I den katolska traditionen är det ett positivt alternativ att vara singel. Man kan leva i celibat och bli munk, nunna eller präst och får respekt för det. Även om den katolska kyrkan driver detta för långt med sitt krav på celibat för präster, så finns det något positivt med att äktenskap och singelliv står bredvid varandra som två bra alternativ. I vår protestantiska frikyrkomiljö har vi hamnat i den andra ytterligheten och presenterar ofta äktenskapet som det enda positiva alternativet. Om någon inte är gift vid 30 så undrar man varför den inte hittat någon. Ibland har det till och med varit ett krav att man ska vara gift för att få bli ledare (äldste) i församlingen. Det förefaller något märkligt med tanke på att både Jesus och Paulus var ogifta.
Alla människor behöver kärlek, vänskap och gemenskap. Guds tanke med församlingen är att den ska vara en gemenskap där vi älskar varandra och tar hand om varandra både andligt och praktiskt. Församlingen ska vara en familj, som möter vårt behov av närhet och gemenskap. Det är inte förrän församlingen fungerar på det sättet som alternativet att leva som singel verkligen blir attraktivt. Man behöver inte vara ensam för att man är singel. Tvärtom, även den som är singel kan leva i djupa och varaktiga relationer, kan bo nära eller tillsammans med andra, kan uppleva glädjen av en djup och öppen vänskap.
Jag nämnde tidigare att Jesus och Paulus är goda förebilder när det gäller detta. Andra mer nutida förebilder när det gäller att tjäna Gud som singel är engelsmannen John Stott (som avled förre sommaren) och bibelläraren och pastorn Marianne Boo. Marianne har varit missionär i Liberia, pastor i ett par olika pingstförsamlingar och bibellärare på Mariannelunds folkhögskola fram till sin pension. Vi jobbade tillsammans i flera år och hon är en av mina förebilder och vänner.
Man måste inte vara gift för att vara en hel människa. Man måste inte heller leva ut sin sexualitet för att vara en hel människa. Man kan leva i celibat och avstå från sexuellt samliv. Från ett kristet perspektiv hör den sexuella gemenskapen hemma inom äktenskapet och för den som inte är gift är kallelsen och utmaningen att leva i celibat. Om detta skriver John Stott: "Här på jorden är det möjligt att låta människans sexuella energi kanaliseras både till förtroendeskapande gemenskap med vänner av båda könen och till kärleksfull omsorg om andra. Mängder av ensamstående kristna både män och kvinnor, kan vittna om detta. Parallellt med en naturlig ensamhetskänsla, som ibland kan upplevas som smärtsam, kan vi finna glädjefylld tillfredsställelse i en utgivande tjänst för Gud och andra människor" (citerad av Nicky Gumbel i boken Brännande frågor, sid 61).
Detta menar även Paulus att man måste fundera på när man ska ta ställning till om man ska gifta sig eller leva som singel. Han skriver: "Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå" (1 Kor 7:8-9). Och det kan faktiskt vara bra att vara gift också, vilket Dagen skriver om här.
Så tänk på detta framöver. Hedra den som är singel och förutsätt inte att den är olycklig eller missnöjd. Skapa ett utrymme för alla olika människor i gemenskapen, oavsett ålder, livssituation, nationalitet och annat som skiljer oss åt. Alla ska med! Hedra alla!
En annan som skriver om detta är Josefine Arenius.
Men om det nu är så att singellivet inte är självvalt, att någon helt enkelt är för oattraktiv för att bli gift, blir ratad av alla andra singlar men har en oerhörd längtan efter en nära relation. Med vilken rätt kan då andra kristna kräva att hen lever ett liv i celibat?
SvaraRaderaDen sexuella driften är människans starkaste. Att aktivt undertrycka den för att anpassa sig till församlingens krav låter som raka vägen till mental ohälsa. I världen utanför kyrkan finns det många människor som av olika skäl inte vill gifta sig och för den som önskar få sin sexuella drift tillfredsställd finns många sätt att göra det utan att det handlar som prostitution. Vore det inte bättre att släppa celibatskravet för den som misslyckas med att bli gift? Av rent medmänskliga skäl. Alternativet är annars endast att kyrkan inrättar en äktenskapsförmedling, dammsuger alla församlingar i omgivningen och ser till att hitta en make/maka åt alla dem som så önskar och har blivit över. Men det tror jag inte är en tänkbar väg. Eller?
