Precis som Larsson brukar jag ta min utgångspunkt i det Jesus säger i Matt 5:17. "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla." Nyckelordet här är uppfylla. Hur uppfyller Jesus lagen?
Lagen finns nedtecknad i Moseböckerna. Det är många bud och lagar i många olika texter. Dessa bud är av olika karaktär och man kan dela in dem i fyra olika kategorier.
- Moraliska lagar, som t.ex. Du ska inte dräpa (2 Mos 20:13), du ska inte begå äktenskapsbrott (2 Mos 20:14), du ska inte gå med förtal bland ditt folk (3 Mos 19:17), du ska älska din nästa som dig själv (3 Mos 19:19).
- Offerlagar som handlar om olika slags offer (se t.ex 3 Mos kap 1-7).
- Renhetslagar, som t.ex handlar om ren och oren mat och annat som är rent eller orent (se t.ex. 3 Mos kap 11-15).
- Civillagar som reglerar hur juridiska processer ska skötas och vilka straff som ska utdömas för olika brott (se t.ex 3 Mos 20 och 5 Mos 19).
Det är intressant att notera att olika kategorier av bud kan stå om vartannat i samma text. 3 Mos 19 är ett intressant exempel på detta.
Hur uppfyller då Jesus lagen?
Offerlagarna
Jesus uppfyller offerlagarna genom att själv bli det offer som sonar världens synder. Han är "Guds lamm som tar bort världens synd" (Joh 1:29). I Hebreerbrevets nionde och tionde kapitel diskuteras Jesus offer i relation till offren i GT.
Renhetslagarna
Jesus uppfyller renhetslagarna genom att flytta in renheten i hjärtat och visa att renhet inför Gud egentligen handlar om moralisk renhet. I Mark 7:1-23 talar Jesus om detta och jag citerar avslutningen av stycket.
"När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. Han svarade dem: 'Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?' Därmed förklarade han all mat ren. Och han fortsatte: 'Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.' " (Mark 7:17-23).
Den inspirerade författaren konstaterar att Jesus förklarade all mat ren. Buden om ren och oren mat har alltså blivit uppfyllda och behövs inte längre. Det är tydligt att det är precis så som även Paulus uppfattar läget. Så här skriver han till de kristna i Kolosse: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten är Kristus" (Kol 2:16-17). Reglerna om ren och oren mat pekade fram mot Kristus, men nu när Kristus har kommit behövs de inte längre, utan all mat är ren för den som tror på honom. Det är intressant att notera att Paulus verkar tillämpa samma princip på sabbatsbudet.
Civillagarna
Jesus säger inte så mycket om civillagarna, eftersom de inte riktigt är relevanta i det nya förbundet. I det gamla förbundet var Guds folk en nation och därför behövdes civillagar som reglerade hur nationen skulle fungera. I det nya förbundet är Guds folk inte kopplat till en speciell nation, utan kommer från alla folk och stammar och är utspridda i alla jordens länder. Enda gången Jesus berör frågan om brott och straff är när han ser till att äktenskapsbryterskan inte blir dömd till döden (Joh 8:1-11).
De moraliska lagarna
De moraliska buden upprepas, förklaras och tillämpas av Jesus. De gäller fortfarande för hans lärjungar. Bergspredikan i Matt 5-7 är ett tydligt och bra exempel på detta, och det finns många fler. De moraliska buden om att älska sin nästa, inte begå otukt eller äktenskapsbrott, inte stjäla, inte förolämpa eller förtala någon eller ha vredesutbrott, inte ljuga eller dricka sig berusad och många fler upprepas gång på gång i Nya testamentets brev som vägledning och uppmaningar till de kristna. Som grundprincip tror jag att man kan säga att de bud som upprepas i Nya testamentet gäller för den kristne och det gäller i princip alla moraliska lagar i GT. Det finns förstås en del fall där det kan vara svårt att avgöra ifall ett bud är moraliskt eller inte och där kan kristna ha olika uppfattningar om hur det ska tillämpas i vår tid. Sådana omdiskuterade frågor är t.ex. sabbatsbudet (2 Mos 20:8-11), förbudet att tatuera sig (3 Mos 19:28) och förbudet mot att äta blod (3 Mos 17:11-12).
