Den kristne och lagen, del 2: Svar till Stefan Larsson

Förra veckan skrev jag en text om den kristne och lagen med anledning av Stefan Larssons debattartikel i Dagen. Det har blivit en intressant diskussion i frågan både här på Barnabasbloggen och på Facebook, där det nu är över 100 kommentarer på inlägget. Det är helt klart att det här är ett mycket stort och komplicerat ämne och jag har blivit kritiserad från två olika sidor. En del tycker att jag ger för mycket utrymme till Mose lag och andra att jag ger den alldeles för lite. Under veckan har jag läst på en del och bland annat läst ett par kapitel i boken Five Views on Law and Gospel, där fem olika författare presenterar sin syn och får svar av de övriga (Jag gillar sådana debattböcker, eftersom de ger en bra översikt över olika synsätt). Jag märker att min syn stämmer bra överens med den som Douglas Moo företräder, men att jag också är influerad av Walter Kaiser, som jag läst mycket av i min ungdom. Moos kapitel i boken finns som PDF och kan laddas ner här: The law of Christ as the fulfillment of the law of Moses. Jag rekommenderar det till den som vill fördjupa sig i ämnet.

Efter en veckas diskuterande och läsande kan jag konstatera att jag står för det jag har skrivit och att det håller ganska bra, även om det är en del saker som jag behöver studera närmare och formulera bättre.  Därför Kommer jag att skriva ett par texter till i ämnet. Idag svarar jag på en del av Stefan Larssons kritik och i en kommande text tänker jag ta upp frågor och synpunkter jag fått från andra.

Stefan Larsson har skrivit en lång text med kommentarer på mitt blogginlägg. Jag tackar honom för att ha läst min text uppmärksamt och för att han vill föra ett samtal. Jag har inte tid eller möjlighet att kommentera allt han skriver, men vill ta upp några saker.

Först och främst vill jag säga att det här samtalet är komplicerat eftersom vi verkar läsa Bibeln från så olika utgångspunkter, och det är stor risk att vi talar förbi varandra och inte förstår varandra. Jag tror att vi är överens om att hela Bibeln, både GT och NT är Guds inspirerade och ofelbara ord, men vi verkar inte vara överens om hur den ska läsas.  Jag hävdar bestämt att Gamla testamentet ska tolkas utifrån Jesus och Nya testamentet, medan Stefan Larsson verkar göra precis tvärtom och låter Gamla testamentet styra tolkningen av Nya testamentet. Jag tror att det är grundorsaken till att vi kommer fram till så olika slutsatser.  Det verkar också som vi använder begreppen på olika sätt. När jag skriver om lagen i min text handlar det om Mose lag, alltså den lag som Gud gav till Moses i Sinai ca 430 år efter löftet till Abraham (se Gal 3:17). Stefan Larsson talar å andra sidan om att lagen (eller torah, som han föredrar att kalla den) är navet i hela den bibliska berättelsen, att den fanns redan i Edens lustgård och att den finns även i Paulus brev. Det verkar alltså som att vi talar om olika saker när vi talar om lagen. Till syvende och sist tror jag att det handlar om ifall det är lagen eller Jesus Kristus som är navet i den bibliska berättelsen. Här verkar det som att vi tänker olika.

Stefan tar upp fem olika områden där han ställer frågor till mig och jag tänker nu kortfattat beröra alla fem. Den sista ger jag lite mer utrymme än de övriga.

Matt 5:17 och Bergspredikan
Frågan om lagen diskuteras i Nya testamentet främst i Matteusevangeliet, Romarbrevet och Galaterbrevet och det finns en nyckeltext i var och en av böckerna; Matt 5:17-48. Rom 9:30-10:13 och Gal 2:16-4:7. Egentligen skulle jag vilja gå igenom alla tre, men det finns det inte utrymme för just nu, utan jag ger bara en kort kommentar om Matt 5:17. Stefan kritiserar mitt sätt att tolka hur Jesus uppfyller lagen, men jag håller fast vid att uppfylla här betyder mer än att Jesus håller lagen (även om han naturligtvis gör det också). Hur Jesus uppfyller lagen och profeterna är ett tema genom hela Matteusevangeliet och det är rimligt att det även här i Matt 5:17 handlar om att Jesus uppfyller och fullbordar lagens syfte på det sätt som jag beskriver i min text. Uppfyllelsen innefattar också att han i bergspredikan ger sin egen auktoritativa etiska undervisning, som hans lärjungar ska leva efter. Bergspredikan är oerhört viktig i min egen undervisning om lärjungaskap och jag har skrivit en hel del om det på bloggen. Jag vill särskilt nämna inläggen: Jesu bergspredikan - hur ska man förstå den och Bergspredikan börjar med nåd.

Indelningen av lagen i fyra kategorier
Jag har fått mycket kritik för att jag delar in lagen i fyra olika kategorier (offerlagar, renhetslagar, civillagar och moraliska lagar). Kritiken har kommit både från Stefan Larsson och hans åsiktsfränder och från den andra sidan. Båda sidorna hävdar att uppdelningen inte finns i Bibeln, utan att lagen alltid är en enhet. Antingen ska vi följa hela lagen eller så är vi fria från hela lagen. Jag håller med om att lagen är en enhet och här kanske jag skulle ha uttryckt mig tydligare. När Paulus skriver att vi inte står under lagen, menar han säkert hela lagen, inte bara vissa delar. Jag håller dock fast vid att det finns en poäng med att dela in buden i olika kategorier, när man ska förklara hur Jesus uppfyller lagen. Det är helt enkelt ett pedagogiskt sätt att förklara det hela. Jesus uppfyller offerlagarna genom att dö för våra synder, han uppfyller renhetslagarna genom att visa vad renhet verkligen handlar om och han uppfyller de moraliska lagarna genom att undervisa om dem ge dem vidare (ibland i en ny form) som sina egna befallningar till sina lärjungar. I praktiken betyder detta att vissa delar av Mose lag inte längre är tillämpliga eftersom de uppfyllt sitt syfte, medan andra följer med in i det nya förbundet och blir en del av det som Paulus kallar för Kristi lag. Kristi lag har i princip samma etiska innehåll, men den fungerar på ett annorlunda sätt. Det tänker jag skriva mer om i ett senare inlägg.

Vad är tro?
Det tredje problemet som Stefan tar upp utifrån min text är synen på tro. Det är ett ämne som jag inte alls diskuterar i texten, så därför tar jag inte upp det här heller. Jag vill dock hänvisa till tre andra texter jag skrivit som tar upp de ämnen som Stefan frågar om:

Tron utan gärningar är död

Vad är synd?

Eskatologi, del 5: Den yttersta domen

Vilka bud ska vi hålla?
Det fjärde problemet Stefan tar upp är att han påstår att jag skriver att vi som kristna endast ska följa de bud som Jesus nämner i evangelierna. Jag förstår inte var han har fått det ifrån, för det har jag inte skrivit i min text. Jag skriver tvärtom att "som grundprincip tror jag att man kan säga att de bud som upprepas i Nya testamentet gäller för den kristne" och det gäller alltså både de som nämns i Apostlagärningarna och de etiska uppmaningarna i Paulus brev, även om vissa av bestämmelserna från Apg 15 förmodligen bara gällde under en övergångsperiod. Jag tror alltså på att det finns bud att leva efter även i det nya förbundet, men nu handlar det om Kristi lag, och inte om Mose lag. Här kommer vi tillbaka till frågan om vad som menas med Kristi lag (se 1 Kor 9:21, Gal 6:2) och det tänker jag som sagt ta upp i ett annat blogginlägg.

Mark 7 och frågan om ren och oren mat
Det femte problemet handlar om översättningen och tolkningen av Mark 7:1-23. Är det korrekt att dra slutsatsen att Jesus förklarade all mat ren (vilket jag hävdar) eller är det inte det? Sammanhanget handlar om att fariseerna och de skriftlärda kritiserar Jesus för att hans lärjungar inte följer de äldstes stadgar, som säger att man ska tvätta händerna innan man äter. Jesus svarar med att påpeka att detta inte är Guds bud, utan en mänsklig stadga och han kritiserar fariseerna för att de gör sina egna traditioner viktigare än Guds bud. Så långt tror jag att jag och Stefan är överens. Diskussionen handlar inte om oren mat, utan om orena händer. För att förtydliga vad han menar använder Jesus en liknelse: "Lyssna på mig allihop och förstå: Inget som går in i en människa utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren" (Mark 7:14-15).

När lärjungarna sen frågar Jesus vad detta betyder så upprepar han samma sak:

"När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. Han svarade dem: 'Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?' "(Mark 7:17-19a). 

