Anders Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.
I seminariet talade Gerdmar om att Bibeln angrips på två olika sätt i vår tid. Det ena kallar han för Bibel Minus och det syftar på liberalteologin som tar bort från Bibeln. Det andra kallar han för Bibel Plus och det syftar bland annat på den Katolska kyrkan som lägger Traditionen (med stort T) till Bibeln. I seminariet talade Gerdmar om båda sakerna, men den här boken handlar bara om det senare: Bibel Plus. Bokens budskap är tydligt. Det behövs inget mer än Bibeln, Guds ord räcker.
Baksidestexten presenterar boken så här:
"Måste jag bli katolik för att vara en riktig kristen?" Den frågan från en syster i tron fick Anders Gerdmar att skriva den här boken. Det själavårdande svaret genomsyrar den: Nej, Bibelns tro räcker. På ett personligt sätt berättar han om mötet med trossyskon inom romersk-katolska kyrkan och varför han själv inte valt att konvertera, trots att flera i hans närhet gått den vägen.
Det är en korrekt beskrivning av boken. Den har en personlig och själavårdande utgångspunkt och är samtidigt en grundlig och systematisk genomgång av skillnaden mellan evangelisk och romersk-katolsk tro. Det här är framför allt en teologisk lärobok och Anders Gerdmar är förmodligen en av dem i Sverige som är bäst skickade att skriva en sån här bok. I bokens första kapitel berättar han sin egen historia. Han är, liksom jag, prästson och uppvuxen i högkyrkliga kretsar inom Svenska kyrkan, där närheten till den katolska kyrkan ofta var påtaglig. Flera av hans närstående har konverterat till den romersk-katolska kyrkan och han har själv brottats med frågan. (Han är fem år äldre än jag, men faktum är att vi som ungdomar vid några tillfällen deltog på samma kyrkliga läger och möten, sen blev jag baptist och han gick till Livets Ord.) Som medlem och teolog inom Livets Ord har han på senare år upplevt förändringarna som ledde fram till att Ulf Ekman konverterade och blev katolik. Den här boken är resultatet av många års studier och reflektion och jag tror att den kommer i alldeles rätt tid.
Boken är inte onödigt polemisk. Efter det första personliga kapitlet kommer ett kort kapitel som handlar om allt det vi har gemensamt i vår kristna tro och då framför allt det som är formulerat i den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen, som både katoliker och protestanter bekänner sig till. Huvuddelen av boken (sid 51-200) handlar dock om skillnaderna. I tur och ordning behandlas följande ämnen:
- Bibeln och traditionen
- Bibeln över kyrkan eller kyrkan över Bibeln? Bibelns kanonisering
- Är romersk-katolska kyrkan den enda kyrkan
- Är påven och kyrkan ofelbara? Om auktoritet och ledarskap
- Maria: troshjälte eller himmelsk varelse?
- Nattvarden - bruk och missbruk
- Skärseld och avlat
Gerdmar försöker vara korrekt och rättvis när han beskriver den Katolska kyrkans läror och han gör det genom att direkt hänvisa till och citera kyrkans egen officiella lärobok, den Katolska kyrkans katekes. Jag tror inte att man kan anklaga honom för att överdriva eller svartmåla, vilket också katoliken Bengt Malmgrens recension av boken bekräftar.
Jag tycker att det här är en bra och viktig bok som tar upp stora ämnen. Jag gillar särskilt avsnitten om Bibeln och traditionen, Bibelns kanonisering, kyrkans ledarskap och Maria. Där görs mycket grundlig bibeltolkning. I andra fall tycker jag att argumentationen ibland är lite ytlig, men jag förstår att det inte finns utrymme att ta upp allt som skulle kunna sägas. I det stora hela är det en bok jag rekommenderar och som jag tror kommer att hjälpa många att förstå skillnaden mellan evangelisk tro och romersk-katolsk. Förhoppningsvis hjälper den många att förstå att Guds ord räcker.
En annan som recenserat och kommenterat boken är Hans Sundberg. Läs hans texter här:
Uttrycket Guds ord räcker är ett nytt sätt att beskriva reformationens motto Skriften allena, som handlar om att Bibeln är Guds enda skrivna ord, det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv och har allt som är nödvändigt för frälsning, helgelse, kristen livsstil och församlingsliv. Detta har jag skrivit om i tidigare texter, som du gärna får läsa:
Kort sagt. Om inte Guds ord räcker, var hamnar vi då? Och när skall vi på allvar ta itu med mycket av de brister och fel som är alltjämt rådande i flertal av våra frikyrkor? En verksamhetsapparat som helt styrs av traditionens makt och som inte har tillstymmelse till fäste eller är grundad i Guds Ord, hur kan vi ens tro på att sådant system ska fungera, att det ska hålla? Frågan är väl snarare den inte hur länge man kan bedriva en kyrklig verksamhet på vilka konstiga och märkliga premisser som helst som inte är grundat på Guds Ord, den adekvata frågeställningen bör istället bli. Hur länge håller det?
SvaraRadera