onsdag 5 oktober 2011

Bokpresentation: Efter detta av Stefan Swärd


I svensk kristenhet talar vi inte så mycket om att Gud är domare, och att vi alla en gång ska stå inför Guds domstol och göra räkenskap för våra liv. Ännu mindre talar vi om att det finns en evig dom och ett evigt straff. Det tror jag är en stor brist. Den slutliga domen är ett viktigt ämne i Nya testamentet och Hebreerbrevets författare skriver att läran om "evig dom" hör till trons grunder (Hebr 6:2). Det är bara att hålla med. Det gör även Stefan Swärd.

Det är dags att bryta tystnaden om helvetet, skriver Stefan Swärd i sin nya bok Efter detta - Om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete. Jag har precis läst den. Det är en mycket bra bok. Jag tycker om den av flera skäl.

1. För det första är den skriven i en ödmjuk och reflekterande ton. Stefan Swärd tar tag i några av de allra svåraste frågorna och han gör det utan att vara självsäker eller okänslig. Meningsmotståndare möts med respekt och tas på allvar. Olika ståndpunkter presenteras och värderas. Man får mycket att tänka på när man läser.

2. För det andra ger boken en djupgående förståelse för Bibelns undervisning om kärlek och rättvisa, dom, evigt straff och evigt liv. Många bibeltexter bearbetas och diskuteras. Swärd är noga med att inte säga mer än vad Bibeln säger och är därför försiktig med sina slutsatser. Det tycker jag är sunt. Samtidigt talar han om var han står och hur han tänker i olika frågor.

3. Boken är dessutom liten i formatet och lättläst. Det är inte mer än 160 sidor. Lite gammalt språkbruk i uttryck som "Jesu andra tillkommelse" gör den kanske lite svår för en del unga läsare, men det är inget stort problem.

4. Boken tar upp många olika frågor. Det allra bästa kapitlet är det som handlar om domen över oss kristna. På ett mycket bra sätt förklarar Swärd varför även kristna ska stå inför Guds domstol och göra räkenskap för sina liv. Han försöker förklara vad det är som står på spel och vad det innebär att få lön. Han gör det bra. Det är något vi behöver höra i våra församlingar.

5. I några kapitel analyseras frågan om eviga straff. Innebär helvetet en evig plåga utan slut eller kan det vara att man till slut utplånas för evigt. Eller kan det rentav vara så att alla till slut blir frälsta. Det sistnämnda tar Swärd tydligt avstånd från och argumenterar emot universalismens tanke att alla till slut blir räddade och får evigt liv. Däremot är han mer öppen när det gäller frågan om utplåning (annihilation). Vad det eviga straffet innebär är svårt att säga med säkerhet, men att det finns både evigt liv och evigt straff är tydligt. Jag och Stefan Swärd är överens om att evigt straff innebär evig skilsmässa från Gud. Swärd lutar nog lite åt evig plåga, jag lutar lite åt utplåning, men vi tycker båda att frågan är ganska öppen.

Det är bara på en punkt jag är kritisk och det gäller det tionde kapitlet som har rubriken: Vad är himlen? Där beskriver Stefan Swärd på ett bra sätt hur livsvillkoren kommer att vara på den nya jorden, den nya skapelsen, som är den eviga slutstationen för dem som blir räddade. Han beskriver det som en ny jord, men han kallar det himlen. Det tycker jag är lite missvisande. Jag brukar säga till mina elever att slutmålet inte är en evighet i himlen, utan en evighet tillsammans med Gud på den nya jorden. Man kan förstås säga att himmel och jord förenas, eller att himlen landar på jorden, men jag tror att många kristna automatiskt tänker fel när man säger att slutmålet är himlen. Man tänker något andligt och själsligt, utan kroppar, utan fast mark under fötterna och utan mat i magen. Men Stefan Swärd förklarar att vi i himlen kommer att leva i en mycket konkret och fysisk värld, ja på en ny jord. Så det är ingen tvekan om att vi tänker likadant även om vi ger det olika namn. Som jag ser det kommer man till himlen när man dör i väntan på uppståndelsen, men efter uppståndelsen ska vi leva på den nya jorden. Inte kallar väl Nya testamentet slutmålet för himlen?

Till slut vill jag tacka Stefan Swärd för en mycket bra bok. Jag hoppas att många läser den och att tystnaden om dessa frågor blir bruten. Om vi börjar samtala och undervisa mer om livet efter detta, Guds kärlek och rättvisa, den yttersta domen, evigt liv och evigt straff, himmel, helvete och den nya jorden. Då har boken tjänat sitt syfte.

Vad tänker du om detta?

12 kommentarer:

  1. Att Himlen endast syftar på ett stadium innan "platsen" vi ska spendera det eviga livet på ser jag som väldigt svårt att gräva fram ur Bibeltexterna, Himlen och den nya jorden kan lika gärna vara synonymer. Hur tolkar du 2 Kor 5:1?

    SvaraRadera
  2. Tack för ett intressant inlägg! Och generellt håller jag med dig -- det finns anledning att betona de fysiska aspekterna i den eviga tillvaron. Men det ska inte förstås som kritik mot Swärds bok, den har jag inte läst än.

    SvaraRadera
  3. Micael. Jag förstår att Stefan Swärd använder "himlen" och "den nya jorden" som synonymer, men jag är inte övertygad om att de är synonymer i NT.

    2 Kor 5:1-10 är inte så lätt att förstå. Jag tror att Paulus menar så här: Vi behöver inte vara ledsna om våra jordiska kroppar förgås, Gud har nya eviga kroppar som väntar på oss i himlen. Jesus uppståndelsekropp, som är i himlen nu, är själva prototypen för våra nya kroppar och det är därför han säger att byggnaden är i himlen. Vi längtar efter att ikläda oss vår "himmelska boning" och det ska vi få göra en gång på uppståndelsens dag. Paulus säger alltså att den nya kroppen "väntar" på oss i himlen nu, inte att vi ska vara i himlen för evigt. I vers 6-8 talar han om vad som händer när man dör. Då lämnar man kroppen och går hem till Herren. Det tror jag handlar om mellantillståndet i väntan på uppståndelsen och den nya jorden. Jag är medveten om att texten är svårtolkad och att det finns olika uppfattningar, men det är så jag förstår den. Hur tänker du? Finns det några texter där slutmålet kallas himlen?

    SvaraRadera
  4. Jag tror det är en efterkonstruktion att göra en skillnad på Himlen och "slutmålet". 2 Kor 5:1 visar enligt mig att vi kommer spendera evigheten i Himlen.

    SvaraRadera
  5. Micael. Vadå efterkonstruktion? Av vem och när?
    Om du med himlen menar den nya jorden, så stämmer det. Om inte, har du nog missförstått NT:s undervisning.
    Jag rekommenderar dig att läsa N.T. Wrights bok Surprised by Hope - Rethinking Heaven, the Resurrection and the Mission of the Church.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker allvarligt talat att det låter hemskt att "Swärd lutar åt evig plåga". Menar han evig i den vanliga bemärkelsen av ordet? Jag menar, man säger ju ofta att tiden bara existerar i detta livet och inte när man lämnat det.

    SvaraRadera
  7. Jonas: Jag har aldrig stött på den här läran tidigare, så jag kan inte säga av vem och när, men det finns inte vad jag kan se någon Bibelvers som säger att Himlen är temporär. Himlen, den nya jorden och Guds Rike kan lika gärna vara synonymer som man i efterhand kan klassifiera i olika "stadier". Man kan likaväl komma med en teori som säger att först är vi i Paradiset, sen i Himlen, sen på den nya jorden, därefter i det Nya Jerusalem och till sist i Guds Rike, då är inte den nya jorden slutmålet. Men har den här läran något namn? Det borde inte vara så svårt att hitta dess rötter.

    SvaraRadera
  8. Micael. Jag kanske uttrycker mig otydligt. Det är himlen = mellantillståndet som är ett temporärt tillstånd för de kristna. Guds himmel är naturligtvis evig och den landar på jorden när den nyskapas efter uppståndelsen. Min enda poäng är att kristna ofta blandar ihop himlen i meningen mellantillståndet och himlen i meningen slutmålet på den nya jorden. Jag förstår inte riktigt vad som är nytt eller konstigt med detta. Det är väl i stora drag vad kyrkan lärt i alla tider? Det är också vad Stefan Swärd lär i sin bok. Min enda kritik var att han använde ordet himmel om sluttillståndet. Jag kallar det hellre "Guds rike", "den nya jorden" eller "den nya skapelsen", men man kan kalla det himlen också om man bara förklarar vad det är. Det gör Stefan!

    SvaraRadera
  9. ongstJonas, jag håller verkligen med dig angående bilden kristna har av himlen. Bibeln talar i väldigt klara ordalag om att vad vi väntar på och ser fram emot är inte att "komma till himlen". Tvärt om, himlen skall komma till oss, det nya Jerusalem kommer ner till den nya jorden.

    En av huvudpunkterna i Paulus teologi var uppståndelsen, där Jesus utgör förstlingsfrukten och vi kommer uppstå med kroppar som hans. 1 Kor 15, och till någon del Rom 8 är bra läsning i sammanhanget.

    Uppståndelsen har inte ägt rum ännu är fortfarande något som ligger i framtiden, och Guds rike har inte brutit fram fullt ut ännu, men det kommer, det kommer.

    Micael, det är verkligen ingen ny lära. Det är vad kristna i tusentals år har trott på. Att Jesus skall komma åter och upprätta sitt rike helt och fullt synligt för oss alla och i samband med det skall vi uppstå och få härlighetskroppar. Det har ju inte skett ännu och är alltså någom som väntar oss i framtiden.

    Jag kan nog gräva fram bra undervisning om detta ifall du skulle vilja det.

    SvaraRadera
  10. Annika. Ja, visst låter det hemskt med eviga straff och evig plåga. Det håller jag med om. Ändå kan man inte komma ifrån att denna syn har varit den vanligaste i kyrkans olika grenar genom hela historien. Med evig menar man väl att det aldrig tar slut. (Jesus talar om evigt liv och evigt straff i Matt 25:46). Det där med att tiden inte finns längre är lite oklart, men jag skulle tro att tiden upplevs på ett annat sätt efter uppståndelsen.

    SvaraRadera
  11. Ett boktips när det gäller detta ämne är Surprised by Hope av N.T. Wright. Jag har presenterat den här: http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/2011/07/bokpresentation-surprised-by-hope.html
    Rekommenderas speciellt för den som funderar på det här med himlen och den nya jorden.

    SvaraRadera
  12. http://karlektillsanningen.se/wordpress/?page_id=853

    Här är ett bloggtips i ämnet.

    SvaraRadera