Jag är ofrivilligt ogift (och över 30)....i en värld där sex inte är 'en så stor grej' så förblir man ogift när man säger nej till sex. Inte för att männen skulle vara några utnytjande sluskar utan för att det i deras öron låter lika absurt som 'jag tänker inte äta tillsammans med dig' och vem vill va ihop med en sån?
RaderaAnna, att du säger nej till sex är förhoppningsvis ditt eget val och inte församlingens grupptryck som tvingar dig. Helt okej. Även om sexualdriften är stark i människan som poulation är den inte det hos alla individer i populationen. Vad jag menar handlar om att många inte själva väljer celibatet utan de tvingas till det pga att de är oattraktiva nog att hamna på arkivhyllan. Med en sexuell längtan men av celibat-tvånget tvingade till ett liv i avhållsamhet, Knappast förenligt men en harmonisk livstillvaro i övrigt.
RaderaJag skulle säga att jag är ganska atraktiv:) Och har nu ombestämt mig. Tycker att sex är värt att vänta på...men när det valet innebär att man kommer bli ensam resten av livet är det inte värt nån väntan.
RaderaFrån församlingen är tvånget indirekt. Misstankar om utomäktenskapligt sex skulle innebära totalt tappat förtroende och man skulle bli utesluten ur församlingsgemenskapen genom att inte bli betrodd några uppgifter. Men känner att även det skulle vara värt för att få äta middag med nån när man kommer hem till vardags.
Vad "andra kristna" kräver av någon ser jag som totalt irrelevant, likaså vad olika kyrkor eller dylikt säger.
RaderaDet som intresserar mig är vad Bibeln säger, och Bibeln är väldigt tydlig på att sex utom äktenskapet (ofta i Bibeln betecknat otukt) är en synd.
Är själv drygt 30 och lever som (ofrivillig) singel i avhållsamhet. Om detta är vad mitt "kött" vill, nej kanske inte, men det ser jag inte som det viktigaste. Jesus talar själv i Luk 14:25- om att man skall beräkna kostnaden för sin tro. Visst att det är "gratis" att bli kristen i den mån man inte kan köpa frälsningen, varken med pengar eller handling, men med det inte sagt att det inte kostar på. Paulus talar om att vi måste "korsfästa vårt kött med dess lidelser och begär" (Gal 5:24), och att Kristus genom sin död för våra synder har köpt vår kropp och att vi inte längre tillhör oss själva (1 Kor 6:19-20). Det är ganska skarpa ord i en tid då man skall förverkliga sig själv och inte låta något sätta begränsningar för den egna njutningen, men det är vad Bibeln lär. Tidigare i samma kapitel deklarerar Paulus att kroppen inte är till för otukt.
Jag har inget syfte av att tvinga någon till något eller hindra någon från något, det är upp till var och en vilken väg som man vill vandra, men man skall då också ha klart för sig vad slutmålet blir för vägen.
Så sjukt bra skrivet!!
RaderaAnna,
SvaraRaderalåt mig uppmuntra dig… jag känner precis det du skriver om. Det är härlig att höra dessa tankar från en kvinna och jag står helt på Din sida samtidigt som jag delar Ditt öde och längtan.
Kowalski jag håller med dig om att vår sexuella drift är stark kanske till och med den starkaste vi har. Jag tror att vi många gånger underskattar dess kraft över oss.
SvaraRaderaJag är själv en kristen singel tjej som börjar närma mig 30år och har vid ett flertal tillfällen känt pressen vad gäller att hitta en man. Jag längtar själv efter det och både kristna och okristna vänner har vid flera tillfällen undrat när jag ska ta och skaffa mig en man.
