Slutreplik om Adventsuppropet

Idag publiceras vår slutreplik i tidningen Dagen. I avslutningen av det här inlägget ger vi också Dagens redaktion ett par frågor, som vi inte fick ta med i artikeln idag.

Vi är en grupp på 18 pastorer och församlingsledare som den 20 dec skrev en debattartikel i Dagen där vi menade att Adventsuppropet är problematiskt. Artikeln inleddes så här:

"Vi är några pastorer och församlingsledare som har problem med det pågående adventsuppropet och den privilegierade ställning som den kristna tron förutsätts ha i det. Vi delar viljan att människor i Sverige skall få möta och följa Jesus. Vi delar också adventsuppropets önskan om att kyrkan skall vara kyrka. Det är den självklara relationen mellan Sverige och kristen tro som är bekymmersam. Nationer kan inte vara kristna.

Historien har visat att den oheliga alliansen mellan nationer och kristen tro inte varit bra. Människor har tvingats på en kristen livsstil som bygger på värderingar man inte delar. Det kristna livet sker i Andens kraft och med hjälp av den kristna gemenskapens vägledning. Förväntan om att människor som lever utanför Kristus skulle leva ”kristet” är därför ett djupt problematiskt antagande. Den kristna tron har på grund av förväntan om att kristna värderingar skall följas blivit uppfattad som en tvingande makt som styr över människors liv. Tron har devalverats till något som kallats”värderingar” eller ”kristen etik”. Den kristna tron har blivit abstrakt när den övergår till att vara en uppsättning åsikter som måste försvaras eller värderingar som förväntas levda av alla. Detta vill inte vi kämpa på barrikaderna för (Dagen 12 dec)."

Läs hela den första debattartikeln här.

Diskussionen satte genast igång runt om i Sverige, inte minst på nätet. Jag gav min syn på saken här. I tidningen Dagen fick vi snabbt invändningar och frågor av Daniel Grahn (publisher) och vi gav svar på hans frågor i vår andra artikel. Vi skrev bland annat:

"I vår debattartikel ville vi sätta ord på några problem vi hade med Adventsuppropet. En direkt replik från Daniel Grahn (DG) visade dock att vi lätt kan missuppfattas, och vi vill därför lyfta några centrala utgångspunkter som vi tror att vi delar med många, men som för oss har inneburit att vi inte kan ställa oss bakom uppropet.

En sådan utgångspunkt är hur vi förstår vårt uppdrag som kristna; uppdraget att vittna om och utbreda det Guds rike som finns tillgängligt genom Jesus Kristus. För oss är det ett uppdrag vi är kallade att utföra underifrån, på böjda knän, med uppkavlade ärmar (Joh 13). Vi ser det kristna livet som radikalt annorlunda, ett liv som inte ställer upp på den rådande samhällsordningen, som inte spelar enligt samma spelregler. Det är ett liv som har sin grund i den Gud som avsade sig sin priviligierade ställning, som ödmjukade sig och levde ett liv genomsyrat av utgivande kärlek, lydig ända till döden (Fil 2:6–11). Ett sådant liv i Kristi efterföljelse är utmanande, men det är ett liv vi strävar efter, väl medvetna om att det ofrånkomligen kommer att leda till upprepade konfrontationer med den rådande ordningen (vi står här frågande inför DGs påstående att vi inte skulle vilja stöta oss med staten), men likafullt övertygade om att det alltid sker underifrån, aldrig från en maktposition. Vi ställer oss därför gärna i skuggan av storheter som Wilberforce, Martin Luther King och Moder Teresa för att kämpa - inte för oss själva och våra rättigheter- utan för de svaga, de utsatta."

Läs hela den andra debattartikeln här.

