Bibeln och våra känslor

Den här texten skrev jag 1990. Det är en predikan jag höll när jag var 31 år gammal. Jag hade under en tid brottats med hur man ska integrera kristen tro och psykologi. Det ledde till att jag omvärderade vissa tidigare ståndpunkter och resulterade i tre predikningar om känslor, vrede och förlåtelse. Sen dess har jag använt dessa budskap i olika sammanhang. Budskapet om förlåtelse publicerade jag på bloggen redan 2009 under rubriken Ett annat sätt att se på förlåtelse. Nu är det dags att publicera även de andra två. Jag hoppas att någon får glädje av dem.

Uppdatering: Del 2 är nu publicerad här: Att hantera sin vrede.

När jag var nykristen fick jag lära mig att jag skulle akta mig för mina känslor. Jag skulle inte grunda min tro på mina känslor och inte följa mina känslor. På något sätt fick jag för mig att känslor är farliga. Naturligtvis var det tillåtet att känna kärlek, glädje och frid, men negativa känslor som sorg, vrede, fruktan, depression och ångest hörde inte hemma i det kristna livet. Om jag kände några sådana känslor var det säkert en indikation på bristande tro. Den här uppfattningen passade mig väldigt bra. Jag känner ändå inte så mycket, varken upp eller ner. Jag kallade det för att vara balanserad, och var väldigt glad att jag inte var en ”känslomänniska”. Jag hade den uppfattningen att det andliga idealet var att vara oberörd. Även om jag drabbades av de mest fruktansvärda katastrofer skulle jag inte känna någonting, utan bara lita på Gud. Men med åren har jag ändrat uppfattning. Jag har insett att det jag tänkte förr inte håller i det verkliga livet, och att det inte håller inför Bibeln. Här vill jag nu presentera en annan och mer biblisk syn på känslornas roll i det kristna livet.


Vi behöver kontakt med våra känslor

Vår tid är mycket intresserad av känslor. Man kan utan tvekan kalla den känslofixerad. För många är känslorna den främsta vägledaren i livet. ”Jag är vad jag känner. Jag känner alltså finns jag.” Vår tid fäster för stor vikt vid känslorna och därför blir känslorna ett stort problem.

Många kristna gör tvärtom och ignorerar, förnekar och trycker ner sina känslor, därför att de är rädda för dem. För många blir problemet ännu värre eftersom man liksom hänger i luften och slits mellan världens bejakande av känslor och det till synes kristna förnekandet av känslor. Våra känslor blir ett problem.

För Bibelns människor tycks känslorna inte ha varit ett problem. Paulus skriver inte så här i något brev: ”Bröder, om era känslor vill jag säga följande...” Bibelns människor hade kontakt med sina känslor. De kände vad de kände och bekymrade sig inte speciellt över det, och de skämdes inte heller för det, vare sig det var glädje, kärlek, trygghet, tacksamhet eller sorg, övergivenhet, rädsla, ensamhet, otrygghet och vrede. Sakta men säkert har det gått upp för mig att min ”känslomässiga balans” kanske inte är en tillgång utan en brist. Jag har kanske inte kontakt med mina känslor. Jag är inte balanserad, utan kall, mitt känsloliv är nedfruset. Min tes idag är att känslomässig hälsa är att ha kontakt med alla sina känslor, både positiva och negativa. Känslomässig hälsa är inte att bara känna positiva känslor. Jag vill anföra fyra bibliska exempel som bevis för denna tes.

Fyra bibliska exempel

1. Psaltaren rymmer alla sorters känslor. Psaltaren är en bönbok för alla sorters känslolägen. Hur du än känner dig kan du känna igen dig någonstans. Där finns sorg och övergivenhet (se t.ex. Ps 38:7, 10-11, Ps 42:4, 6-7, 10-12). Där finns bekymmer, oro och fruktan (Ps 55:3-7, 18). Det är den helige Ande som gett oss denna bönbok och den lär oss att vi inte behöver dölja några känslor för Gud eller för oss själva!

