En nationell vision för församlingsplantering

Förra veckan var jag på en konferens, eller kanske snarare en konsultation, i Berlin om församlingsplantering i Europa. Missionsledare från 27 av Europas länder var där och dessutom några internationella gäster. Totalt var det cirka 170 deltagare. Från Sverige var vi nio personer och vi representerade sex olika sammanhang (EFK, SAM, Pingst, EFS, EK och FA).

Konferensen arrangerades av NC2P, vilket utläses National Church Planting Process. Det är en europeisk arbetsgrupp som inspirerar till församlingsplantering och utmanar kristna i alla länder i Europa att ha en gemensam nationell vision och process för att nå sitt land med evangeliet genom att (bland annat) plantera nya församlingar.

Första kvällen fick vi göra en lägesbeskrivning av situationen när det gäller församlingsplantering och församlingstillväxt i vårt land med hjälp av färgkoder. På bilden till höger kan du se hur vi bedömde läget i Sverige. Grönt betyder bra, gult betyder på gång och rött betyder dåligt.

• Vi är på gång att forma ett nationellt ledarskap för församlingsplantering. 
• Vi har bra information om läget och bra koll på statistiken. 
• Vi har börjat med gemensamma nationella samlingar. 
• Vi håller på att få på plats bra system för rekrytering, träning och coachning (t.ex. M4). 
• Vi har ett bra samarbete mellan samfunden. 
• Antalet församlingar minskar drastiskt (rött)
• Antalet medlemmar minskar inte längre, utan det verkar vända (orange). 

Efter att ha sammanställt vårt eget blad fick vi gå runt och titta på de andra ländernas och samtala med dem. Det var intressant och inspirerande. Jag blev särskilt uppmuntrad av att kunna konstatera att det går väldigt bra för de evangeliska församlingarna i Frankrike. Det är ju ett land där jag har en del av mitt hjärta och där jag tidigare har varit mycket engagerad i att stödja församlingsplantering och mission. I Frankrike växer nu både antalet församlingar och antalet evangeliskt troende (se bilden), även om det är från en mycket låg nivå.

Det hela var en arbetskonferens och även om vi fick lyssna till några korta föreläsningar var det mesta av tiden samtal i smågrupper. Vid ett par tillfällen pratade vi i tvärgrupper, men för det mesta arbetade vi i de nationella grupperna. Vi fick mycket tid att prata oss samman och tänka tillsammans och jag vill påstå att vi tog några steg framåt i den svenska gruppen. Varje dag var det också tid för bön och för att lyssna in Herren. Det är avgörande att få hans ledning både i den nationella processen och i det personliga livet och jag upplevde några personliga tilltal när det gäller detta. Det är dock inget som jag kan berätta om här och nu.

En av de största behållningarna av att delta på sådana här samlingar är alla nya kontakter och alla samtal med personer från andra länder och sammanhang. En del hade jag mött tidigare i IFFEC- eller M4-sammanhang, men de flesta var nya bekantskaper. Jag fick bland annat kontakt med ett par missionsorganisationer som jag hoppas kan sända missionärer/församlingsplanterare till Sverige i framtiden, gärna i samarbete med SAM.

I en del länder har man kommit ganska långt när det gäller en nationell vision för församlingsplantering och efter att ha lyssnat till erfarenheter från bland annat Norge, Spanien och Schweiz känner jag mig övertygad om att även vi i Sverige skulle ha glädje av en gemensam nationell vision. Jag hoppas och ber att många samfund, rörelser och organisationer i Sverige vill vara med i en sådan process. Det är nog det viktigaste jag tar med mig från dagarna i Berlin.