Pionjär och lärare

Den här veckan bloggar jag även på Pionjärbloggen. Det är en av EFK:s bloggar. Jag kommer att publicera mina texter helt eller delvis även här på Barnabasbloggen. Det här är den första texten:

Det är egentligen många år sedan jag var pionjär på riktigt. Det var framför allt under 1980-talet. 1979 flyttade jag och Kerstin till höghusförorten Råslätt utanför Jönköping och under 80-talet var vi med och grundade Råslätts församlingsgemenskap. Vi är fortfarande kvar i den församlingen, men nu är det ingen nyplantering längre, utan en etablerad församling som firar 30-årsjubileum nästa år.

Vi startade med stöd av Jönköpings Baptistförsamling, men var en fristående församling i tio år tills vi gick med i ÖM och SAM. Det gör att vi idag är en dubbelansluten gemenskap med förankring både i EFK och SAM. Det känns bra och viktigt att tillhöra ett större nätverk av församlingar, men framförallt är vi en lokal gemenskap, som vill leva ut Guds rike och Guds kärlek till de människor som bor och lever här. Råslätt är en typisk höghusförort med ca 5000 invånare från hela världen, ungefär 50 olika språk och de flesta av världens religioner.

Det var alltså hit jag flyttade som ung pionjär i augusti 1979 tillsammans med min fru Kerstin och några andra vänner. Vi hade en vision om att bygga en kristen gemenskap. Efter ett par år formades ett församlingsgrundande team och en församling föddes. Jag var med i ledningen från början och var pastor på deltid i drygt tio år. Idag är vi en mångkulturell gemenskap med runt 150 personer i nätverket.  I stort sett hela församlingen bor i höghusområdet eller dess omedelbara närhet. Ett fåtal bor i andra delar av stan.

I sin utmärkta bok Planting Churches - A Framework for Practitioners ger Stuart Murray fyrakännetecken på en pionjär.

En pionjär är missnöjd - han/hon är frustrerad över hur läget är och vill se förändring.

En pionjär är visionär - han/hon ser en bild av hur det skulle kunna vara istället, han/hon ser att en annan framtid är möjlig och har en vision av hur det ska bli.
En pionjär är hoppfull - han/hon tror att förändring är möjlig och har hopp om en bättre framtid.

En pionjär är en risktagare - han/hon vågar ta risker, pröva nytt, gå ut i det okända och sätta livet på spel.

Alla de fyra karaktärsdragen fanns hos mig när vi kom till Råslätt. Jag var en pionjär. Jag har en annan sida också och det är att jag är lärare. 1995 lämnade jag pastorstjänsten och började jobba som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Så först var det femton år som pionjär och församlingsplanterare på Råslätt, sen var det femton år som bibellärare och nu under de senaste åren har de två sidorna förenats när jag utifrån Mariannelund fått börja jobba med församlingsplantering igen. Men nu har det mest handlat om utbildning och coachning av församlingsplanterare. På Mariannelunds folkhögskola har jag fått leda en distansutbildning och flera kortkurser om församlingsplantering. Den här veckan tänker jag dela med mig lite av de erfarenheter och tankar om pionjärarbete och församlingsplantering som jag har samlat på mig genom åren. Det blir några smakprov från våra olika kurser och från livet på Råslätt. Jag hoppas att det ska bli till nytta och inspiration.

Det lär också bli en del boktips. Stuart Murrays böcker hör utan tvekan till de bästa i ämnet. Ovan nämnda bok finns också utgiven i USA med titeln Planting Churches in the 21st Century. Det är en mycket praktisk bok, med många goda råd och tips till dem som planterar en församling.