I den situationen handlade det inte om ren och oren mat, och ingen tänkte på det där och då (utom möjligen Jesus). Långt senare drog lärjungarna den logiska konsekvensen av det Jesus hade sagt vid det här tillfället, nämligen att all mat är ren och därför lägger Markus till en förklaring för sina läsare när han skriver sitt evangelium: "Därmed förklarade han all mat ren."  I grundtexten är detta en presens particip som ordagrant översatt blir "renande all mat", och eftersom participet står i maskulinum syftar det alldeles säkert på Jesus som är den som just har talat. Därför finner jag ingen anledning att ifrågasätta den vanliga översättningen: Därmed förklarade han all mat ren (typ så översätter t.ex. Folkbibeln, Bibel2000, NuBibeln, ESV, NIV och NASB). Jag har alltså inte gjort någon egen översättning, utan följer den gängse.

Stefan påstår att denna översättning beror på förutfattade meningar. Det tycker jag är en mycket grov anklagelse. Dessutom spär han på detta med att påstå att många nutida översättningar "struntar i vers 16, där det står 'Den som har öron må höra' ". Anledningen att vers 16 inte finns med i moderna översättningar är inte att man struntar i den utan att textforskningen har visat att den inte fanns med i de äldsta och bästa handskrifterna. Stefan kanske inte tycker att vi ska ägna oss åt textforskning för att få fram den bästa grundtexten (utan istället använda Textus Receptus), men då bör han säga det och inte antyda att bibelöversättarna har orena motiv.

Stefan frågar hur det kommer sig att Petrus håller på matlagarna i Apg 10 när han hade varit med och hört Jesus i Mark 7. Förklaringen är helt enkelt att det var först senare, efter Apg 10, som Petrus kom fram till att Jesus hade förklarat all mat ren. Kanske var det till och med så att synen som det berättas om i Apg 10 hjälpte honom att komma fram till den slutsatsen. Händelserna i Apg 10 ägde rum ca 37 e.Kr och Markusevangeliet skrevs troligen i Rom någon gång på 50-  eller 60-talet, så det fanns gott om tid däremellan att dra slutsatser under ledning av den helige Ande (se Joh 16:12-15). Enligt traditionen är det Petrus berättelser som ligger bakom Markusevangeliet, så kanske är det till och med hans kommentar om att all mat är ren, som har kommit med i den inspirerade texten (om jag nu får spekulera lite).

Tolkningen av Mark 7:19 är dock inte avgörande för hur vi ska se på matlagarna i Tredje Mosebok. Mat diskuteras i många texter i Nya testamentet och i stort sett varje gång ämnet kommer upp förstår man att matlagarna inte gäller för de troende i den nya förbundet. Läs gärna igenom Rom 14:14-20 där det finns uttryck som "ingenting är orent i sig själv", "Guds rike är inte mat och dryck" och "Allt är visserligen rent" eller 1 Kor 8:1-13 där vi finner meningen: "det är inte maten som för oss närmare Gud". Sen kan vi gå vidare till 1 Kor 10:23-11:1 där Paulus skriver: "Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, för jorden är Herrens och allt vad den rymmer. Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som ställs fram för er utan att ställa frågor för samvetets skull." Sammanhanget visar att till och med Paulus, som var jude följde denna princip. I 1 Tim 4:3-4) skriver Paulus om villolärare som "förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön." Kan det sägas tydligare?

Till de kristna i Kolosse skriver han: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten är Kristus" (Kol 2:16-17). Samma tanke om skugga och verklighet finns i Hebreerbrevet: "Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt" (Heb 10:1) och vidare skriver författaren om matregler: "Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat som inte har hjälpt dem som sysslat med sådant" (Heb 13:9). För mig råder det ingen tvekan om att Nya testamentet vittnar om all mat är ren.

Avslutning
Det har varit intressant att studera den här frågan och jag tackar Stefan, som startat diskussionen och alla andra som engagerat sig i den. Jag har mycket kvar att lära om detta så jag hoppas att samtalet fortsätter. Jag vill avsluta den här redan långa texten med att uppmuntra alla mina läsare att studera Paulus brev till de kristna i Galatien. Det är faktiskt skrivet just för att reda ut frågan om den kristne och lagen.

Tack för att du läste ända hit. Det var imponerande.

Övriga inlägg i den här serien:
Den kristne och lagen
Den kristne och lagen, del 3: Jag har Kristi lag