torsdag 18 november 2010

Ett bönens hus i Jerusalem


På vägen mellan hotellet och gamla stan gick jag förbi ett hus med en intressant skylt. Jerusalem Prayer Center stod det på skylten och min nyfikenhet var väckt. Tillbaka på hotellet sökte jag information på nätet och hittade en hemsida. Några dagar senare gick jag dit.


Bönecentret ligger i en byggnad från 1890. Den har en intressant historia.



1900-1930 tillhörde byggnaden det egendomliga religiösa kollektivet American Colony. Selma Lagerlöfs roman Jerusalem handlar om den svenska grupp på 38 vuxna och 17 barn från Nås i Dalarna som 1896 flyttade till Jerusalem och förenade sig med American Colony.

Efter 1930 fungerade byggnaden under många år som det svenska konsulatet i Jerusalem. 1969 såldes det till amerikanska baptister. Sen dess har det fungerat bl.a som studiecenter och UMU-bas. Det ägs fortfarande av baptister och sen 2008 har det varit ett bönecenter öppet för alla som vill komma och be.

Jag gick dit full av förväntan och välkomnades av Dale Thorne, som förestår Jerusalem Prayer Center tillsammans med sin fru. Han berättade att centrat är öppet varje dag och det ofta kommer grupper och enskilda som vill ta tid för bön. På väg upp till bönerummet på andra våningen (övre salen) stannade vi till på en avsats med fönster och utsikt åt tre olika håll. "Här vill jag att vi stannar och ber", sa Dale och pekade ut genom fönstret till vänster: "Där ligger de ultrakonservativa judarnas kvarter. Det finns flera Jesustroende grupper där". Han pekade genom fönstret i mitten och jag såg en skolgård: "Det där är en muslimsk skola." Sen pekade han ut genom fönstret till höger och sa: "Det där är en kristen skola. Den drivs av den anglikanska församlingen. Det här är en fin plats att be för judar, muslimer och kristna som bor i Jerusalem." Jag och Dale bad tillsammans för att människor från alla grupper ska lära känna Jesus.

Därefter gick jag ensam upp till bönerummet. Det var ungefär som ett 24:7-rum inrett med olika bönestationer, kartor, bibelord, böneämnen och mycket annat. Det var lätt att samla tankarna till bön. Fokus i rummet var bön för folken i Israel och Palestina och för de onådda folken i världen. Jag fick en fin stund tillsammans med Herren.


Efter bönen gick jag ut i den vackra trädgården där det också fanns kartor över världen och möjlighet att be för världsdelar och länder. Efter en stund var det dags att gå vidare och jag tackade och sa farväl. "Välkommen tillbaka", sa Dale.

Om du kommer till Jerusalem kan det vara en bra idé att besöka Jerusalem Prayer Center på Nablus Road strax norr om Damaskusporten. Du och dina vänner är alltid välkomna!

2 kommentarer:

  1. Vilken underbar läsning! Jerusalem är en plats som verkligen behöver mycket bön.

    SvaraRadera