Jag är övertygad om att församlingar i Sverige i framtiden
kommer att se ut på många olika sätt. Jag ser framför allt tre olika modeller,
även om listan skulle kunna göras längre. Det kan förstås finnas variation inom de olika modellerna, men här är huvudlinjerna:
·
Traditionell.
I den traditionella strukturen är söndagsgudstjänsten veckans viktigaste
samling. Församlingslivet och verksamheten sker företrädesvis i kyrkan.
Medlemmar förväntas komma på gudstjänsten och andra möten i kyrkan. En del av medlemmarna deltar i
smågrupper, men det är inte lika prioriterat och betonat. Den här modellen har varit och är den vanligaste och därför kallar jag den för den traditionella. Den fungerar fortfarande bra på vissa platser och i vissa kulturella
sammanhang. Men jag tror ändå att det är den har stora svagheter och om man följer den här modellen bör man satsa på att bygga
med smågrupper och ge smågrupperna en ökad betoning.
·
Tvåvingad.
Många nystartade församlingar har en modell som ibland kallas för tvåvingad.
Man har både husförsamlingar/cellgrupper i hemmen varje vecka och gudstjänster
varje söndag och lägger lika stor vikt vid båda. Alla medlemmar förväntas vara
med i både husförsamling och gudstjänst. Namnet kommer av synsättet att den traditionella
kyrkan flyger med en vinge. Det funkar inte, man behöver två vingar för att
kunna flyga. Församlingar behöver både smågrupper och storsamlingar. Så har vi tänkt ända sen vi startade vår församling på Råslätt i början på 80-talet och så fungerar vi än idag. Jag ser många fördelar med den tvåvingade modellen i och med att den både betonar relationer och gemenskap i vardagen i de små grupperna och har en tydlig offentlig mötesplats som är öppen och lättillgänglig för nya människor.
·
Husförsamling/Husförsamlingsnätverk.
På många håll i världen växer det fram rörelser som lägger betoningen på
husförsamlingarna och inte samlas till stora gudstjänster varje vecka, utan
bara någon gång i månaden, eller ännu mer sällan. Här ses husförsamlingen som
själva församlingen, och man växer genom att plantera nya husförsamlingar.
Denna typ av enkla organiska församlingar klarar sig ofta utan anställda och
kyrkobyggnader. Enheten byggs genom ledarstrukturer, nätverk och coachning.
Endast nätverkens centrala ledare har lön eller underhåll för arbetet (om det
överhuvudtaget finns några anställda). I Sverige har vi inte sett mycket av
detta ännu, men det finns nystartade församlingar i Malmö, Helsingborg och
Stockholm som jobbar efter denna modell. Jag tror att denna modell behövs i
framtiden och att den har kapacitet att nå en kategori av människor som inte
attraheras av verksamhet och organisation. Den stora utmaningen för husförsamlingarna är att verkligen vara utåtriktade och nå nya människor. Men det är å andra sidan en utmaning vilken modell vi än väljer att bygga efter.