Att be 24-7

Den här veckan har vi 24-7 bönevecka på Mariannelunds folkhögskola. Det brukar vi ha en gång varje termin. Det är kursdeltagarna som arrangerar det hela och det är en av terminens bästa veckor. 24-7 betyder att man har ett bönerum där man ber 24 timmar om dygnet i 7 dagar. Bönerummet är kreativt med många olika uttrycksformer och bönestationer. Den som vill be skriver upp sig på en lista med alla bönetider och på så sätt fylls dygnets alla timmar snart upp. Det är alltid en eller flera som håller bönen levande i rummet. Gudsnärvaron är mäktig och många möter Gud. Man får tid att be och lyssna. Många upplever tilltal, uppmuntran, frid och bönesvar på olika sätt. Det betyder mycket även för mig. Det är märkligt hur lätt det är att be bär jag kommer in i bönerummet. Jag fylls av frid och glädje och timmen går fort inför Guds ansikte.

Bönerörelsen 24-7 har funnits i tio år. Berättelsen om hur den startade kan man läsa i boken Red Moon Rising (boken finns på svenska med samma titel). Det finns också en hemsida för 24-7 Sverige där man kan läsa mer (tyvärr nedlagd).

Rötterna till 24-7 är betydligt äldre. Inspirationen kommer från den kristna gemenskapen i Herrnhut (i östra Tyskland), som bad dygnet runt sju dagar i veckan i över hundra år (det började 1727). En av ledarna för församlingen var Ludwig von Zinzendorf och den gav upphov till den herrnhutiska väckelserörelsen och en omfattande mission i hela världen. Även Sverige påverkades av herrnhutismen. Det är ett starkt vittnesbörd om vad som kan hända när Guds folk ber.

Men den viktigaste inspirationen till uthållig bön finns förstås i Bibeln. Jesus själv drog sig undan för att be (Luk 5:16, 6:12, 9:28). Det behöver vi också göra ibland. Därför gillar jag 24-7.