Här kanske det också ska betonas att ingen kan förtjäna sin frälsning genom att hålla buden, utan att lydnad för buden är en frukt av att ha blivit rättfärdig genom tron och född på nytt genom Anden. Men buden är alltså viktig vägledning för den som vill vara en lärjunge till Jesus.
Det här var en kortfattad genomgång av hur jag brukar undervisa om den kristne och lagen. Det finns förstås mycket mer att säga om detta, men det här får vara tillräckligt för den här gången.
Sammanfattningsvis vill jag alltså säga att den kristne är skyldig att följa alla de bud som Jesus har gett oss (som alla är moraliska och bygger på de moraliska buden i GT), men den kristne behöver inte följa offerlagarna eller renhetslagarna eftersom de har blivit uppfyllda av Jesus, har uppfyllt sitt syfte och inte längre har någon funktion.
Så tänker i alla fall jag. Hur tänker du?
Övriga inlägg i den här serien finner du här:
Den kristne och lagen, del 2: Svar till Stefan Larsson
Den kristne och lagen, del 3: Jag har Kristi lag
Övriga inlägg i den här serien finner du här:
Den kristne och lagen, del 2: Svar till Stefan Larsson
Den kristne och lagen, del 3: Jag har Kristi lag
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack för din kommentar. Här kommer ett kort svar.
RaderaJag förstår inte hur du kan påstå att meningen: "Därmed förklarade han all mat för ren" inte finns i grundtexten. Jag har kollat upp den saken och den verkar inte alls vara omstridd, utan finns med i alla handskrifter av Markusevangeliet. Har du annan information? Kan du ge exempel på någon tidig handskrift till Markusevangeliet som inte har med denna mening? Det är inte Jesus som säger detta, utan det är en kommentar av Markus, men han är inspirerad av den helige Ande och det är Guds ord.
Det är sant att indelningen i moraliska och ceremoniella bud inte finns i Moses lag. Det har jag inte heller påstått. Däremot finns de fyra kategorierna av bud. Man kan ju knappast förneka att en del lagar handlar om offer, en del lagar handlar om renhet, som t.ex. ren och oren mat, andra lagar handlar om brott och straff och andra är moraliska bud. Uppdelningen i olika kategorier görs utifrån Nya testamentets undervisning om lagen, eftersom det är uppenbart att både Jesus och Paulus hanterar olika typer av lagar på olika sätt.
Jag håller fast vid att Jesus uppfyller både offerlagarna och renhetslagarna och att de därför har uppfyllt sitt syfte och inte längre behövs. Paulus skriver om detta i Gal 3:24-25: "Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare."
Hur ser du på offerlagarna? Hur är de uppfyllda av Jesus?
Ja, jag har under ett par decennier funderat på dessa saker. Frikyrkans brist av helighet och renhet gjorde att jag lämnade den och började min vandring i messiansk judendom och sedan blev jag messianic evangelical.. Jag kunde inte se att frikyrkans teologi stämde med bibeln. Detta är ett jättestort ämne och skulle kunna ta hur mycket tid och utrymme som helst att gå in i. För mig betyder att bli mer lik Jesus att också hålla de bud GT talar om tillämpade i det nya förbundet. Orden i Mark. 7 "Därmed förklarade Han all mat för ren" finns inte i grundtexten. Uppdelningen av buden i de s.k moraliska och ceremoniella buden är en mänsklig konstruktion som inte finns i bibelen. Grundordet för uppfylla Matt. 5:17 betyder inte att något är slut utan att Jesus tillämpade buden i sitt liv fyllde upp dem till sitt maximum. Buden är inte komplicerade. Det blir det när vi tror att vi själva kan avgöra vilka bud vi ska hålla och inte. Men det är D.H.A. som förklarar och undervisar oss hur vi skall förhålla oss till dem.
RaderaI och med att Jesus blev offerlammet avvslutades den jordiska offertjänsten och de lagar som styrde detta behövdes alltså inte längre.
Mitt svar på denna kommentar finns i kommentaren ovanför.
RaderaJag förstår dock inte hur du kan fortsätta att påstå att Mark 7:19 inte finns i grundtexten. Det har vi väl kommit överens om att det gör (även om vi inte är överens om hur den ska översättas)? Det är ju Mark 7:16 som är omdiskuterat och inte finns i de äldsta handskrifterna och där står det: "Den som har öron till att höra, han må höra."
Jag menar inte att den inte finns men att de ord som översätts med "Därmed förklarade han all mat för ren" är en felöversättning. Luthers översättning på tyska och andra tyska standardöversättningar har inte denna felaktiga översättning.
RaderaHej Jonas! Ja, visst var det en provocerande artikel. Går att läsa lite mer om deras teologiska position på föreningens hemsida.
SvaraRaderaMåste säga att jag är lite förvånad av ditt synsätt, eftersom det är mer typiskt reformert än anabaptistiskt. När jag skriver så vill jag snabbt kommentera att jag är medveten om att det finns variation bland anabaptister om hur Mose lag bör tillämpas i den kristnes liv. T.ex. har jag förstått att det finns både "Sabbatarians" och "non-Sabbatarians" bland anabaptiserna. Jag är förstås med Pilgram Marpeck på den punkten (Heb 4 är nyckel!), som kritiserade andra anabaptiser som höll sig till Mose lag här.
Men låt mig ge kommentarer där jag inte håller med dig Jonas!
Personligen har jag helt slutat med att dela upp Mose lag på det sätt du gör (de flesta gör det i tre kategorier istället för fyra). Jag är beredd att säga att det kan ge en liten pedagogisk hjälp för att få grepp om lagarna i Mose lag. Men det finns flera svårigheter och problem med att göra det, varför jag slutat helt.
Först och främst är det inte en inombiblisk kategorisering. Mose lag behandlas typiskt som en enhet. I kontrast till det du säger: i synnerhet av Jesus och Paulus. Som förtydligande avser jag alltså de gånger när någon av dem talar om "lagen" och inte de gånger de behandlas något specifikt bud i den samlade lagen.
Denna insikt är helt avgörande. För om du bär med dig att t.ex. Paulus inte innefattar hela Mose lag, utan Mose lag minus det du med andra kallar "den moraliska lagen", får det många konsekvenser. Det skulle exempelvis kunna innebära att när Paulus säger att vi inte längre står under lagen utan under nåden (Rom 6:14) alltså inte längre står under renhetslagar/ceremoniella lagar/civila lagar, men fortfarande i vår helgelse under den moraliska lagen.
Detta tror jag är helt fel. Inget antyder att Paulus skulle exkludera den moraliska lagen i detta fall, eller i Gal 3:24-25 som du refererar till. Lagen, alltså hela Mose lag, var övervakare till Kristus, men är det inte längre.
Det nya förbundet innebär ett teologiskt paradigmskifte i sin uppfyllelse av lagen och profeterna. Inte minst i förhållande till lag överhuvudtaget.
En viktig plats att börja för att se detta med klarhet är hur lagen motiverar till åtlydnad. I Mose lag motiverar lagen till lydnad genom att få Guds välsignelse och undgå Guds förbannelse. Fler motiv finns också, som att Gud räddat Israels folk från slaveriet ur Egypten och Israels folk blev Guds egendomsfolk (2 Mos 19-20). Men motivet att följa lagen angående välsignelse/förbannelse är otroligt grundläggande för Mose förbund och lag. Läs bara 5 Mos och hela Israels folks historia och profeternas förklaringar på vad som händer med dem.
Här kommer en viktig poäng: denna motivering går inte att liksom haka loss ifrån Mose lag. Den sitter kvar genom Mose lags natur.
Låt mig ge ett exempel från församlingen där jag jobbar om tiondegivande. En diakon i församlingen sa till mig "jag måste ge mitt tionde så att jag inte går miste om Guds välsignelse". En äldste sa "frågan om tionde är en fråga om att ha 90% välsignat eller 100% förbannat".
Sådan är Mose lag till sin natur. Dess motivering är en intrinsinkal del av dess väsen och detta är fullständigt förödande.
RaderaOavsett grad av hur djupt förankrad den kristnes efterföljelse av Gud är i Mose lag gör ett sådant förhållningssätt den kristne mer eller mindre ofri. Typiska konsekvenser är missmod/högmod samt lagiskhet/antinomism.
Guds avsikt är att leda sitt folk på ett nytt sätt i det nya förbundet, som uppfyller allt det tidigare förbundet pekade fram emot. Läs profetian om det nya förbundet i Jer 31 igen i kombination med 2 Kor 3. Det gamla förbundets pingst (Mose laggivning) följer den första påsken (i Egypten). Det nya förbundets pingst (givandet av Anden) följer på det nya förbundets påsk (nattvardsfirandet). Poängen är att Gud leder på ett nytt sätt genom Anden i det nya förbundet.
I det nya förbundet leder inte Gud sitt folk genom en preskreptiv lag, utan genom Jesus levande exempel och genom Anden.
I min mening är ett litmus test på om den kristne fattat och lever i detta är hur han/hon förhåller sig till kärleksbudet, som Jesus säger är ett av buden som hela Mose lag vilar på "du skall älska din nästa som dig själv". Inte heller detta bud är vägledande för den kristne under det nya förbundet! Jesus blev född under lagen för att friköpa oss från den (hela Mose lag, inte Mose lag minus den moraliska lagen, Gal 4:4-5). Det nya förbundet innebär ett nytt förhållningssätt. Heb 7:12 "För om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras."
Därför säger Jesus (Joh 13:34) "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra, så som jag älskat er." Märk väl för här finns en helt annan motivering som präglar allt i det nya förbundets etik och efterföljelse. Den kristne motiveras att följa Gud inte för att få Guds välsignelse och undgå Guds förbannelse, utan för att följa Jesus exempel på det sätt vi tagit emot honom. Preskreptiv lag är med andra ord inte primär som vägledning för den kristne, som den var för juden under den gamla förbundet. Jesus exempel är primärt. För att uttrycka det med Paulus ord i Rom 7:4, vi har dött ifrån lagen och har blivit gifta med en annan – Kristus.
Som han älskat oss, skall vi älska varandra (Joh 13:34). Som han förlåtit oss skall vi förlåta varandra (Kol 3:13). Detta är ett mönster som präglar det nya förbundet i allt. Med några fler, bland massor av exempel, givande (2 Kor 8:9), äktenskaplig trohet (Ef 5:25-28), tala sanning (Kol 3:9-10).
Givetvis är vi överens Jonas, om att ingen förtjänar frälsning genom att hålla buden, och att lydnad är en frukt av att ha blivit rättfärdig genom tron och född på nytt genom Anden. Men jag håller inte med om att denna lydnad består i lydnad till den moraliska delen av Mose lag. Det är inte Mose lag som fostrar oss, utan nåden (Tit 2:11-13).
Ett sådant kristet liv som levs i linje med detta är mycket mer befriat att följa Gud. I den grad som den kristne förhåller sig till Mose lag som vägledning är hans eller hennes sinne fördunklat (se 2 Kor 3:12-15). När vi ser på Jesus istället blir vår blick klarare och vi formas till likhet med honom i våra liv genom Anden på ett helt annat sätt (2 Kor 3:16-18).
Lägg slutligen märke till, på vilket sätt, Jesus får mest ära. Genom att Mose lag vägleder oss, eller Jesus eget exempel?
Kommentarer/frågor?
Tack Markus för dina synpunkter. Jag hoppades att du skulle skriva något. Det känns som att du missförstår det jag skriver och jag förstår inte riktigt hur du menar eller vad som är skillnaden mellan våra synsätt, förutom att jag delar in Mose lag i fyra olika kategorier av bud.
RaderaJag påstår inte att det är Mose lag som fostrar oss (istället för nåden) eller vägleder oss (istället för Jesus eget exempel). Du kan väl inte förneka att bud har betydelse i lärjungaskapet och helgelsen? Vad gör du i så fall med Jesusord som: "lär dem att hålla alla de bud jag har gett er", "Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud" och "Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek"?
Det enda jag diskuterar i min text är hur man ska förstå kontinuiteten mellan det gamla och det nya förbundet och vilka bud som fortfarande gäller och tillämpas i det nya förbundet. Att detta nya liv i det nya förbundet levs under nåden och inte under lagen, i Andens kraft på försoningens grund, med Jesus eget exempel som förebild håller jag helt med om, men det är ju inte det jag skriver om i den här texten.
Förstår du hur jag menar?
Jag tror att jag förstår dig, men kanske saknas någon bit. Möjligen är du närmare mig utan att jag ser det. Det är speciellt dessa formuleringar som provocerade min respons.
Radera//Här kanske det också ska betonas att ingen kan förtjäna sin frälsning genom att hålla buden, utan att ->lydnad för buden<- är en frukt av att ha blivit rättfärdig genom tron och född på nytt genom Anden. Men ->buden är alltså viktig vägledning för den som vill vara en lärjunge till Jesus.<- //
Låt mig försöka göra några klargöranden för att förtydliga min position. Jag hoppas att det hjälper dig att förstå vad jag skrivit tidigare.
1. Jer 31
Du har ju inte skrivit om det, men jag misstänker att du skulle mena att skillnaden mellan förbunden i ljuset av profetian i Jeremia 31:31-34, består i att Gud leder oss på ett nytt sätt men inte nödvändigtvis med en ny lag.
Speciellt avser jag förståelsen av vad dessa ord innebär: "Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan."
Jag börjar där jag är övertygad om att vi är överens. När Jeremia profeterar om att Gud i det nya förbundet ska skriva sin lag i människans hjärtan är det en skillnad jämfört med att skriva den på stentavlor. Gud leder alltså det nya förbundets folk på ett nytt sätt, vilket i ljuset av Andens givande innebär en inre transformation till lydnad. Detta sker givetvis av den redan förlåtne. Det handlar alltså inte om att vinna frälsning genom lydnad. Jeremias profetia lyfter ju detta med klarhet, att Gud inte längre kommer ihåg synderna i det nya förbundet. Varför? För att Jesus betalat priset för dem med sitt eget blod! Sedan leder Gud med nåden i Jesus genom Anden den kristne i hans eller hennes helgelse. Detta sammanfattar mycket frågan om hur Gud leder.
Men vad avses med lagen i Jeremia 31? Är det Mose lag som skrivs på en ny plats? I hjärtat istället för på stentavlor. Jag säger inte att det är din position! Men, många som resonerar som du gjort om den moraliska lagens plats i den kristnes liv som vägledande till lydnad, ser det på det sättet. Sannerligen gör Mishkan-föreningen det och det är också den typiska positionen i reformert förbundsteologi och reformert baptism.
Jag tänker annorlunda. Det är någonting annat som blir skrivet på människors hjärtan helt enkelt. En del menar att det är Anden som blir skriven. Men jag tror inte det heller. Det finns en så tydlig distinktion mellan Anden som leder och det som skrivs. Detta blir så tydligt i ljuset av andra texter som Hes 36:37 och 2 Kor 3.