2. Job, denne hårt prövade man, uttrycker sina känslor mycket klart (se t.ex. Job 3:3, 11-14, 20-26, 10:1-2). Under många år hade jag mycket svårt att förstå Job. Hur kan en gudsmänniska önska sig döden, och hur kan Gud acceptera en sådan negativism, undrade jag. Men nu vet jag att var och en som har haft en djup depression eller gripits av verklig ångest känner igen sig i Jobs ord. När Gud sedan till slut talar och gör upp med Job, så kritiserar han inte Job för att han uttryckte sina känslor, tvärtom så ger Gud ett väldigt erkännande åt Job för att ha klarat prövningen (Job 42:7-8).

3. Jesus, den fullkomliga och syndfria människan, var en man med ett starkt känsloliv och han skämdes inte för sina känslor (se Joh 11:33-35, 38, 13:21, Mark 3:5, 8:12, 10:14, 21, 14:33-34, Luk 10:21, 19:41). Jesus är det främsta exemplet på en hel människa. Han är vår förebild!

4. Paulus var inte heller han rädd för att uttrycka känslor. I sitt andra brev till de kristna i Korint ger han särskilt mycket av sig själv. (2 Kor 1:4, 8, 2:4,13,   5:2-4,  7::4-7,13,  11.28,29,  12:9-10).  Även i andra sammanhang ser vi glimtar av Paulus känslor (2 Tim 1:4, Rom 8:35-36). Inte ens den djupaste ångest kan skilja oss från Guds kärlek.

Av alla dessa bibliska exempel lär vi oss att vi inte behöver vara rädda för våra känslor, inte ens de mest mörka. Känslomässig hälsa är att ha kontakt med alla sina känslor! Nästa fråga är hur vi ska hantera våra känslor.

Att hantera sina känslor

1. Erkänn dina känslor, känn dem, upplev dem!  Erkänn för Gud vad du känner och erkänn det för dig själv. Att uppleva känslor är inte farligt och det är inte synd. Tankar, ord och handlingar kan vara rätt eller fel, kan vara synd, men känslor är bara känslor. Känslor kan förvisso leda till synd om vi uttrycker dem på ett felaktigt sätt, men i sig själva är de bara känslor. Dina känslor kan hjälpa dig att förstå dig själv bättre. Fråga därför inte: ”Får jag känna mig ledsen, ensam eller rädd?”, utan ”Varför känner jag mig ledsen, ensam eller rädd?”

Om jag inte erkänner mina känslor måste jag trycka ner dem, förneka och förtränga dem, och då riskerar jag att drabbas av dem på ett annat sätt senare i livet (ångest, depression, fysiska problem m.m.). När detta inträffar kan jag behöva verklig hjälp för att komma tillrätta med livet.

2. Uttryck dina känslor på ett lämpligt sätt. Vi ska inte ventilera våra känslor urskillningslöst, utan vid rätt tillfällen för rätt människor. Man måste inte alltid visa vad man känner! Man kan prata om vad man känner och man kan uttrycka känslor i kreativitet.

3. Bearbeta dina känslor. Fråga efter orsaken till att du känner dig som du gör. Känslorna är ofta signaler som vill lära dig något om dig själv eller din omgivning. Känslorna är som varningslamporna på en instrumentpanel. Sök vägar att lösa problem och förändra känslor på lång sikt.  Även om vi ska erkänna alla negativa känslor, behöver vi inte passivt acceptera dem utan att göra något åt dem.

Vila i Guds kärlek

Framför allt kan du slappna av och vila i Guds kärlek vad du än känner. Det finns inga känslor som kan skilja dig från Guds kärlek (inte ens Jobs depression eller Paulus ångest). Som Psalmisten kan du ”hoppas på Gud” mitt i din bedrövelse. När vi ger oss själva till Gud startar han en helandeprocess i vårt inre. Den varar hela livet, ibland är den smärtsam, vi kommer inte att bli utan brister här på jorden, men en dag kommer vi att stå där befriade från alla negativa känslor, helade till ande, kropp och själ, och ”Gud själv skall vara hos oss, och Han skall torka alla tårar från våra ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer” (Upp 21:4). Amen.

När jag har undervisat om detta i kursen BibelVäxa på Mariannelunds folkhögskola har jag också använt Bill Hybels bok Att söka äktheten. Kapitel 8 heter Sanna känslor och det är ett mycket bra kapitel och boken rekommenderas varmt.