Det senaste jag läst därifrån är en bok som handlar om vad som är viktigt att tänka på när man gör en återplantering eller nystart av en gammal församling. Bokens titel ger en fingervisning om vad det handlar om: Dying to Restart - Churches Choosing a Strategic Death for a Multiplying Life.
Författarna Greg Wiens och Dan Turner gör klart att man måste göra en tydlig skillnad mellan församlingsutveckling och återplantering. I vissa lägen går det att jobba med utveckling i den etablerade församlingen för att vända en negativ trend. I andra lägen finns det ingen annan väg än att låta det gamla dö och starta något nytt. Boken ger många goda råd och flera praktiska exempel, som kan vara användbara även i svenska församlingar. En sak som jag tar med mig från boken är en bild på en församlings livscykel som jag har bearbetat och översatt till svenska. Var församlingen befinner sig i livscykeln kan avgöra ifall den ska satsa på församlingsutveckling eller återplantering.
En församlings livscykel kan liknas vid en människas och går helt naturligt från födelse till död på det sätt som bilden visar. Vi är nog många som kan känna igen oss och våra församlingar i bilden. Men det finns en viktig skillnad mellan människor och församlingar. En människa kan inte undvika att gå mot ålderdom och död, men det kan däremot en församling göra. Bilden hjälper oss att förstå hur det kan ske.
En församling börjar med att någon får en vision och tar ett initiativ. I början är det visionen och relationerna som är det viktiga. Så var det för oss när vi startade Råslätts församlingsgemenskap och jag tror att de flesta som varit med och planterat en församling känner igen sig. Efter hand sätter man igång olika projekt och verksamheter för att möta behov (engelska: ministries) och man bygger upp funktionella strukturer, som gör att allt fungerar på ett bra sätt. En fullvuxen församling har en tydlig vision, bygger på relationer, har fungerande och gåvobaserade verksamheter som möter behov och är organiserad på ett funktionellt sätt. Frågan är vad som händer sen.
Bilden illustrerar att det första som tappas bort är visionen. Den är inte lika tydlig längre och konsekvensen blir att alla inte vet varför församlingen finns eller vart den är på väg. Det andra som försvagas är relationerna, och man delar inte längre livet med varandra. Till sist finns bara skalet kvar. Man har kvar verksamheten och organisationen, som man kämpar med att driva runt, men både den brinnande visionen och de varma och energigivande relationerna lyser med sin frånvaro. Då blir det tungt. Hur kan en församling undvika att hamna där?
En viktig sak är att regelbundet förnya visionen. När kurvan börjar gå neråt är det dags att anta en ny vision och vända uppåt igen. Vår församling bildades 1983. Ungefär var tionde år har vi jobbat med vår vision och förnyat den på något sätt. Det skedde runt 1993, 2003 och 2013. Vi bygger alltid på den gamla visionen, men utvecklar den, formulerar om den och lägger till något nytt, så att församlingen får ny energi och ny motivation. Det räcker inte att visionen bärs av den första generationen, som grundade församlingen. Varje ny generation i församlingen behöver få gripas av visionen och göra den till sin egen. Bilden av församlingens livscykel illustrerar varför detta är helt avgörande.
Om församlingen befinner sig i början av den nedåtgående kurvan (medelåldern) är det bra att satsa på församlingsutveckling. Om församlingen däremot befinner sig långt ner på kurvan (ålderdomen) är det förmodligen bättre att låta den dö och göra en nystart. Att göra en återplantering är inte lätt och det finns många hinder på vägen. Boken Dying to Restart ger god hjälp för att undvika misstag och lyckas med uppdraget.
Kontakta mig om du vill veta mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar