Praktiska slutsatser
Biskop Graham Cray, som är en av förgrundsgestalterna inom
Fresh Expressions of Church, skriver i artikeln Youth
Congregations: right or wrong (artikeln är tyvärr inte längre tillgänglig på nätet) att den här frågan avgörs i spänningsfältet mellan mission, enhet och mångfald.
Om vi bara betonar mission finns risken att kyrkan blir väldigt fragmenterad
och att ingen har en meningsfull relation till kristna från andra generationer
eller kulturer. Om vi bara betonar enhet kan det leda till en situation där vi
bara når dem som liknar oss själva och att vi inte alls funderar på vad som
behöver förändras för att de som inte är som oss (t.ex. ungdomar) ska kunna
integreras i församlingen. Han berättar att han mött församlingar som säger att
de vill att unga människor ska vara med i församlingen, men är helt ovilliga
att förändra något för att de ska kunna trivas i den. Det är en grundläggande
princip i Kristi kropp att nya medlemmar alltid innebär förändring. Om gamla
församlingar inte är villiga att förändras är det bättre att starta nya
församlingar som når nya människor. Graham Cray skriver: ”När det gäller
tonåringarnas eviga frälsning är jag pragmatisk. Jag vill hellre att unga
människor träffas och firar gudstjänst för sig själva än att de går förlorade
för kyrkan och möjligen för Kristus.”
När det gäller det församlingsgrundande arbetet i Sverige drar jag följande slutsatser.
När det gäller det församlingsgrundande arbetet i Sverige drar jag följande slutsatser.
Människor behöver höra evangeliet i ett sammanhang där de känner sig hemma. Därför är det befogat att plantera församlingar i kulturella sammanhang där det kristna vittnesbördet är svagt. Det kan handla om:
• Språkgrupper
och nationaliteter som inte nås av andra församlingar. (Inom Svenska Alliansmissionen planterar vi till exempel arabiskspråkiga församlingar för att nå arabisktalande.)
• Subkulturer
och sociala nätverk som inte nås av andra församlingar. (Ett intressant exempel på detta är Beach Church, som planterar evangeliet i beachvolleyboll-världen och stöds av Equmeniakyrkan.)
• Åldersgrupper
som inte nås av andra församlingar.
När församlingar planteras i dessa kulturella sammanhang bör man se till att de är uppkopplade mot andra församlingar och mot ett samfund. Vi bör kunna leva med en mångfald av olika församlingar inom våra samfund. Enhet och mångfald är inte motsatser. Det är inte så farligt om en enskild församling är förhållandevis homogen, men det skulle vara allvarligt om alla församlingar i en stad (eller ett samfund) är homogena och likadana. Det behövs en mångfald av olika församlingar som når olika människor i olika kulturella sammanhang. Inom Fresh Expressions brukar detta kallas för en ”mixed economy of Church”. En sådan ”blandekonomi” skulle jag vilja se även inom våra svenska samfund.
Vi kan också räkna med att många församlingar som är
kulturellt specifika när de planteras blir mer mångkulturella och blandade med
tiden. Andra församlingar behåller sin kulturella nisch över längre tid, för
att kunna fortsätta nå nya människor i den aktuella målgruppen.
Fresh Expressions of Church finns även i Sverige och har här fått namnet Nya sätt att vara kyrka. Jag har tidigare också recenserat Björn Gusmarks utmärkta bok med samma namn.
En del verkar uppfatta diskussionen om kulturellt nischade församlingar som splittrande. Jag vill betona att detta handlar om mission och inte om splittring. Läs gärna mitt tidigare inlägg Församlingsplantering och ekumenik, om du misstänker att jag är en splittrare.
Om du vill ha hela denna serie som en PDF kan du mejla till jonas.melin(a)alliansmissionen.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar