Apologetik och församlingsgrundande - om betydelsen av gemenskap

Den gångna helgen var jag med på ledarkonferensen Uppdrag: Guds rike i Korskyrkan i Stockholm. Initiativtagare till konferensen var Svenska Evangeliska Alliansen och Apologia och den var ett första försök att arrangera en nationell version av European Leadership Forum (ELF), som äger rum i Polen varje vår.

Konferensen hade sjuttiofem deltagare och dessa var fördelade på tre olika spår: apologetik, samhällspåverkan och församlingsgrundande (FG). Två tredjedelar av deltagarna var med på apologetikspåret och den sista tredjedelen var fördelad på de övriga spåren. Dessutom fanns det både gemensamma samlingar för hela konferensen och valbara seminarier. Det var ett innehållsrikt program under två intensiva heldagar. Att apologetikspåret blev så dominerande på denna första ELF-konferens berodde nog delvis på att Apologia var initiativtagare till konferensen och att den engelske författaren Andy Bannister var talare i apologetikspåret. Jag fick intrycket att många kom till konferensen för att de ville lyssna på honom.

Jag och Peter Svanberg från Equmeniakyrkan hade hand om FG-spåret. Vi var den minsta gruppen av de tre. Naturligtvis hade vi hoppats på att vara fler både på konferensen som helhet och på FG-spåret, men man ska inte förakta det lilla. Det som börjar smått kan växa sig stort med tiden, och jag tycker att vi hade många bra samtal och en god gemenskap.

På tåget upp till Stockholm i fredags läste jag Joel Halldorfs ledare i Dagen där han kommenterade Black friday. Han skrev bland annat om att ingen kan stå emot trycket från den omgivande kulturen på egen hand. Vi behöver gemenskaper för att kunna leva och tänka annorlunda. Vi behöver varandra för att följa Jesus och växa i tron. Ledaren landade i att vi behöver församlingen. De tankarna snurrade i mitt huvud under hela konferensen. Konferensens tre spår är alla viktiga, men varken samhällspåverkan eller apologetik kommer att få någon bestående inverkan om det inte finns levande och dynamiska kristna gemenskaper utspridda i samhället som världens ljus och jordens salt (Matt 5:13-16).

Jag erkänner att jag är lite partisk i den här frågan, men jag vågar ändå påstå att av konferensens tre ämnen är församlingsgrundande (och församlingsbyggande) det enskilt viktigaste. Det är nämligen kristna gemenskaper som gör Jesus synlig i vår tid. Det är framför allt i den kristna gemenskapen som man kan upptäcka Guds kärlek, bli berörd av Gud och höra hans ord. Vi behöver apologetik för att visa att den kristna tron är intellektuellt hållbar och för att undanröja hinder för tron (jag gillar apologetik och har skrivit lite om det här). Vi ska vara en profetisk röst i världen och påverka samhället positivt. Jag är positiv till både apologetik och samhällspåverkan, men vill ändå framför allt betona att vi behöver kristna gemenskaper och församlingar som är synliga tecken på en annorlunda ordning och ger en försmak av Guds rike. Det behövs sådana i varje stad, i varje samhälle, i varje by, i varje bostadsområde, i varje folkgrupp och i varje kultur. Det är därför jag brinner för mission och församlingsgrundande.

Tillbaka till konferensen. På lördagsmorgonen hade Stefan Gustavsson ett intressant bibelstudium över Joh 1:35- 51. Texten handlar om hur några av de första lärjungarna mötte Jesus för första gången och hur den ene introducerade Jesus för den andre. Två gånger i texten finns uttrycket "Följ med och se" (Joh 1:39, 46) och det var rubriken för bibelstudiet. Stefan talade om att detta är en evangeliserande inbjudan som vi kan använda även idag. Vi kan bjuda in människor att lära känna Jesus, undersöka fakta och själva upptäcka vem Jesus är. Det är för det mesta en process att komma till tro. Det var det för de första lärjungarna och det är det ofta även för oss.

Jag tänker att denna inbjudan att följa med och se kan ske på olika sätt. Vi kan till exempel bjuda in människor att läsa evangelierna och lära känna Jesus där. Vi kan också bjuda in människor till den kristna gemenskapen för att de ska få syn på och upptäcka Jesus där. Guds kärlek blir nämligen synlig när vi älskar varandra (1 Joh 4:12). Ja, man kan till och med säga att kärleken är ett av de starkaste argumenten för den kristna tron. "Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek", sa Jesus (Joh 13:35). Det är förstås många faktorer som spelar in när en människa kommer till tro, men vi ska inte underskatta den betydelsen av en kärleksfull och varm gemenskap.

Jag hoppas att du är med i en sån gemenskap. Om du inte är det vill jag utmana dig att vara med och bygga en sån gemenskap. Det är helt avgörande för Guds rike i Sverige att det finns många församlingar och gemenskaper där medlemmarna frimodigt kan säga "Följ med och se" till människor de möter i vardagen. Det är en rörelse av många sådana gemenskaper vi behöver i Sverige och i hela världen.

Så tänker jag. Hur tänker du?