I 2 Kor 3 är det uppenbart att Paulus har Jer 31:31-34 i åtanke. Kapitlet är som en bibelkommentar till Jer 31s profetia. I början av 2 Kor 3 beskriver Paulus det som är skrivet på deras hjärtan inte som Mose lag, utan som människorna de tjänar i kärlek. Han kallar dem ett ”Kristusbrev” skrivet på deras hjärtan. Uttryckt annorlunda handlar det om kärlek som är skrivet i deras hjärtan. Kärlek som har sin grund och motivering i Kristus.
Detta är enormt betydelsefullt. Den förlåtne kristne i nåden i Jesus blir inte av Anden vägledd genom den moraliska delen av Mose lag. För övrigt: är inte all lag moralisk!? Hur kan vi ens bedöma vilka lagar i Mose lag vi ska följa? Såklart är det lätt med offerlagar osv i och med Hebreerbrevet, men det finns många andra bitar i Mose lag där det blir knivigare. Just detta frågetecken har jag sett varit en nyckel för flera att närma sig positionen jag beskriver!
Den kristne blir vägledd på ett annat sätt. Mose lag är inte det som vägleder våra hjärtan. Den är inte riktningen dit Anden pekar oss, motiverad av nåden och kärleken i Jesus och i Andens kraft. Nej, riktningen är kärleken från Jesus som Anden för oss in i.
2. Kristi lag
RaderaEn ytterligare hjälp att se detta klarare i ljuset av lag i det nya förbundet är vad "Kristi lag" är för någonting. Detta uttryck används bara två gånger av Paulus. I 1 Kor 9:21 och Gal 6:2.
1 Kor 9:21 För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag.
Gal 6:2 Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.
Vad Kristi lag är framträder i ett studium av texternas sammanhang. Man kan säga såhär, att Kristi lag är mer en princip än ett preskreptivt lagbud som befaller vad man ska/får göra eller inte. Kristi lag handlar om att i kärlek självuppoffrande tjäna. Som Paulus skriver lite tidigare i 1 Kor, ”Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.” (1 Kor 9:19). På samma sätt är det i Gal 6:2, där vi som kristna genom att ”bära varandras bördor” självuppoffrande tjänar varandra i kärlek. Detta är för övrigt också att följa Anden, i det liv Anden förmedlat till oss i Jesus (Gal 5:25).
Det Paulus kallar Kristi lag i dessa texter går alltså helt i linje med Jesus befallning i Joh 13:34 att älska varandra så som han älskat oss. Det är ju så han älskat oss. Självuppoffrande tjänar han oss i kärlek. 1 Joh 3:16 ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.”
3. Matt 5:17 och bergspredikan i övrigt
SvaraRaderaDet här är ett gigantiskt ämne, men låt mig ge några penseldrag. När Jesus säger att han inte kommit för att upphäva lagen utan för att fullborda den är det för att lagens syfte är att peka på honom. Jesus är lagens mål eller mening, dess telos (Rom 10:4). Hela Skriften vittnar om honom (Joh 5:39). T.ex. har varenda ett av de tio orden på stentavlorna Jesus i fokus. Var inte göra någon bildstod och tillbe dem? För att Jesus är den enda Gudsrepresentationen. Han uppenbarar Guds härlighet och karaktär (Joh 1:14, Heb 1:3) och det är bara genom Honom som en människa kan komma till Gud – överhuvudtaget (Joh 14:6). Något annat är avgudadyrkan (1 Joh 5:20-21). Varför ett bud om att missbruka Guds namn? För att Gud skulle uppenbara sitt namn i Jesus person på ett exklusivt sätt. I linje med Petrus tal ”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:12). Varför inte tala falskt? För att Gud i Jesus skulle uppenbara att det är ”omöjligt för Gud att ljuga” (Tit 1:2, Heb 6:18) ty i honom ”har alla Guds löften fått sitt ja och amen” (2 Kor 1:20). Varför ett bud om att inte begå äktenskapsbrott? För att vittna om Jesus trohet till sin brud, församlingen (Ef 5:25-28).
