Hur mäts det kristna livet?

I en intressant debattartikel i tidningen Dagen förklarar Peter Halldorf och Magnus Malm att de inte kommer att flyga mer. Detta på grund av flygets negativa inverkan på klimatet. Jag sympatiserar verkligen med deras inställning och håller med om att vi som kristna bör minska vårt flygande, särskilt sådant flygande som har med semesterresor att göra. Dessa båda profilers offentliga ställningstagande kan förhoppningsvis få många att tänka till.

Halldorf och Malm skriver att deras beslut grundar sig på tre bibliska motiv. 

1. Gud har skapat himmel och jord och som människor har vi fått uppdraget att ta hand om Guds skapelse. 

2. Jesus kallar oss att följa honom på livets alla områden, och det gäller även hur vi hanterar pengar, konsumtion, arbete och resor. 

3. Det kristna livet mäts inte i resultat utan i trohet. "Våra handlingar driv djupast inte av vilka resultat vi kan uppnå, utan av trohet mot Kristus", skriver författarna, och syftar på att även om deras beslut inte påverkar klimatet speciellt mycket är det en viktig symbolhandling och uttryck för trohet mot Kristus.

Jag håller med Halldorf och Malm om mycket av det de skriver, men den tredje punkten skulle jag vilja komplettera. Den kanske är tillämplig i den här frågan, men jag tror inte att det är en allmängiltig princip att det kristna livet mäts i trohet. Det är något som saknas i det påståendet. Det kristna livet mäts inte bara i trohet, utan det finns en annan viktig faktor som vi inte får tappa bort, nämligen fruktbärande. Det räcker inte att vara trogen. Vi måste också bära frukt om vi ska hålla måttet. 

Kom ihåg vad Jesus sa: "Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt" (Joh 15:2) och vidare: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn" (Joh 15:16).

Det är ganska ofta jag hör påståendet att det kristna livet mäts i trohet. Jag har noterat att det ibland används för att trösta den som inte ser resultat av sitt arbete. "Det viktiga är inte resultatet, utan att du är trogen din kallelse", säger man. Detta kan förstås vara sant ibland, men det kan också bli en ursäkt för att inte utvärdera sitt arbete och förändra det som måste förändras. Om man inte ser någon frukt av sitt liv och sin tjänst är det kanske något som inte är sunt, något som inte fungerar, något man behöver ta itu med, något man bör göra på ett annat sätt. Om en församling inte växer och bär frukt kanske det är något som är fel. 

Tim Keller skriver om vikten av både trohet och fruktbärande i introduktionen till sin utmärkta bok Center Church, sid 13-14. Här följer ett kort utdrag.

"The church growth movement has made many lasting contributions to our practice of ministry. But its overemphasis on technique and results can put too much pressure on ministers because it underemphasizes the importance of godly character and the soverignty of God. Those who claim that "what is required is faithfulness" are largely right, but this mind-set can take too much pressure off church leaders. It does not lead them to ask hard questions when faitful ministers bear little fruit. When fruitfulness is our criterion for evaluation, we are held accountable but not crushed by the expectation that a certain number of lives will be changed dramatically under our ministry."

Jag instämmer i Tim Kellers ord och min slutsats är att det kristna livet inte mäts bara i trohet. Det mäts också av frukten. Gud har kallat oss att bära frukt. 

Så tänker jag. Hur tänker du?

Uppdatering. Här kommer en fortsättning på den här texten: Vad betyder det att bära frukt?