söndag 6 november 2011

Hopp om livet

Det är söndagskväll. Jag har just kommit hem från dagens gudstjänst. Idag handlade det naturligtvis om det kristna hoppet, hoppet om evigt liv. Håkan Karlsson predikade och frågade sig vad som händer när man dör. Svaret handlade om himlen, uppståndelsen och det eviga livet. Jesus sa: "Den som tror på mig skall leva om han än dör" (Joh 11:25b). Det är ett budskap som behöver spridas, men hur ska man få människor att tro på det. Det är förstås den helige Ande som övertygar människor, men som hans medarbetare har vi också ett ansvar.

Tidigare i veckan var jag i Skåne på styrelsemöte med Pionjärmissionen. Det var jag och ett gäng pastorer och vi hade ett knappt dygn tillsammans med gemenskap, bön och samtal. Från flera håll fick vi höra uppmuntrande berättelser om människor som kommit till tro på Jesus. Ofta i samband med att det också skett under och tecken. Precis som på Bibelns tid kan under och tecken hjälpa människor att tro.

Vi konstaterade också att även när det sker under och tecken i större skala finns det ingen garanti för att många kommer till tro. Precis som på Bibelns tid kan även de som får se ett under med sina egna ögon hålla fast vid sin otro. Tänk på vad som hände när Jesus hade uppväckt Lasaros från de döda. Många av judarna kom till tro, men andra gick och rapporterade det som hänt till fariseerna (Joh 11:45-46). Översteprästerna och fariseerna bestämde sig för att döda Jesus (Joh 11:53) och även Lasaros (Joh 12:10-11). Under och tecken är viktiga. De är en god hjälp för att människor ska komma till tro, men de är ingen garanti för att det blir väckelse. Jag tror att det finns två saker som är ännu viktigare.

Det ena är att budskapet om Jesus och Guds rike predikas och förklaras klart och tydligt. Evangeliet är en Guds kraft till räddning för var och en som tror. Det är kraft i själva budskapet om Jesus, hans död och uppståndelse, hans kraft att förlåta och befria här och nu och hans eviga rike. Det är viktigt att vi presenterar budskapet på ett sätt så att vår tids människor kan förstå det och relatera det till sina problem och sina behov.

Det andra är kärleken. Kärleken i den kristna gemenskapen är egentligen det allra viktigaste och det som kommer att övertyga människor om att vi har med Gud att göra. Utan kärlek kommer vi inte långt även om vi har både under och tecken och ett klart budskap. Låt mig påminna om vad Jesus sa: "Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek" (Joh 13:34-35). Kärleken är alltså det avgörande beviset! En kärleksfull gemenskap gör att Gud blir synlig (se 1 Joh 4:12). Paulus betonar också att kärleken är det absolut viktigaste i en kristen församling och i den kristnes liv. Han skriver: "Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting" (1 Kor 13:2).

Jag tror att det finns hopp för Sverige. Det finns hopp för att många människor ska komma till tro på Jesus och få ett evigt liv. Men om det ska ske behöver vi som tror på honom ta vårt ansvar och för det första leva i en kärleksfull gemenskap med varandra och älska varandra och alla andra. För det andra behöver vi presentera evangeliet klart och tydligt så att människor kan förstå det. För det tredje behöver vi få se Guds kraft verksam genom under och tecken. Om detta sker finns det hopp för Sverige. Låt oss be och arbeta för detta!

Det finns hopp om livet!

Läs gärna Dagens artiklar om himmel och helvete här och här.

3 kommentarer:

  1. Hej Jonas! Paulus skriver i Rom 15:18-19 att han spred evangeliet i ord, gärning och kraften av tecken och under. Vi behöver alla tre precis som du skriver, Bibeln innehåller massvis med exempel på alla tre. Men jag tycker du sätter det i ett väldigt märkligt perspektiv. När du talar om tekcen och under säger du omedelbart att de inte är en garanti för att människor kommer till tro. När du talar om att evangelisera i ord och gärning beskriver du dem som viktigare.

    Var får du denna prioriteringsordning ifrån? Jag kan ju lika gärna säga när jag talar om dessa tre aspekter av evangelisation: "Att sprida evangeliet i kärlek är ingen garanti för att folk kommer till tro. Även fast Jesus var kärleksfull var det många som inte kom till tro på Honom. Jag tycker det är ännu viktigare att vi sprider evangeliet i ord och i kraften av tecken och under."

    Jag ser ingenstans i Bibeln att kraftevangelisation värderas mindre än evangelisation genom ord och gärning, som sagt använde Paulus sig av alla tre och det skriver du att vi också ska göra, men jag tycker det är märkligt att du nedprioriterar kraftevangelisation. Se gärna min predikan om detta (bara 20 min låg) här: http://helapingsten.wordpress.com/2011/10/09/evangelisation-i-ord-garning-och-kraften-av-tecken-och-under/

    Gud välsigne dig!

    Micael

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Micael. Anledningen att jag skriver som jag gör är att jag vill betona att kärleken är det viktigaste (1 Kor 13:1-3). Paulus bedömer en församlings andliga hälsa utifrån tre faktorer: tro, hopp och kärlek, men han säger också att störst av dem är kärleken (1 Kor 13:13). Men det handlar i första hand om kärleken i församlingen ("älska varandra") och inte om evangelisation genom kärlekens gärningar i motsats till kraftevangelisation. Där missförstår du mig. Kärleken i mitt inlägg syftar inte på evangelisationen, utan på församlingens gemenskap.

    SvaraRadera
  3. Precis. Kärleken är störst av allt, och den kärleken gör att vi sprider Evangeliet i ord, gärning och kraften av tecken och under. Som sagt skulle jag inte prioritera någon av dessa tre aspekter över de andra.

    SvaraRadera