I mitt inlägg om den yttersta domen och såg vi att det finns två möjliga slutstationer för människan: evigt liv eller evigt straff (Matt 25:46). Även den välkända bibelversen som brukar kallas "lilla Bibeln" visar att det finns två möjliga slutstationer. "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv" (Joh 3:16). Detta brukar kallas för den dubbla utgången. Men vad menas egentligen med evigt liv? Vad menas med evigt straff eller att gå under? Det ska jag försöka svara på idag.
Evigt liv på en ny jord
I del 4 skrev jag att det kristna hoppet inte är att komma till himlen, utan att kroppen ska uppstå. Det är också viktigt att förstå att slutmålet inte är himlen utan den nya jorden. Det kristna hoppet är att Gud ska skapa en ny jord.
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." (2 Pet 3:13)
"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer." (Upp 21:1)
Det slutliga tillståndet för dem som blir frälsta är att leva på den nya jorden, i den nya skapelsen . Detta är en högst jordisk och fysisk tillvaro, men med helt andra livsvillkor än på den nuvarande jorden. Bibelns beskrivningar av den kommande världen är delvis konkret och delvis symbolisk. Uppenbarelseboken ger en vacker bild av hur det kommer att bli (se Upp 21:1-22:5), men det är svårt att förstå vad det innebär. Men vi kan vara säkra på att det kommer att bli mycket bättre än vad vi någonsin kan tänka oss och det kommer aldrig att ta slut. Det enda som är riktigt tydlig är vad som inte kommer att finnas på den nya jorden.
Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” (Upp 21:3-5)
Det är svårt för oss att verkligen förstå hur det kommer att bli, men en sak är säker: det blir mycket bättre än här! Det kommer att vara fred och harmoni i hela skapelsen och Guds vilja kommer att ske överallt.
Eviga straff
Bibeln är tydlig med att det finns en risk att gå förlorad. Jesus talade om eviga straff och om helvetet (se t.ex. Mark 9:43-48, Matt 13:42, Matt 25:41,46), men det är inte så tydligt vad det innebär. Lite förenklat kan man säga att det finns tre olika synsätt.
1. En del tänker att det finns ett bokstavligt helvete och att det ska förstås som en evig plåga som aldrig tar slut. Det står ju att elden ska brinna för evigt (se t.ex. Upp 14:9-12). Denna syn har varit den vanligaste i kyrkans historia, men det har också funnits andra uppfattningar bland kristna tänkare. Många tycker att tanken på ett evigt helvete är svår och anser att den är oförenlig med bilden av en kärleksfull Gud.
3. Den tredje synen kallas för universalism och går ut på att alla till slut blir frälsta. Till grund för detta tar man t.ex. bibelord som:
"Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen." (1 Tim 2:4)
"Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt." (1 Kor 15:28)
"Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." (Fil 2:9-11)
Straffen ses ofta som tidsbegränsade. Fribaptistsamfundets grundare Helge Åkesson förespråkade universalism och översatte evigt straff som ”tidsåldrigt” straff i sin översättning av Nya testamentet (1889).
Personligen tycker jag att det svårt att veta hur man ska tolka Nya testamentets beskrivningar av helvetet och den brinnande sjön och vad som menas med att gå förlorad eller gå under. Det bibliska stödet för universalismen anser jag är väldigt svagt. Enstaka bibelverser kan tolka som att alla människor till slut blir frälsta, men bara om man rycker dem ur sitt sammanhang. Om man tar Bibelns undervisning på allvar i sin helhet anser jag att allt talar för att det finns en dubbel utgång. Jesus varnar upprepade gånger för att gå förlorad och det är svårt att inte ta hans ord på allvar. Personligen lutar jag åt alternativ 2 ovan, även om jag inte vill vara dogmatisk i frågan. Men jag tror att jag kan slå fast följande: Att gå förlorad betyder att på något sätt bli evigt skild från Gud. Det är allvarligt och det är allt jag behöver veta. Om du vill studera detta vidare rekommenderar jag följande böcker:
Efter detta - Om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete av Stefan Swärd. Jag har recenserat den boken här:
Ännu bättre - Hoppet om himlen med nya ögon av Tom Wright (320 sidor, nu 48 kr i pocket). Jag har recenserat den här
The Last Things av George Eldon Ladd. Denna bok är en mycket bra genomgång av alla ämnen jag har tagit upp i den här serien. Den har givits ut på svenska med titeln De yttersta tingen.
Därmed avslutas min serie om eskatologi. Så här tänker jag. Jag är mycket intresserad av dina synpunkter och kommentarer.
Du hittar de övriga delarna i serien här:
Mycket intressant! Tack för bra och gedigen bibelundervisning.
SvaraRadera