Nu lanserar vi ett nytt ord på svenska: efterkristendomstiden. Det är det ord vi valt för att översätta det engelska begreppet Post-Christendom i boken Radikalt lärjungaskap. Kristendomstiden är den tidsperiod i Europas historia då kyrkan haft politisk makt och stort inflytande över samhället. Den tiden är nu förbi. Nu lever vi i en ny tid och den kan vi kalla för efterkristendomstiden. Det är förstås ett lite för långt ord, men det uttrycker vad det handlar om på ett bra sätt, så vi får nog vänja oss vid att använda det. Stuart Murray skriver mycket om vad detta innebär i Radikalt lärjungaskap (kan beställas här).
Han menar att efterkristendomstiden är den kultur som växer fram när den kristna tron förlorar sin ställning i ett samhälle som har formats av den kristna berättelsen och när de institutioner som har byggts upp för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande. Stuart Murray skriver om att efterkristendomstiden innebär följande förändringar för den kristna församlingen:
- Från centrum till periferi: Under kristendomstiden var den kristna berättelsen och kyrkan i samhällets centrum, men under efterkristendomstiden är de i marginalen.
- Från majoritet till minoritet: Under kristendomstiden utgjorde de kristna majoriteten, men under efterkristendomstiden är vi i minoritet.
- Från bosättare till vandrare: Under kristendomstiden kände sig de kristna hemma i en kultur som var formad av deras berättelse, men under efterkristendomstiden är vi i exil; främlingar och pilgrimer i en kultur där vi inte längre känner oss hemma.
- Från privilegium till pluralism: Under kristendomstiden hade de kristna många privilegier, men under efterkristendomstiden är vi en gemenskap bland många i ett pluralistiskt samhälle.
- Från kontroll till vittnesbörd: Under kristendomstiden kunde kyrkan utöva kontroll över samhället, men under efterkristendomstiden får vi inflytande endast genom att vittna om vår berättelse och dess konsekvenser.
- Från förvaltning till mission: Under kristendomstiden låg betoningen på att upprätthålla ett kristet ”status quo”, men under efterkristendomstiden ligger betoningen på mission i en främmande omgivning.
- Från institution till rörelse: Under kristendomstiden fungerade kyrkorna huvudsakligen som institutioner, men under efterkristendomstiden måste vi återigen bli en kristen rörelse.
Vill du läsa mer om detta rekommenderar jag böckerna Post-Christendom: Church and Mission in a Strange New World och Church After Christendom av Stuart Murray.
Ett tydligt tecken på att vi lever i efterkristendomstiden är den undersökning om svenskarnas inställning till olika religioner som publicerades igår. Efterkristendomstiden skapar nya förutsättningar och möjligheter för mission och vi ska se det som en positiv utmaning, vilket företrädare för kristna ungdomsorganisationer också påpekar. Vi lever i en tid som alltmer liknar Nya testamentets tid och det skapar förutsättningar för mission och tillväxt. Och det finns församlingar i Sverige som växer. Dagen gör en sommarserie för att presentera några växande församlingar i Sverige och först ut är EFS i Ängelholm. Spännande läsning om en församling som hittar vägar att växa och fungera även under efterkristendomstiden.
Hej Jonas, och tack för gemenskapen på UEs Global Summit. Det var berikande. En reflektion om översättningen av Stuarts bok, "The naked Anabaptist", gällande det valda uttrycket "postkristendomstiden". Verkligt bra bok, både på orginalspråket och översatt! Frågan gäller det nya ordet. Vi är troligen överens om att POST handlar om det EFTER som följer på det som tidigare varit, medan det inte beskriver något framtida. TIDEN kan vi ju också vara överens om i det beskriver tidssammanhang, epoker, i det här fallet den av kristen tro dominerade epoken från 300-talets början till 1900-talets mitt. Det jag tycker är problematiskt är KRISTENDOM, eftersom detta vida begrepp handlar såväl om religionen, de troende individerna, organisationen och teologin, något som inte kan sägas vara POST. Vi är dessutom många som firar att vi är Post Christendom, då vi tror att en mer renad form av KRISTENDOM i form av lärjungaskap och eferföljelse av Mästaren Jesus uppstår när vi kommer in i POST-TIDEN. Frågan är då om inte ett bättre begrepp är KRISTENHET, eftersom det kan begränsas till att mera exakt beskriva vad vi talar om. Det handlar då om epoken i Väst. Det handlar om de länder och folk som innefattas inom ramen för "kristenheten" då kristendomstolkningen hade klara kopplingar till dominans etc, något som framgår om man vänder på Stuart Murrays beskrivande motsatspar:
SvaraRaderafrån pereferi till centrum
från minoritet till majoritet
från vandrare till bosättare
från pluralism till privilegier
från vittnesbörd till kontroll
från mission till förvaltning
från rörelse till institution
Då vi översatte "Hopp från Marginalerna" valde vi efter många funderingar och resonemang att av det skälet använda översättningen postKRISTENHETstiden/epoken och jag undrar hur man resonerat för att i stället välja -KRISTENDOMS-?
Hej Peringe och tack för dina reflektioner. Jag är förstås medveten om att begreppet Post-Christendom inte går att översätta till svenska så att det blir helt rätt. Vi (jag, översättaren och förlaget) diskuterade mycket om detta och jag var även medveten om hur ni översatte i "Hopp från marginalerna".
SvaraRaderaFör mig betyder kristenhet, de kristna kyrkorna och de kristna människorna överallt i världen och jag tycker inte att efterkristenhetstiden på något sätt blir bättre än efterkristendomstiden. Det blir samma problem i båda fallen och jag hoppas att boken i övrigt gör tydligt vad begreppet syftar på.
Genom att lägga till TIDEN i begreppet (Post-Christendom = efterkristendomstiden) så anser vi att det blir tydligare att det handlar om en tidsepok och inte den kristna tron i sig. I boken har vi ibland översatt med kristendomssystemet när det inte har syftat på själva tidsperioden, utan mer på systemet.
Det hela löses enkelt genom att använda exv "i postkristna samhällen" och "i postkristen tid" osv. Postmodern konst/synsätt/samhälle går ju utmärkt att använda så varför inte postkristna diton. Efterkristendomstid låter bara stabbigt.
SvaraRadera/Rachid
Tack Rachid för kommentaren. Jag håller med om att ordet efterkristendomstid är klumpigt, eller stabbigt, som du kallar det. Termen efterkristen är ju etablerad på svenska så därför kändes det konstigt att införa begreppet postkristen. Vi fastnade till slut för den något klumpiga termen efterkristendomstid eftersom den visar att det inte handlar om att det är den kristna tron som försvinner utan en speciell tidsepok och ett samhällssystem.
Radera