Efter den andra artikeln ställde Daniel Grahn ett antal konkreta frågor till det som nu började kallas "18-gruppen". Idag publiceras vår slutreplik i tidningen Dagen, där vi försöker ge svar på Grahns frågor. Eftersom utrymmet i en debattartikel är begränsat är det omöjligt att ge uttömmande svar. Vi ville avsluta vår slutreplik med att ställa ett par frågor till Dagens redaktion om grunden för Adventsuppropet. Frågor som vi inte tycker har fått ett tydligt svar hittills. Men tyvärr fick vi inte ta med dessa frågor för redaktören. Därför publicerar vi hela artikeln här, inklusive våra avslutande frågor. Här kommer den:

Ett annat sätt att se på makt

"I en replik till vår senaste insändare ställer Daniel Grahn (DG) ett antal konkreta frågor som vi gärna vill besvara, men allra först vill vi poängtera att det vi vänder oss emot inte är det engagemang som frågan väckt. Inte heller uttalar vi oss om någon persons andliga liv. Snarare är vi, som alla står i en frikyrklig tradition (här åsyftas relationen frikyrka – folkkyrka, inte statskyrka), fundersamma till uppropets teologiska grund. Det vi har gjort i våra texter är därför att försöka resonera teologiskt, utifrån en helhetsförståelse av Bibelns texter med Jesus som tolkningsnyckel.

1) DG undrar i två frågor (1&3) vad vi menar med att ”inte ställa upp på den rådande samhällsordningen”, samt vilken ordning vi i så fall ställer upp på? Det är viktiga frågor, och vårt svar är lika enkelt som det är svårt. Allt som är gott och riktigt ska vi naturligtvis ta del i, och att urskilja detta är kärnan i församlingens profetiska uppdrag. Att pröva, och behålla det goda. Paulus skriver om detta i bl.a. Rom 12–13: å ena sidan ska församlingen där betala skatt och underordna sig den överhet som inte bär sitt svärd förgäves, och å andra sidan ska man besegra det onda med det goda, frambära sig själva som levande offer och endast stå i skuld till varandra i kärlek. Poängen blir alltså att de ska handskas med makt på andra sätt än världen. Vi tror därför inte att det är en slump att frikyrkan historiskt sett har fostrat en oproportionerligt hög andel lärare, läkare, sjuksköterskor etc. Det är inte heller förvånande att den baptistiska traditionen varit en föregångare för ett demokratiskt styresskick i det svenska samhället. Vår poäng är dock att det inte varit på grund av att man primärt ville förändra samhället utan för att man ville lyssna till Guds röst, en röst som kunde tala genom vem som helst – fattig, rik, slav, fri, godsherre, bonde, kvinna eller man. Det var alltså inte en politisk övertygelse som banade väg för förändringar i samhället utan en teologisk. Grunden låg i trohet mot Kristus. De konkreta uttrycken skiftade. Vi tror alltså inte att Sverige vare sig är, eller har varit ett kristet land, där det därför är viktigt att kämpa för att den offentliga skolan ska få ha avslutningsgudstjänster.

2) Detta leder in på DGs andra fråga. För utifrån det som sagts i denna debatt behöver en viktig distinktion göras: den mellan stat och samhälle. En sekulär stat innebär inte ett sekulärt samhälle. I Sverige har samhället i hög utsträckning varit statligt styrt genom t.ex. bidrag, regler och rättigheter, och den svenska frikyrkan har ofta accepterat de villkoren. Men historien lär att frikyrkan kan vara en positiv kraft i samhället utan att det är staten som agerar. Vi har bedrivit politik utan att göra det genom partier. Kyrkan kan (bör) aldrig vara utanför samhället, utan snarare vara en kreativ, engagerad och positiv aktör, precis så som exemplen Wilberforce, Luther King och Moder Teresa visar. Vi tror att det är när vi som kyrka tydligt och med integritet lever och föregriper Guds rikes verklighet som vi på allvar kan inbjuda fler till detta liv. Vi vill alltså på intet sätt ställa någon slags ”inre” radikalitet i motsats till ”yttre”engagemang, utan menar att det kristna livet i sig är djupt politiskt. Det påverkar vår vardag och vår omgivning på ett högst konkret sätt. Inget av detta är hotat av skolverkets tolkning av lagen, snarare tydliggör den att vi kristna inte bör ha en särställning i samhället.

