Jabes bön eller Herrens bön?

Dagen har två intressanta artiklar om Herrens bön där den gamla och nya översättningen jämförs (här och här). Det påminde mig om en artikel jag skrev i Dagen för tio år sedan (här). Det var en recension av den då nyutkomna boken Jabes bön av Bruce Wilkinson. Artikelns slutsats var att det är bättre att be den bön Jesus har lärt oss att be än att be Jabes bön, även om den inte är dålig. Idag känns det aktuellt att publicera den gamla artikeln igen så det får bli dagens blogginlägg. Jag hoppas att någon finner den intressant. Så här skrev jag för tio år sedan:

Amerikansk storsäljare – boken om Jabes och hans bön

Så har den då kommit på svenska. Boken om Jabes och hans bön, som blivit en storsäljare i USA sen utgivningen år 2000 och sålt i många miljoner exemplar. Författaren Bruce Wilkinson är utbildad vid Dallas Theological Seminary och grundare för organisationen Walk Thru the Bible Ministries. Han säger sig ha bett Jabes enkla bön dagligen i trettio år och presenterar nu denna lilla bön som nyckeln till ett välsignat och segerrikt liv i Guds tjänst.

Jabes nämns helt kort i 1 Krön 4:9-10. Texten lyder: ^”Jabes hade högre anseende än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, ’ty’, sade hon, ’jag födde honom med smärta’. ¹⁰Men Jabes åkallade Israels Gud: ’Välsigna mig och gör mitt område stort. Låt din hand stödja mig och befria mig från olycka och smärta.’ Och Gud uppfyllde hans önskan.” Jabes nämns inte någon annanstans i Gamla eller Nya testamentet. På bara ett par år har Jabes blivit en av de mest omtalade bibliska personerna, tack vare Bruce Wilkinsons bok. Wilkinson bygger nämligen hela sitt budskap på dessa verser, och budskapet säljs med mycket stora löften. På bokens baksida kan vi läsa: ”… upptäck hur en föga känd biblisk hjältes anmärkningsvärda bön kan frigöra Guds favör, kraft och beskydd… en enda daglig bön kan hjälpa dig att lämna det förflutna bakom dig…” I författarens eget förord får vi veta att det är ”en djärv bön som Gud alltid besvarar… den innehåller nyckeln till ett liv som är föremål för Guds särskilda favör” och att ”tusentals troende som ber på detta sätt ständigt får uppleva tecken och under i sina liv”. En liten, billig bok med sådana löften blir givetvis en storsäljare i en kristenhet som vill ha snabba och enkla lösningar.

Bokens budskap

Boken om Jabes har ett enkelt budskap som inte är särskilt märkvärdigt eller revolutionerande. Jag blir själv ganska förvånad över att den blivit så uppmärksammad. Boken uppmanar oss att be Jabes bön varje dag. Bönens fyra rader utläggs en i sänder och fylls med innehåll. Med stor fantasi och en hel del spekulation fyller författaren berättelsen med detaljer om Jabes uppväxt och livssituation som vi inte kan ha en aning om. Texten kryddas också med berättelser ur författarens eget liv som påstås bevisa nyttan av att be Jabes-bönen. ”Jag är själv ett levande bevis på detta”, skriver Bruce Wilkinson.

Låt oss se lite närmare på hur Wilkinson utlägger Jabes bön.

Den första av de fyra stroferna är bönen om att bli välsignad av Gud. Gud vill välsigna oss, men gör det inte om vi inte ber honom om det. Om du inte ber om Guds välsignelse kommer du att missa den. Författaren uppmanar läsaren att vara mer ”självisk” i sina böner och inte dra sig för att be om materiell välsignelse, men säger samtidigt att det är Gud som bestämmer hur Han vill välsigna oss.

Den andra bönen är bönen om ett utvidgat område. Denna bön som i Jabes verklighet handlade om ett större landområde tolkar författaren om till en bön om att få en större tjänst för Gud. ”Låt mig få bli mer använd av dig” är en utmärkt bön, men knappast det som Jabes bad om.

Den tredje raden i Jabes bön handlar om att be om Guds kraft och stöd. Här tolkar Wilkinson Jabes bön som en bön om kraft i tjänsten och om att bli fylld av den helige Ande liksom lärjungarna i Apostlagärningarna. Återigen fyller författaren Jabes bön med ett nytestamentligt innehåll. Att dagligen be om att fyllas med Andens kraft är naturligtvis bibliskt, men det har egentligen inte så mycket med Jabes att göra. Många kristna som aldrig har hört talas om Jabes ber varje dag om att fyllas av Anden och upplever frukterna av det.

Den avslutande bönen är en bön om att bli bevarad för det onda, skyddad från frestelser och prövningar. Det är bönen om beskydd i den andliga kampen och det är en bön som även Jesus uppmanar oss att be i Fader vår.

Jabes bön i Wilkinsons tolkning blir alltså: ”Herre, välsigna mig, låt mig bli mer använd av dig, fyll mig med Andens kraft och bevara mig för det onda.” Om vi med uppriktigt hjärta sträcker oss mot Gud och ber denna bön varje dag så kommer det säkert att leda till välsignelse, förändring och fruktbärande. Om Jabes bön kan inspirera till detta är det gott och väl.

