Bokpresentation: The Narnia Code

Jag skrev häromdagen att jag gillar böcker som skakar om, överraskar och öppnar nya perspektiv. Nu har jag läst en till sådan bok och den handlar om Narnia.

C.S. Lewis böcker om landet Narnia behåller sitt grepp över läsarna. De skrevs för mer än 60 år sedan, men fortsätter ändå att fascinera och förundra. I de sju böckerna får läsaren möta Narnias värld och följa den från skapelsen till det dramatiska slutet. Att C.S. Lewis skrev dessa berättelser för att också berätta om Kristus är ett välkänt faktum. Att lejonet Aslan är Narnias motsvarighet till Kristus är lätt att förstå.

Samtidigt finns det mycket som är förbryllande i böckerna. Det dyker upp figurer och varelser på ett till synes slumpartat sett. Jultomten finns tex med i en av böckerna, och det irriterade C.S. Lewis's gode vän J.R.R. Tolkien, som inte alls gillade Narniaböckerna. Många har undrat om Lewis hade någon djupare tanke med berättelsen eller om det bara är en snabbt ihopskriven historia. Det har lagts fram olika teorier om hur böckerna hänger ihop. Ingen har lyckats lösa problemet. Förrän nu!

Lewis-forskaren Michael Ward gjorde en förbluffande upptäckt 2003. Han upptäckte att C.S. Lewis byggde böckerna om Narnia på den medeltida världsbilden med sju planeter, som kretsar runt jorden i sju himlar. (Det handlar om de sju himlakroppar som man med blotta ögat kan se röra sig över himlavalvet: solen, månen, jupiter, mars, venus, merkurius och saturnus.) En bok för varje planet.

I fyra år prövade han sin tes och läste allt C.S Lewis skrivit om och om igen. Resultatet blev den banbrytande boken Planet Narnia, som kom ut 2008. Ett par år senare kom uppföljaren The Narnia Code - C.S. Lewis and the Secret of the Seven Heavens, som är en förkortad och enklare version av den mer akademiska första boken. Jag har just läst The Narnia Code och det var sannerligen upplyftande och spännande läsning. Jag lärde mig mycket om hur C.S. Lewis tänkte när han skrev om Narnia och hur han använde den medeltida världsbildens symboler och andliga värden för att undervisa om Kristus och den kristna tron på ett djupare sätt. Nu tänker jag läsa de sju böckerna om Narnia igen. Jag tror att alla som älskar Narnia kan få glädje av denna upptäckt.

Här berättar Michael Ward om The Narnia Code.


Så här skriver N.T. Wright:

"Michael Wards Planet Narnia is an example of a very rare species: a work of literary detection which, despite the breathtaking daring of its central thesis, is utterly convincing and compelling... The pieces fall into place with the combined thrill of an aesthetic, intellectual and spiritual satisfaction... Reading the Narnia books will, in the best sense, never be the same again - not that anything will be lost, but that an entire new layer of understanding will be present."

Så här presenteras Planet Narnia av bokförlaget:

For over half a century, scholars have laboured to show that C. S. Lewis's famed but apparently disorganised Chronicles of Narnia have an underlying symbolic coherence, pointing to such possible unifying themes as the seven sacraments, the seven deadly sins, and the seven books of Spenser's Faerie Queene. None of these explanations has won general acceptance and the structure of Narnia's symbolism has remained a mystery. Michael Ward has finally solved the enigma. In Planet Narnia he demonstrates that medieval cosmology, a subject which fascinated Lewis throughout his life, provides the imaginative key to the seven novels. Drawing on the whole range of Lewis's writings (including previously unpublished drafts of the Chronicles), Ward reveals how the Narnia stories were designed to express the characteristics of the seven medieval planets - - Jupiter, Mars, Sol, Luna, Mercury, Venus, and Saturn - - planets which Lewis described as "spiritual symbols of permanent value" and "especially worthwhile in our own generation".Using these seven symbols, Lewis secretly constructed the Chronicles so that in each book the plot-line, the ornamental details, and, most important, the portrayal of the Christ-figure of Aslan, all serve to communicate the governing planetary personality. The cosmological theme of each Chronicle is what Lewis called 'the kappa element in romance', the atmospheric essence of a story, everywhere present but nowhere explicit. The reader inhabits this atmosphere and thus imaginatively gains connaitre knowledge of the spiritual character which the tale was created to embody. Planet Narnia is a ground-breaking study that will provoke a major revaluation not only of the Chronicles, but of Lewis's whole literary and theological outlook. Ward uncovers a much subtler writer and thinker than has previously been recognized, whose central interests were hiddenness, immanence, and knowledge by acquaintance.