Hur Jesus är lagens telos är betydande för den kristnes hållning till Mose lag. Jag tittar inte till den för vägledning i hur jag ska följa Gud. Jag tittar till den för att se Jesus till vilken den pekar. Missar jag Jesus, missar jag allt.
Jesus möte med Mose och Elia på berget är mycket talande (Matt 17). Faderns röst säger: detta är min Son, lyssna till Honom. De fadear bort, han är kvar. Detta kommunicerar samma innebörd på ett talande sätt – se på Jesus, lyssna till Honom.
Tillbaka till bergspredikan, så säger Jesus upprepande, ”ni har hört det blev sagt, men jag säger er”. För att återge min personliga teologiska resa genom bergspredikan så tänkte jag först att Jesus skärper de befintliga buden, sedan trodde jag att han förklarade hur de egentligen ska förstås, eftersom de skriftlärda inte förstod vad sann rättfärdighet är. Att en sådan rättfärdighet inte bara är ytlig, utan går på djupet av hjärtat. Slutligen hamnade jag där jag är idag. Jesus varken skärper de befintliga buden eller förklarar hur de bör förstås, han kommer med någonting nytt. Tolv gånger säger han ”jag säger er”. Det som präglar Jesu undervisning är återigen kärlek och i kärleken en högre etik än i det gamla förbundet.
Detta därför att Han, Guds Son, nu är dit vi ser som ett exempel för hur vi formas. Vi formas i det nya förbundet inte efter Mose lag, utan efter Guds Sons bild (Rom 8:29, 2 Kor 3:18).
4. Galaterbrevet
RaderaI reformatorisk och speciellt reformert teologisk tradition har man speciellt läst Paulus om lagen i Galaterbrevet i kontrast till frälsning men inte som om det också gällde helgelse. Troligen därför att ens frälsningsteologi varit så juridisk i sin karaktär. Lagöverträdelse, skuld, skuldbetalning, frikänd. Därigenom betraktar man speciellt lagen ur ett ”vinna frälsning genom att följa lagen perspektiv” kontra ”frälsning genom tro allena” (se Gal 2:21, 5:4). Men man saknar ofta eftertanke om hur lagen relaterar till helgelse i den kristnes liv. Detta har gjort att man, i min mening då, missat viktiga poänger i Galaterbrevet.
Läs t.ex. Gal 4:8-5:14 med följande insikt/perspektiv. Det är alltså inte enbart så att Paulus kritiserar judarna som ville följa lagen, efter att ha tagit emot nåden i Kristus, för att följa den efter förståelsen att den bidrar till eller orsakar frälsning.
Paulus kritik är bredare än så. Han är kritiskt till att den kristne överhuvudtaget ställer sig under lagen igen, i hur man som kristen lever sitt liv. Det är därför som han i detta avsnitt kommer in på friheten från lagen, illustrerad i Abrahams barn med Sara och Hagar. Att söka vägledning för hur vi ska leva från Mose lag är ett slavok säger han. Konsekvensen av detta är betydande och kraftfull: ”var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.” (Gal 5:3). Detta är en princip som skulle gälla för vilket bud som helst som den kristne ställer sig under.
I dessa verser hänger den ”reformatoriske läsaren” med.
Gal 5:4-5 ”Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp.”
Ingen rättfärdighet genom lagen. Check! Rättfärdighet genom tron (på Jesus). Check! Men se hur Paulus fortsätter (jag citerar Gal 5:6, men läs gärna till vers 14).
Gal 5:6 ”Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.”