Kritiken mot boken

När man läser boken väcks dock flera frågor och den har också fått en del kritik i USA. Den främsta kritiken gäller den svaga bibliska grunden för att göra Jabes bön till en mönsterbön för den kristne. Jabes och hans bön nämns inte i någon annan bibeltext och varken Jesus eller apostlarna uppmanar oss att be Jabes bön. Jabes är en man som bad och Gud gav honom det han bad om, varken mer eller mindre. Vi kan inspireras av det men ska inte bygga en hel lära om bön på det. Att presentera Jabes bön som en bön Gud alltid besvarar eller som nyckeln till ett liv med Guds favör saknar helt bibliskt stöd. Bruce Wilkinson kritiseras med rätta för att han lovar mer än vad Guds ord lovar. Eftersom han inte kan styrka sin undervisning med Bibeln försöker han bevisa den med att hänvisa till att den fungerar i hans egen och andras erfarenhet.

Boken kritiseras också för att den uppmanar till själviska böner. ”Är det möjligt att Gud vill att du ska vara mer ‘självisk’ i dina böner”, frågar författaren och svarar med ett ja. Samtidigt betonar Han att Gud vill välsigna oss, att Han vill att vi ska be honom om det och att en sådan bön inte behöver vara självcentrerad. Gud välsignar oss för att vi ska ge vidare till andra. I NT uppmanas vi också att be för våra egna behov och låta Gud få veta alla våra önskningar (Fil 4:6) samtidigt som vi varnas för att be med själviska motiv (Jak 4:3). Wilkinson verkar också missa att det nya förbundets välsignelser främst är andliga (se Ef 1:3-14).

För det tredje kritiseras boken för att den presenterar Jabes bön som en magisk formel som garanterar framgång. Bruce Wilkinson verkar själv inte betrakta bönen på det sättet, men skriver ändå saker som kan leda tankarna i den riktningen. I det första kapitlet skriver han: ”Nästa morgon bad jag Jabes bön ord för ord. Och nästa. Och nästa. Nu har det gått trettio år och jag har ännu inte slutat.” I det avslutande kapitlet får vi en mängd konkreta förslag, bl.a: ”Bed Jabes-bönen varje morgon….Skriv ut bönen och tejpa fast den i din bibel, i din almanacka, på badrumsspegeln….Läs den här lilla boken en gång i veckan under en månad….” Här är det många som menar att Wilkinson närmar sig en framgångsteologi som hävdar att bara man ber på rätt sätt och tror på rätt sätt så garanteras man framgång och välsignelse både materiellt och andligt. Det handlar inte så mycket om Guds suveräna vilja, utan mer om att upptäcka de rätta metoderna för att få ut så mycket som möjligt.

Herrens bön eller Jabes bön – Hur ska vi be?

För Jesu lärjungar är det inte Jabes bön som är den bön vi bör be varje dag. Det är Herrens bön. Jesus ger sin undervisning om bön i bergspredikan (Matt 6:5-15). När han lär lärjungarna att be och säger: ”Så skall ni be”, handlar det inte om att han ger dem en formulerad bön att upprepa, utan om ett mönster för vad deras bön bör innehålla. Det är detta ni ska ha med i era böner.

Vår Fader, du som är i himlen. Jesus lär oss att tilltala Gud som far. Vår himmelske fader vet vad vi behöver och har omsorg om oss. Vi behöver inte rabbla tomma ord eftersom vår fader vet vad vi behöver redan innan vi bett om det.

Låt ditt namn bli helgat. Bönen börjar med tillbedjan. Det första vi ber om är inte att Gud ska välsigna oss, utan att Han ska bli upphöjd, ärad och tillbedd. Tillbedjan är en viktig del av vårt böneliv och den saknas helt i Jabes bön. Att börja sin bön med tillbedjan ger de rätta perspektiven. Gud kommer i centrum och inte jag själv.

Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Jesus fortsätter bönen med överlåtelse till Guds rike och Guds vilja. Jesu lärjungar ber inte först och främst för egen framgång, utan om framgång för Guds rike. De ber inte om att lyckas med sina egna planer utan om att Guds vilja ska ske. Det här handlar om att sätta in sitt liv i ett större sammanhang, där det inte längre är jag som står i centrum utan Guds rike. Dessutom lovar Jesus senare i samma kapitel att om vi söker Guds rike först så kommer Gud att ge oss vad vi behöver (6:33).

Ge oss idag det bröd vi behöver. Först i den fjärde raden uppmanas vi att be för oss själva och våra egna behov. Gud vill att vi ska be så, eftersom han vill ge oss det vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder… Därefter kommer bönen om förlåtelse och rening. Att bekänna sina synder är något som saknas i Jabes bön, men som behöver finnas med i vår bön.

Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Herrens bön avslutas på ungefär samma sätt som Jabes bön. Att be är att delta i den andliga kampen. Att följa Jesus och tjäna Guds rike är att gå in på fiendens mark och utsätta sig för fara. Därför behöver lärjungen också be om beskydd från frestelser och prövningar, från det onda och den onde själv.

Vill du bli rikt välsignad av Gud? frågar Bruce Wilkinson och han ger dig rådet att be Jabes bön varje dag. Riktigt så enkelt är det inte om vi vill ta hela Bibelns undervisning på allvar. Det handlar istället om att leva i tro och lydnad, bön och överlåtelse, kärlek och försakelse.

Tusentals kristna som lever på det sättet har fått uppleva Guds välsignelse och kraft i sina liv. Låt dig gärna inspireras av Jabes och hans bön, men håll framför allt blicken fäst på Jesus, lyssna till hans undervisning och be varje dag så som han har lärt oss att be.


En annan ny idé är drive-thru bön.