Idag hedrar vi minnet av Conrad Grebel och Felix Mantz - Anabaptismen 500 år

Idag är det exakt 500 år sedan den anabaptistiska rörelsen föddes i Zürich. Det var den 21 januari 1525 som det första dopet ägde rum och den nya rörelsen var född. Anabaptismen är en frikyrkorörelse som uppstod i samband med reformationen på 1500-talet. Anabaptisterna accepterade inte barndopet, utan döpte endast personer som själva bekände sin tro. Därför kallades de anabaptister (omdöpare) av sina motståndare, men själva kallade de sig inte anabaptister och de ansåg inte sitt dop vara ett omdop. I efterhand har denna rörelse fortsatt att kallas anabaptismen och den benämningen är nu allmänt accepterad. Det här är en kort summering av berättelsen om det första dopet. 

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Conrad föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad anslöt sig till kretsen runt Zwingli, vilken bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Conrads egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. 

En annan som var med i kretsen runt Zwingli var Felix Mantz. Även han föddes i Zürich 1498 och Conrad och Felix skulle båda fylla 27 år under 1525. Felix var en utomäktenskaplig son till en av stadens katolska präster och fick sitt förnamn efter sin far. Prästernas kvinnor bodde på gatan nedanför storkyrkan i Zürich och där växte Felix upp. Han studerade klassiska språk och lärde sig både latin och grekiska. Efter ett par år vid universitetet i Paris kom han hem till Zürich igen. 1522 var han en av de unga männen som studerade under Zürich egen reformator Ulrich Zwingli. Här lär sig Felix även hebreiska och blir mycket framstående även på det språket. Även han kom till tro och blir en lärjunge till Jesus.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av Zwinglis lärjungar tyckte att han gav stadsrådet för stort inflytande över processen och i oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad och Felix tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om hur den lilla gruppen tänkte. Ett brev skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Conrad hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte de kontakt med honom. Brevet nådde aldrig fram, utan kom tillbaka och därför finns det bevarat. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.

Anabaptismen 500 år

Den 31 oktober 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Denna händelse brukar räknas som startpunkten för reformationen på 1500-talet och för sju år sedan var det 500-årsjubileum. Samma dag passade vi på att ge ut en bok om anabaptismen - reformationens frikyrkorörelse, skriven av åtta svenska pastorer och teologer. Boken fick titeln Aldrig mer tillbaka gå och idag är det exakt sju år sedan den kom ut. Det är nog det bokprojekt som jag är mest stolt över att ha genomfört och själv skrev jag två av bokens nio kapitel. Jag hoppas att du har läst! 

Nu börjar det dra ihop sig till ett nytt 500-årsjubileum. Den 21 januari 2025 är det 500 år sedan den anabaptistiska rörelsen föddes i Zürich i Schweiz. Det var nämligen den dagen det första vuxendopet ägde rum bland dem som hade börjat ifrågasätta barndopets och folkkyrkan giltighet. Om denna intressanta och epokgörande händelse kan du läsa i den här texten: 

Conrad Grebel och anabaptismens första dop i Zürich 1525

Under 2025 kommer anabaptismens 500-årsjubileum att uppmärksammas på olika sätt. 

Den 24-25 januari 2025, under själva jubileumsveckan, arrangeras en konferens i samarbete med ALT på ALT:s campus i Örebro. Konferensens tema är Anabaptism som profetisk röst idag - 500 år av radikal reformation och huvudtalare är Stuart Murray och Alexandra Ellish från det anabaptistiska nätverket i Storbritannien. 

Bokpresentation: När taket måste brytas upp - Drömmen om en enklare kyrka och nya vägar till Jesus

Förändring är nödvändig! Det är Ida-Maria Brengesjös allvarliga budskap till frikyrkan i Sverige. Jag har precis avslutat läsningen av hennes nyutkomna bok När taket måste brytas upp - Drömmen om en enklare kyrka och nya vägar till Jesus och jag är berörd. Den här boken har en profetisk skärpa och tränger in under huden. Den behöver läsas under bön och lyssnande efter Andens ledning. 