3) Det vi förespråkar är alltså inte en tillbakadragen kyrka. Inte heller en elitistisk sekt (DGs sista fråga), utan en frimodig kyrka där Guds rike får utbredas genom att vi låter dess verklighet bli synlig i våra gemenskaper. En kyrka som litar på att Guds väg är sann, även när den är dårskap i världens ögon. En kyrka som tjänar sin omgivning, som bjuder in till gemenskap med den levande Guden och på så sätt är ett tydligt alternativ till den rådande samhällsordningen. Vi tror nämligen att ett kristet liv bara är möjligt i Andens kraft. Vi vill därför som troende gemenskap själva, utifrån den gemensamma läsningen av Guds ord, definiera vad det innebär att följa Kristus, och vi tror inte att det går att tvinga på någon en hållning som de inte kan stå bakom. Ytterst menar vi att gudstjänsten är ett möte med Gud dit alla inbjuds. Låt oss därför som fri kyrka utmana varandra att ständigt hitta nya sätt att betjäna människor med evangeliet utan att ta vår utgångspunkt i ett för oss främmande folkkyrkosystem."

Så långt är det vad som står i tidningen idag. Till det vill vi lägga till två frågor. Här kommer den avslutning som vi var tvungna att ta bort:

"Vi hoppas att detta korta förtydligande rätar ut några frågetecken, och vi vill som avslutning åter ställa några frågor som legat till grund för våra insändare. Frågor vi ännu inte fått svar på:

1) Uppropets avsikt var en tydligare lagtext, men i en ledarartikel hävdar Sandlund (19 dec) att elever måste få möjlighet att besöka kyrkan där psalmer sjungs, ett kristet budskap förmedlas osv. Är uppropets grundavsikt att lagen förtydligas (oavsett hur), eller att elever måste få fira gudstjänst? Vad är det man skrivit under egentligen? Och vad menas med att ”det här är bara början”?

2) Vilka lärdomar kan man dra av kyrkans historia i samröre med makten? Är det inte risk att Adventsuppropet leder till att det församlingsarbete som idag både vill och behöver befrias från ett gammalt folkkyrkosystem istället fortsätter att finna sina utgångspunkter i det?"

Vi hoppas att Dagen vill svara på de frågorna i tidningen, på sina bloggar eller här på Barnabasbloggen. Vi hoppas också att detta viktiga samtal fortsätter i församlingar runtom i landet och på nätet. Vi inbjuder till samtal på i kommentarsfältet till detta inlägg på Barnabasbloggen. Observera att man kan logga in som anonym och skriva under kommentaren med sitt namn.

Vi som har skrivit dessa artiklar om adventsuppropet är:

Anton Fagerstedt, Östra Ryd, bloggar här
Boris Nilsson, Ljungby
Daniel Råsberg, Belgrad, bloggar här
David Wellstam, Örebro, bloggar här
David Willgren, Örebro, bloggar här
Eleonore Gustafsson, Linköping
Fredrik Lignell, Linköping
Fredrik Wenell, Linköping, är en av dem som bloggar här
Joachim Elsander, Borlänge, bloggar här
Jonas Melin, Jönköping, bloggar här
Josef Gustafsson, Borås, bloggar här
Josefin Lennartsson, Örebro, bloggar här
Linalie Karlsson, Linköping
Linnea Åberg, Rimforsa
Magnus Tunehag, Linköping
Per Hammarström, Härnösand, bloggar här
Rikard Edefors, Örebro , bloggar här

Thomas Arvidsson, Aneby

 Bland dem som argumenterar för adventsuppropet i Dagen finns Tommy Dahlman och Yvonne Andersson.