Lägg märke till att Paulus med dessa ord inte enbart talar om frälsning, utan också om efterföljelse, eller lydnad om någon så vill. Han talar om tron, som av tidigare resonemang är fri från lagen, och istället ”verksam i kärlek”. Smaka på de orden mot bakgrunden av vad jag tidigare sagt. Det är inte lagen som vägleder. Den är ingen övervakare längre (Gal 3:25), ty det vore ett slaveri (Gal 5:1).
Men knappast är detta antinomism. För Paulus fortsätter ”Ni började bra. Vem har nu förhindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen?” (Gal 5:7). Lyder sanningen!! Men lydnaden, återigen, är inte till Mose lag, utan till den kärleken som den kristne tagit emot.
Som han fortsätter lite senare (Gal 5:13-14): ”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.”
Lägg märke till att Paulus säger att lagen blivit uppfylld i detta enda budord. Hur blev den uppfylld? Genom att Jesus gav sitt liv. Budet i sig saknar det pedagogiska exemplen och verkligheten i Jesus Golgata-kärlek. Men budet pekade dit. Det betyder: vi tittar inte längre till budet som sammanfattar lagen, utan till uppfyllelsen av det budet. Alltså Kristi lag. Att självuppoffrande tjäna i kärlek. Att älska så som han älskat oss.
Nu till att kommentera det du skriver:
Radera//Du kan väl inte förneka att bud har betydelse i lärjungaskapet och helgelsen? Vad gör du i så fall med Jesusord som: "lär dem att hålla alla de bud jag har gett er", "Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud" och "Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek"?//
Nej, jag förnekar inte det. Men det är inte på det sätt som jag hittills förstått dig. Lägg först märke till att Jesus inte säger ”lär dem att hålla alla de bud jag har gett er” utan ”lär dem att hålla allt jag befallt er” (Matt 28:20). Det är skillnad. Det du säger får det att låta som att Jesus gav många nya bud. Men han gav bara ett. Älska varandra som jag älskat er (Joh 13:34), vilket alltså knyter an till det som Paulus beskriver som den självuppoffrande tjänande kärleksprincipen ”Kristi lag”.
Detta bud eller denna princip genomsyrar det nya förbundets etik och efterföljelse, alltså allt som Jesus befallt.
Lägg märke till att Jesus säger ”om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud” (Joh 14:15, 1 Joh 5:3) och ”om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek” (Joh 15:10) i den direkta kontexten av det nya budet som Jesus ger (Joh 13:34, upprepat i Joh 15:12). Dessa bibelord och sammanhang bekräftar därför bara ytterligare det jag argumenterar! Jesus bud är ju inte Mose ”moraliska bud” utan det nya han gett. Om vi älskar Honom, så följer det att vi kommer att älska varandra så som han älskat oss.
Det finns mer att förklara, men jag stannar där den här gången. Jag tänker bland annat på mer om hur och att det etiska i 9/10 buden på stentavlorna har motsvarigheter i det nya förbundet. Dock med andra infallsvinklar i ljuset av uppfyllelsen i Jesus. Ett annat ämne handlar om på vilket sätt GT hjälper oss som kristna (Rom 15:4, 2 Tim 3:16-17). Jag ska skriva omfattande om allt detta i egna texter så småningom.
Hej Jonas! Jag skulle gärna vilja förtydliga mig, gällande min insändare, samt få höra mer kring hur du själv ser på vissa saker: men utrymmet i blogg-svaren är för litet =) Jag bifogar istället en länk, om det är ok, till ett google drive-dokument. Hoppas du kan öppna det, och att jag kan locka dig till vidare dialog. Frid! Länk: https://docs.google.com/document/d/1sxIzThlzYffOzmmRty3m2KDvS-WcEKdlpM3cv-6kqgc/edit?usp=sharing
SvaraRaderaHej Stefan. Tack för dina kommentarer och frågor. Jag har nu skrivit ett svar som jag har publicerat som ett nytt inlägg på bloggen. Jag har lagt in en länk i inlägget ovan.
Radera