Ida-Maria Brengesjö är pastor, evangelist och församlingsutvecklare inom Equmeniakyrkan och hon skriver utifrån sin erfarenhet i dessa tre roller, men framför allt är hon evangelist. Texten vibrerar av passion för att människor ska komma till tro på Jesus och författarens längtan att hitta nya vägar att nå ut med evangeliet i våt tid.

Ida-Maria skriver utifrån två olika känslor i relation till församlingen: kärlek och sorg. Man missar inte att hon älskar församlingen, därför att den är Guds församling, Kristi kropp och hon har själv fått uppleva hur underbar den kan vara när den fungerar som det är tänkt. Samtidigt präglas boken av en stor sorg över att våra församlingar ofta inte fungerar så bra, utan istället står i vägen för människor och hindrar dem från att komma fram till Jesus. Det är denna situation som är bakgrunden till bokens titel. 

Bokpresentation: "Om du bara visste" av Rickard Lundgren

Under midsommarhelgen har jag läst Rickard Lundgrens nyutkomna bok Om du bara visste. Jag är tacksam för att Rickard har tagit sig tid att skriva denna innehållsrika och viktiga bok och jag vill verkligen rekommendera den. Jag är också glad att jag har läst den. Det kommer jag att ha nytta av både som lärare och som ledare. 

De flesta har säkert hört talas om ADHD, ADD och autism, men många vet inte vad det är och hur det fungerar. I den här lilla boken på 130 sidor reder författaren ut begreppen på ett tydligt och lättbegripligt sätt. 

Bokens titel är hämtad från Joh 4:10 där Jesus säger till den samariska kvinnan: "Om du bara visste vad Gud har att ge..." Det Rickard Lundgren vill säga är: "Om du bara visste vad Gud har att ge genom personer med NPF och IF." 

Så här presenteras boken på baksidan: 

"Dagens samhälle och kyrka utmanas när 10 % av befolkningen diagnostiseras med NPF och 1 % med IF. Varför uppstår dessa diagnoser och varför verkar de öka? Hur upplever personer med diagnoserna sin omvärld? Varför behövs  anpassningar och hur kan de göra att personer med NPF och IF både kan klara av och uppskatta en samling i kyrkan? Vad tänker Gud omkring funktionsnedsättningar? Finns NPF och IF i Bibeln? 

I den här boken besvarar Rickard Lundgren på ett pedagogiskt sätt dessa frågor och visar enkla strategier som fungerar."

Goda nyheter för hela världen - 50 år med Lausannedeklarationen

 

Sommaren 1974 fyllde jag 15 år. På hösten samma år mötte jag Jesus och började följa honom (Hur det gick till har jag skrivit om här). 

I juli 1974 hölls även den internationella kongressen för världsevangelisation i Lausanne i Schweiz. 2 500 deltagare från 150 länder var samlade under temat "Lår hela jorden höra hans röst". Bland inbjudarna till kongressen fanns den amerikanske världsevangelisten Billy Graham och den engelske pastorn och teologen John Stott. Den senare brukar också räknas som arkitekten bakom Lausannedeklarationen, som arbetades fram under kongressen.

Lausannedeklarationen är utan tvekan ett av 1900-talets viktigaste kristna dokument och den har haft enormt stor betydelse för kristna rörelser i hela världen, även i Sverige. I år uppmärksammas och firas att deklarationen fyller 50 år, bland annat genom utgivningen av boken Goda nyheter för hela världen på Libris förlag. Boken är på 200 sidor och har 33 korta kapitel, skrivna av totalt 35 skribenter från olika sammanhang i svensk kristenhet. 

Boken är indelad i tre delar. I den första delen ger Göran Janzon en historisk översikt över Lausannerörelsen och dess betydelse. Här får vi också inblick i de uppföljande kongresserna i Manilla 1989 och Kapstaden 2010 och de dokument som författades då (Manillamanifestet och Kapstadsöverenskommelsen). 

I bokens andra del presenteras Lausannedeklarationens 15 punkter i sin helhet. De 15 punkterna är: 

Blomstra: Alpha, DBS och en missionell gemenskap

I lördags lanserades Blomstra i Sverige. Blomstra är en strategi för nya pionjära initiativ och församlingsplantering, som vuxit fram i Nederländerna på senare år. Grundtanken är att man använder de välkända och etablerade verktygen Alphakurs och Discovery Bible Study (DBS) för att starta en ny missionell gemenskap, som kan bli en ny församling. Det är två personer som varit drivande i att ta Blomstra till Sverige: Marie-Louise Nilsson som är nationell ledare för Alpha Sverige och Johannes Stenberg, som är pionjärpastor i Linköping och samordnare för församlingsgrundande inom EFK. 

