av att plantera nya församlingar i Sverige. Programledaren Anders Wisth samtalar med fyra personer. Förutom mig är det församlingsplanteraren Johanna Bode från Växjö, Pingsts missionsföreståndare Pelle Hörnmark och Hillsongpastorn Andreas Nielsen, som deltar i programmet. Programledaren styr samtalet och fördelar ordet med sina frågor. Jag kommer inte in i samtalet så ofta som jag hade önskat och får inte de mest intressanta frågorna, men på det hela taget tycker jag att det är ett väldigt bra program och alla deltagarna ger viktiga perspektiv. Det var riktigt kul att vara med.



Vid samma tillfälle spelades det in en längre intervju med Andreas Nielsen. Då fick jag sitta i publiken och lyssna. Det var intressant att höra Andreas berätta lite om sitt liv och visionen bakom församlingen Hillsong i Stockholm. Det programmet kan du se här. Båda programmen finns även på Dagen TV.

Våren är på väg! Några reflektioner om kyrkans situation i Sverige

Igår hade jag en debattartikel i tidningen Dagen. Den är en kommentar till förra veckans ledarkrönika av Joel Halldorf, då han skrev om att vintern är på väg. Joel hade flera bra poänger i sin artikel, men jag tyckte att det var något som saknades och att den behövde kompletteras och även i vis mån korrigeras, så därför skrev jag ett svar som av Dagen fick rubriken Kyrkans vårtid är på väg. Här publicerar jag nu artikeln i sin helhet.

Vintern är på väg, skriver Joel Halldorf i en ledarkrönika i Dagen den 26 maj och syftar på en andlig vinter där kyrkorna blir allt mindre och färre. Jag skulle säga att vintern redan är här. Vi har i västvärlden under lång tid levt i det som på engelska kallas Post-Christendom och som vi på svenska kan kalla efterkristendomstiden. Det har redan varit vinter i flera decennier, nu är det våren som är på väg.

Joel Halldorf ger de kristna i Sverige flera goda råd för hur vi ska överleva vintern. Han skriver om att söka sig mot trons centrum, värna det centrala, att bli kvar i Jesus och leva i förtröstan på att den som är fylld av Anden drar människor till Jesus.

Allt detta är gott och väl och jag kan till viss del instämma i vad Joel Halldorf skriver, men jag tror att han missar något viktigt. Nämligen att kalla den kristna kyrkan i Sverige ut i mission i hela vårt land och att skapa tro på att en förändring är möjlig. Artikeln avslutas med ett hopp om att efter vintern kommer vår. Det tror jag också, men jag skulle säga att vår uppgift inte bara är att övervintra och vänta, utan även att påskynda våren.

Efterkristendomstiden innebär ett förändrat landskap för den kristna kyrkan i Sverige. Vår situation liknar mer och mer den situation de kristna hade i Romarriket under de första århundradena. Kyrkan finns i samhällets marginaler, är i minoritet, saknar politiskt inflytande och privilegier, möter motstånd och ibland förföljelser. Det kan kännas jobbigt och ovant för en kyrka som vant sig vid makt och inflytande, men är egentligen inte något negativt. Efterkristendomstiden skapar nämligen nya förutsättningar för kyrkan att vara en dynamisk missionsrörelse. Vintern skapar förutsättningar för en ny vår. Men om v­åren ska komma måste kyrkan i Sverige förändras och vara mer missionerande än förvaltande och mer rörelse än institution.