Jag tror att sex och allt som hör till är menat för äktenskapet. Att vår kropp och vår passion är något som vi ska dela med bara en person. Jag tror att detta är Guds tanke och han har skapat oss för att bli ett "kött". Jag tror detta dels för att det står i bibeln men också för att min erfarenhet är att när man delar en sexuell upplevelse med någon så lämnar man ut en del av sig själ. Det är få gånger man är så blottad som människa både kroppsligt och andligt och den del man lämnar ut kan man aldrig få tillbaka. Det händer inte bara något med vår kropp utan också med vår själ, vårt hjärta. Det är i alla fall min övertygelse att det är på detta sätt och därför är mitt råd att spara sig tills man gifter sig. Gud ger oss inte tipps och råd för att göra livet surt för oss utan för att han älskar oss och vill vår bästa.
Så för egen del satsar jag på avhållsamhet till den dagen jag gifter mig och om den inte kommer så känner jag att det är bättre att förbli celibat än att jag vi något tillfälle fått tillfällig sexuell tillfredsställelse utan en livspartner.
Jag måste dock tillägga att jag verkligen önskar att kyrkovärlden skulle sluta tabulägga prat om sex och sexuallitet. Det är inget farligt eller fult det är en gåva från Gud! Församlingen är tänkt att vara ett ställe där Jesus kärlek flödar och vad jag vet så dömde Jesus ingen, han uteslöt ingen. Han uppmanade oss att sluta med saker som skadar oss själva och andra och bad oss istället att älska varandra så som han har älskat oss.
Som du säger så borde kyrkorna sluta tabulägga prat om sex och sexualitet. Och det är ett stort problem när man väl pratar så görs det med en dömande och snäv moralsyn. Och när de väl pratar så lägger sig också kyrkorna i enskilda människors hanterande av sexualiteten. Jonas bloggpost är ett strålande dåligt exempel på kyrkornas/kristnas negativa påverkan på människor i dessa frågor.
RaderaExempelvis ovan med utgångspunkt i Paulus "...man måste fundera på när man ska ta ställning till om man ska gifta sig eller leva som singel..." Som om det vore alla givet att kunna välja att gifta sig eller ej? All bullshit om att det finns någon för alla, se till att bli den rätte istället för att hitta den rätte eller bara man ber tillräckligt mycket kommer drömprinsen/-prinsessan farande som ett skott. Suck! Det är bara att ta en titt i kyrkorna. Det finns alldeles för många ensamma oskulder i alla åldrar med en stark men undertryckt längtan till en relation och en sexuell närhet, där äktenskap helt enkelt inte finns som en rimlig möjlighet. Äktenskap kräver attraktkion och alla är inte attraktiva. Inom kyrkan kräver sexuell aktivitet äktenskap, alltså är det uteslutet för dem. Som Jonas skriver: "...för den som inte är gift är kallelsen och utmaningen att leva i celibat..." Det äktenskapliga kontraktet är såväl inom som utanför kyrkan både påtagligt och långtgående. Det är liksom ingen vanlighet att lättvindigt upplåta sitt liv till äktenskap där endast sexualiteten delas. Det sexuella kontraktet är utanför kyrkans väggar dock betydligt mindre påtagligt och mindre långtgående. Det går alldeles utmärkt och ofta relativt enkelt att få utlopp för den sexuella driften om inte annat genom one-night-stands eller tillfälliga ömsesidiga överenskommelser, utan att behöva vända sig till prostitutionsmarknaden. Visst kan man diskutera hur bra detta är jämfört den äktenskapliga kontexten men för att citera Fröding:
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå
Det är just det jag vill ha sagt. Och det är just den här frågan som kyrkan och kristna moralivrare inte vill/vågar förstå och ta i. Så, jättebra för dig om det är ditt eget val att avstå. Men för den som inte klarar av att avstå blir livet ett helvete.
Sofie: Det är vad vi undervisas i kyrkan, att alternativet till att vänta med sex till äktenksapet är att avstå helt eller tillfälliga sexuella kontakter. Men det är inte sant.
RaderaLångvariga, ömsesidiga sexuella kärleksförhållanden som leder till äktenskap är dock det vanligaste sättet som en livslång relation skapas. Att säga nej till sex är troligtvis det samma som att tacka nej till en livslång relation.
OCH inget behöver bli livslångt för att man blir gift....titta runt på exempelvis solidlove....där finns dom i mängder frikyrkofolket som gifte sig tidigt och som nu är en bit över 30 och skilda.