fredag 20 juli 2012

Munkhagskyrkan växer (en missionell kyrka)

Tidningen Dagen fortsätter idag sin sommarserie om växande församlingar i Sverige. Idag handlar det om Munkhagskyrkan i Mariefred. Tidigare reportage har berättat om Frälsningsarmén i Halmstad, Citykyrkan i Stockholm och EFS i Ängelholm. Det är uppmuntrande att läsa om församlingar som växer genom att nya människor kommer till tro och börjar följa Jesus. Vi behöver fler sådana i Sverige.


Munkhagskyrkan verkar vara ett bra exempel på det vi kan kalla för en missionell församling, men så har det inte alltid varit. För tjugo år sedan hade den bara 12-13 personer på gudstjänsterna och var nära att läggas ner. Nu är det en blomstrande och levande församling med 91 medlemmar och runt 400 betjänade. När jag läser reportaget lägger jag märke till flera viktiga aspekter av att vara en missionell kyrka.


För det första är församlingen medveten om att den befinner sig på missionsfältet. "Vi är i Sörmland nu. Man brukar tala om att det här är ett av norra Europas mest sekulariserade områden", säger Hans Noreliusson. Man har en tydlig identitet av att vara missionärer i Mariefred. 


För det andra har församlingen (som verkliga missionärer) gått ut ur sin kyrka och engagerat sig i samhället. "Vi har traditionellt sett varit en ganska stängd församling. Men de senaste åren syns vi mer i samhället och trösklarna har blivit lägre", säger församlingens pastor Tomas Arvidson. Några exempel på detta är att Tomas är ordförande i IFK Mariefreds beachvolleysektion och ligger bakom en mängd idrottsevenemang i kommunen och att församlingen arrangerade allsång på torget på nationaldagen. Artikeln ger fler exempel. 



För det tredje är församlingen en annorlunda och attraktiv gemenskap som på ett konkret sätt lever ut och visar på Guds kärlek. "Det är precis det vi ser när vi läser om vad som händer när Jesus ser människor - då skapas relationer där alla samhällsklasser möts", säger Gunnel Noreliusson, som är den pastor som lett församlingen genom förändringsprocessen. Många vittnar om den kärlek och omsorg som präglar församlingen. "Vi är som en familj", säger Elisabeth Wannberg. En sådan gemenskap drar till sig nya människor och är en förutsättning för en missionell församling. 


Så där har du tre viktiga kännetecken på en missionell kyrka; 1) medvetenhet om att befinna sig på missionsfältet, 2) villighet att gå ut i samhället och engagera sig för samhällets och människornas bästa och 3) ett medvetet byggande av en annorlunda och kärleksfull gemenskap där alla får plats. 


Det är gott att se exempel på att gamla och döende församlingar kan förnyas och bli levande igen och börja växa. De här punkterna om missionell kyrka är viktiga för både gamla och nya församlingar. De ska jag ta med mig in i min nya tjänst som pionjärkonsulent i SAM



3 kommentarer:

  1. I det stora hela bra fast med en ganska bitter eftersmak. Ordförande i en idrottsförening och allsång på nationaldagen! Man häpnar! Vi tillhör Hans rike och ska inte bidra i ett fånigt världsligt rike med och fira rasistiska nationaldagar eller sportaktiviteter som tar bort fokus från Jesus. Människor måste bli frälsta! Inte underhållna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Adam! Om man ska nå människor med evangeliet måste man gå ut och möta dem där de finns. De kommer inte till oss, utan vi måste gå till dem. Det betyder bland annat att gå till föreningar av olika slag, tex idrottsföreningar. Jag skulle önska att fler kristna ledare gör som Tomas och engagerar sig i den lokala idrottsföreningen. Själv har jag varit både fotbollstränare och pingistränare på Råslätt.

      Jag förstår inte vad du menar med att nationaldagen är rasistisk. Möjligtvis kan man kalla den nationalistisk, men det är en annan sak. Sverige är för övrigt ett mångkulturellt och multietniskt samhälle och det kan man väl fira på nationaldagen om man vill. Man behöver inte heller förneka sin kulturella eller nationella identitet för att man blir kristen. Det gjorde inte Paulus, som var tacksam både för att han var jude och romersk medborgare, även om det i Kristus har en underordnad betydelse. Jag har ingen bestämd uppfattning om vår nationaldag och brukar inte fira den, men jag tycker inte att det är stötande om en församling arrangerar allsång på torget den dagen. Jag har ingen aning om vad som gjordes och sades på torget i Mariefred på nationaldagen. Det kanske någon annan kan berätta.

      Radera
    2. Det är okej att finnas i det sekulära föreningslivet. Om man inte försitter några tillfällen till att vittna och föra ofrälsta till tro. Det är något vi måste göra hela tiden och jag tror faktiskt inte man som ordförande i en idrottsförening verkligen gör det. Då funderar man nog en hel del på att ordna träningar och vinna matcher. Och det vinner man inga ofrälsta på och då är det bättre att satsa på ren evangelisation istället.

      Att fira nationaldagen är obibliskt. Vi tillhör ett annat rike och ska därför ta avstånd från nationalstaten Sverige. Att dela upp världen i länder och sätta upp gränser är protektionistiskt och bara något som framhåller den egna nationen. Alltså är det en rasistisk handling då det utesluter alla andra. Det spelar ingen roll om man har multikulturella inslag då man firar "nationaldagen". Det tar inte bort att det faktiskt är ett land vi hyllar och det kan man aldrig som radikal kristen acceptera.

      Radera