Föräldraskap med kärlek och gränser

Att vara förälder är en utmaning. Att få ansvaret för ett barn är troligen en av livets största utmaningar. Jag blev pappa första gången ett par veckor innan jag fyllde 21. Jag får väl erkänna att jag då inte var riktigt beredd på vad det skulle innebära. Men jag tror att jag lärde mig med tiden och när vårt femte barn föddes sju år senare var jag fullt upptagen med att fostra barn. Fem år senare kom nr 6.

Så här såg vår familj ut sommaren 1999

 

Som unga föräldrar tog vi uppgiften på allvar och vi läste en del böcker i ämnet. Jag kan lätt lista de fem böcker som var viktigast. Det var Ross Campbells böcker Ditt barn behöver dig och Din tonåring behöver dig, Bruce Narramores Help I'm a Parent och Parenting with Love and Limits, och så förstås Alf B Svenssons Tillsammans - Att leva med barn. Idag är det svårt att komma ihåg exakt vad jag lärde av de olika böckerna, men att de här fem (och några till) formade vårt sätt att vara föräldrar och fostra våra sex barn, det är jag rätt säker på. Och lite kommer jag ihåg och det tänker jag dela med mig av här.

I grunden tror jag att föräldraskap kan sammanfattas i två saker: kärlek och gränser. Boktiteln Parenting with love and limits säger det så bra och det blev något av ett motto för oss.

Först och främst är förälderns uppgift att älska sina barn och fylla deras behov. Det handlar både om deras känslomässiga behov och deras fysiska behov. Ross Campbell skriver att ett nyfött barn är som en bil med en tom tank. Min uppgift som förälder är att fylla den känslomässiga tanken med villkorslös och förbehållslös kärlek. Mitt barn behöver veta och känna att det är älskat som det är. Campbell skriver om att visa kärlek genom att ge riktad uppmärksamhet, ögonkontakt, kroppskontakt, uppmuntrande ord och bekräftelse.

För det andra är förälderns uppgift att sätta gränser och att fostra. Barn har behov av gränser och fostran. Gränser och regler ger trygghet. Narramore skriver mycket insiktsfullt om skillnaden mellan att straffa och att fostra. Straff ser bakåt och fokuserar på hämnd och rättvisa, fostran ser framåt och fokuserar på förändrat beteende. Gud straffar inte sina barn, men han fostrar dem. På samma sätt ska vi som föräldrar inte straffa våra barn, utan fostra dem. När barnet överträder gränserna måste det få konsekvenser. Fostran kan vara smärtsam, och måste ibland vara smärtsam, men den har alltid ett positivt syfte. Alf B Svensson ger i sin bok god hjälp och många konkreta exempel på hur man kan fostra sina barn.

Föräldraskap handlar alltså om kärlek och gränser. Det gäller att hålla balansen och lyckas med båda sidorna. En del sätter för hårda gränser, andra sätter inga gränser alls. Det är inte lätt att vara förälder. När jag ser unga föräldrar idag tycker jag det verkar som att många har mycket lätt att visa kärlek, men svårare att sätta gränser. Jag är övertygad om att barn behöver gränser redan när de är små och att det är viktigt att fostra redan från början. Det är en utmaning för föräldrar i vår tid.



Hur lyckades jag då med mitt föräldraskap? Det är en svår fråga. Jag gjorde mitt bästa för att både ge kärlek och gränser till mina sex barn. Ofta var det svårt och tufft och jag misslyckades ibland. Men det är svårt att sätta betyg på sig själv. Så om du undrar hur jag klarade mig får du allt fråga någon av dem som vet hur det var.

Uppdatering 9/6: Idag har jag publicerat mitt andra inlägg om barnuppfostran: Bibeln talar till föräldrar.