torsdag 21 oktober 2010

Den tredje platsen


Ett begrepp som nämndes på Pionjär 10 är "den tredje platsen". Det var huvudtalaren Dietrich Schindler som talade om det och han gjorde det med en hänvisning till Michael Frost.

Jag har just läst om "den tredje platsen" i Michael Frosts bok Exiles och jag tycker att det är ett mycket intressant och användbart begrepp för kristna som vill tänka och handla missionellt. Här följer en kort sammanfattning av Exiles sid 56-63 och några egna funderingar.

Michael Frost hämtar begreppet från sociologen Ray Oldenburg, som myntade det i sin bok The Great Good Place (1989). Med "den tredje platsen" menar man en plats där man tillbringar fritiden, tar det lugnt, umgås med vänner och lär känna nya människor. Den första platsen är ditt hem och dem du bor tillsammans med. Den andra platsen är ditt arbete. Den tredje platsen är där du hänger på fritiden. Väl fungerande tredje platser är billiga, ger möjlighet att äta eller fika tillsammans, finns i närheten och är lätta att komma till, många samlas där ofta och regelbundet, det är lätt att samtala om olika ämnen med både nya och gamla vänner och det är lätt att känna sig avslappnad och välkommen. Michael Frost nämner caféer, barer, pubar, gym, köpcentra och föreningar som exempel på tredje platser i ett västerländskt samhälle. Han skriver så här: "Third Places are the most significant places for Christian mission to occur because in a third place people are more relaxed, less guarded, more open to meaningful conversation and interaction."

Frost menar att kristna bör tillbringa mycket tid på dessa platser för att lära känna människor, knyta kontakter, bygga relationer och dela med sig av livet i Jesus Kristus. Vår kallelse är ju att gå ut i världen. Därför bör vi gå till dessa tredje platser och vara vittnen där. Problemet är dock att för de flesta kristna är det kyrkan som är den tredje platsen. Det är i församlingen och dess verksamhet som man tillbringar sin fritid. Det är där man hänger och träffar nya människor. De flesta kristna har inte tid att gå till den tredje platsen ute i världen för att umgås med dem som ännu inte känner Jesus. Känner du igen dig? Det gör i alla fall jag.

Men jag har en allvarlig fråga. Var finns dessa tredje platser i det svenska samhället? Lever inte de flesta människor mest hemma och på jobbet? Den café- och pubkultur som finns i andra länder är inte så stark här. Pratar man med nya människor på ett café i Sverige? Det gör inte jag i alla fall. Man går dit med sina vänner. Det kanske är skillnad på storstäder och småstäder. Det kanske är skillnad på unga och gamla. Jag är väldigt nyfiken. Var finns den tredje platsen i Sverige? Vart ska jag gå om jag vill lära känna nya människor och få nya vänner? Hjälp mig att förstå detta.

Om du vill lyssna på Michael Frost är du välkommen till Stockholm den 14-15 januari 2011. Mer information här.

9 kommentarer:

  1. Föreningar, studiecirklar, kvällskurser osv. Kan nog finnas ett och annat kafé, men det är nog mer undantag, precis om du nämner.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det håller på att växa fram en mer europeisk pub- och cafékultur.
    Men, som du mycket riktigt skriver, är vi upptagna med annat, dvs aktiviteterna i kyrkobyggnaden.
    Frågan är bara om man måste ha prästkrage på sig för att komma i samtal med folk?
    Å andra sidan kan det bli lite samtal när folk är lite på lyset.
    Engagemang i olika föreningar är ju annars ett sätt att komma i kontakt med folk.
    För egen del längtar jag efter dessa tredje platser. F n är bastun på fredagar en sådan plats.

    SvaraRadera
  3. Jesus sa: Vem är din nästa?
    Där har du en del av svaret. Det är mycket närmre inpå oss än vad vi månger tror.
    Men varför göra det enkelt när det är enkla just blir så svårt allt som oftast

    SvaraRadera
  4. än vad vi många gånger tror, ska det stå.
    Eller varför göra det enkelt när det går att krångla till det

    SvaraRadera
  5. Hej ett litet grönt inredningstips till dig;)

    iLoveGratis är en sajt där man kan skänka bort prylar och möbler man inte behöver istället för att slänga de, på så sätt sparar man pengar men samt hjälper mijön genom att du låter prylen återanvändas!

    Är du en student eller någon annan som behöver möbler och prylar till inredningen av hemmet? hitta det mesta gratis på sajten...

    Just nu finns det 1000-tals prylar som skänks bort allt ifrån gardiner till soffor, bokhyllor och bilar.

