Omplantering

Idag gjorde jag ett besök på Nyhemsveckan. Jag lyssnade bland annat på ett mycket intressant seminarium om att starta om på nytt i en gammal församling. Det var Simon Gindemo, pastor i Folkkyrkan i Malmköping som tillsammans med några andra berättade om sina erfarenheter av omplantering. (Uppdatering 21/6: Dagen berättar om seminariet här)


Som bloggens läsare redan vet är församlingsplantering något som ligger mig varmt om hjärtat. Själv jobbar jag dock mest med nyplantering (som lärare och i min nya tjänst som pionjärkonsulent i SAM). Jag är övertygad om att det behövs tusentals nya församlingar i Sverige. Men behovet av omplantering är också enormt stort. Många församlingar är på fallrepet och kommer att läggas ner inom kort ifall det inte sker någon förändring. Därför behövs det omplantering. Varje trädgårdsmästare vet att en växt kan behöva omplanteras för att överleva och det gäller även i Guds rike. Och det handlar inte bara om storstäderna, utan även om hundratals småstäder och mindre samhällen där det behövs levande församlingar. Därför är det så uppmuntrande att höra berättelsen om Pingstkyrkan i Malmköping, som har omplanterats som Folkkyrkan med stöd från Pingstkyrkan i Ärla ett par mil från Malmköping.


I mitten av 90-talet insåg den lilla församlingen i Malmköping att den höll på att dö. Då sökte man hjälp från församlingen i Ärla. Ärla stöttade verksamheten i flera år men till slut insåg man att det inte bar någon frukt, utan man la ner församlingen och medlemmarna gick in i församlingen i Ärla. 2009 togs ett initiativ att starta om i Malmköping på ett helt nytt sätt och Simon Gindemo anställdes på halvtid för att leda arbetet. Efter två år av förberedelser och gemenskapsbyggande blev den nya församlingen offentlig i februari 2011.



Stefan Beimark, som var föreståndare i Ärla under en del av tiden var också med och berättade, liksom Robert Bergström som är med i Folkkyrkans ledarteam. De delade många lärdomar och praktiska tips. Vi fick en hel del matnyttigt med oss.


Stuart Murray beskriver i sin bok Planting Churches tolv olika modeller för församlingsplantering, och just den här modellen kallar han för adoption. En moderförsamling adopterar en liten församling som håller på att dö, och tar ansvar för att hjälpa den att få nytt liv och börja växa. Berättelsen om Ärla och Malmköping är ett lysande exempel på adoption. I den svenska pingströrelsen finns det flera liknande exempel på omplantering genom adoption. De flesta är fortfarande ganska nya, men de är mycket hoppingivande och inspirerande. Jag tror att många kan lära av dessa exempel. Det var många åhörare på seminariet i Nyhem och jag är säker på att många fick nytt hopp om att gamla församlingar kan omplanteras och få nytt liv. Men det kräver förändring och det kostar på. Det går inte lätt och smärtfritt som Stefan och Simon betonade.