Det var Marie-Louise och Johannes som var huvudtalare i Citykyrkan i Stockholm, när Blomstra presenterades för ett 70-tal tillresta deltagare. Vi kom från många olika städer och flera olika samfund. Theo Visser, som utvecklat konceptet i Nederländerna var också med. 

                     

Blomstra handlar om att nå nya människor med evangeliet om Jesus Kristus. I korthet ser konceptet ut så här: 

Steg 1. När vi som kristna lever missionellt och bygger relationer får vi kontakt med andliga sökare och andra som kan vara nyfikna på kristen tro. Dessa kan vi bjuda in till en Alphakurs. 

Steg 2. Det behövs bara fyra överlåtna kristna (bärare) för att starta en Alphakurs, förslagsvis i någons hem. Fyra bärare och fyra till åtta sökare är den ideala gruppen, enligt Theo Visser. Eftersom Alphakursen numera har allt sitt innehåll på video är det mycket enkelt att leda den. Det viktiga är att vara en bra samtalsledare. 

Steg 3. Flera av deltagarna vill förmodligen fortsätta att träffas efter att Alphakursen är slut och då startar man en Upptäckargrupp med upptäckande bibelsamtal (DBS). Detta är en enkel och livsnära metod för bibelsamtal, som leder till praktisk tillämpning och lärjungaskap. 

Steg 4. Om och när deltagarna kommer till tro på Jesus och själva börjar följa honom formas en missionell gemenskap, som börjar fungera som ett embryo till en ny församling. Utifrån denna gemenskap kan man starta en ny Alphakurs och när det finns flera missionella gemenskaper (typ husförsamlingar) kan en ny församling så småningom växa fram. 

Theo Visser, Johannes Stenberg och Marie-Louise Nilsson svarar på deltagarnas

 frågor i ett intressant panelsamtal, (foto: Emma Bergkvist)

Blomstra är alltså en strategi för pionjära initiativ och församlingsplantering, men det presenteras också som en metod som etablerade församlingar kan använda för att bli mer utåtriktade och bättre på att följa upp de kontakter man får genom sitt Alpha-arbete. Kombinationen av Alphakurs och DBS kan visa sig fruktbärande i många sammanhang. Vi hoppas helt enkelt att det ska BLOMSTRA både i det som är nytt och det som funnits länge! 

Under våren och hösten kommer det att bli fler träningsdagar i Blomstra-konceptet och snart kommer även en liten bok att tryckas om metoden. Redan nu kan du ladda ner boken gratis som PDF på Alpha Sveriges hemsida. Håll utkik på EFK:s och Alpha Sveriges webbsidor om du vill vara uppdaterad om vad som händer. Även EFS, SAM och Equmeniakyrkan är med i arbetet med Blomstra. 

Växten och spaljén

Idag vill jag dela med mig av en bild som blivit viktig för mig under det senaste halvåret. I september 2023 hörde jag OM:aren Daniel Norén undervisa om lärjungaträning. I förbifarten nämnde han böckerna The Trellis and the Vine och The Vine Project av Colin Marshall och Tony Payne och sa något om växten och spaljén. Bilden talade till mig och jag kände direkt att det här var något viktigt. Mina pastorskollegor från SAM, som också var där, kände samma sak. Vi upplevde att bilden var ett profetiskt tilltal till oss. 

Spaljéer är viktiga för många växter. Många växter behöver något att klättra på, något som ger stadga. Detta gäller i högsta grad för vinrankan på bilden. Om vinodlaren ska få mycket frukt så behövs det en ändamålsenlig spaljé. Både växten och spaljén är viktiga, men vilken av dem är viktigast?

Svaret på den frågan är ganska självklart. Det är förstås växten! Det är ju den som är själva grejen. I ovan nämnda böcker tillämpas bilden på församlingen och det har vi nu också börjat göra inom SAM.