    Tipsa gärna dina läsare om sajen:)

    SvaraRadera
  6. Jag håller med Mathias: Föreningar, studiecirklar och kvällskurser. Ge dina intressen en chans med, jag brukar hänga med ett gäng på speedway, åker med på nattkörningar i timmerbil(snacka om att det då finns tillfällen att prata djupa saker).
    Jag tror också att det är viktigt att skapa dessa tillfällen: När du fyller år, varför inte bjuda in grannarna på fest? ordna byalagstävlingar i bowling då och då. Visst kan det vara lite stelt i början när man inte brukar att umgås, men det släpper om man gör det här regelbundet och då har man nåt att prata om i kön på ica:) och så plötsligt en grillkväll när det bara är några få kvar kommer frågorna.
    Viktigt är också att själv ha roligt på vägen dit, vi människor känner lätt av om det "bara" är för att frälsa folk vi gör det. Var naturlig, ha roligt och använd dina intressen. Förtroende kan inte stressas fram. Det här är några saker som jag tycker funkar för mig iallafall.
    Personligen tycker jag det är svårt att skapa kontakter på ett cafe i Sverige, till ett cafe kommer man ju som grupp, en grupp man redan känner.

    SvaraRadera
  7. Jag tänker att hur ger man Gud den första platsen, utan att göra misstaget att välja "ministry" före familjen? Det måste väl rimligtvis att göra den första platsen till den tredje, och den tredje till den första? Fast att man ändå har en privat zon också. Jag tänker på att det finns många som längtar efter att komma in i en församling som är en familj, inte verksamhet och inte samlingar, speciellt de som är singlar. Min största längtan är att bo i ett kollektiv där man delar allt, även ekonomiskt, och att man blir kända för kärlek i sanning och handling, så att de som inte är kristna säger "se hur de älskar varandra". Det var ju i mångt och mycket så det var på Jesus-väckelsen på 70-talet. Då var jag inte ens född men jag känner många som blev kristna då. Naturligtvis menar jag inte att nu ska alla bo i kollektiv hehe, men det är ett sätt att praktisera församlingens DNA på. Speciellt tänker jag på att man kan ha nattvard varje kväll.

    SvaraRadera
  8. Tåg- och bussresor brukar vara en hit har jag hört (men jag gräver ofta ner mig i en bok). Utlandsresor och gruppresor är också bra tillfällen… Själv var jag på Sweden Rock med Street church i somras och fick många bra samtal.
    Jag håller med om att vi är alldeles för lite engagerade i det kulturella utbud som finns i samhället och kyrkans eget utbud är nästan alltid förlagt i kyrkans egna lokaler på gott och ont. Om vi var mer ute bland vanligt folk kanske vi skulle komma i kontakt med fler. Men det kan ju vara sjukt svårt att ta kontakt med människor på en tredje plats bara sådär. Det kan säkert övas upp, men alla är inte extroverta och många känner att de har alldeles för fullt upp med sin första och andra plats. Vi orkar inte med fler kontakter.
    Jag tänker att det snarare är som Pierre skriver, att man utnyttjar den tredje platsen för att fördjupa de kontakter man redan har med t.ex. grannar, kurskamrater och arbetskamrater. Det är lättare att bli mer personlig och komma utanför de vanliga rollerna på en "neutral" plats som är utanför jobbet, skolan och hemmen. Jag tänker alltså att det snarare är en nya miljö som ger en djupare vänskap.
    Om jag å andra sidan går på Friskis och svettis och råkar få kontakt med någon där skulle vi behöva söka oss till en ny plats (kanske komma hem till varandra, gå på ett fik) för att relationen ska fördjupas och bli mer dynamisk.
    Sedan behöver inte det personliga samtalet alltid skapas på ”den tredje platsen” för att det ska spela någon roll att vi är där. Min kristna vän går på samma Friskis och svettis med min granne, men de har inte haft tillfälle att prata och lära känna varandra där. Men när jag bjöd min granne till en av kyrkans aktiviteter blev det naturligt för dem att slå sig ner vid samma bord och prata. Det kända ansiktet kan göra mycket.
    Vi kanske inte behöver mer kontakter, utan mer transparens om vår relation med Gud, där vi inte döljer den delen av våra liv. Vi tenderar att be om ursäkt för vår tro och kanske lite halvt skämmas för att vi är troende istället för att vara stolta över vår tro, stolta över att vi har svar på livets mest olösliga frågor, stolta över Jesus Kristus som är vår hjälte. Privatreligiositeten är nog vår största fiende, inte brist på kontakter.

    SvaraRadera