Sök först Guds rike - ett ord för 2013

Det är nyårsafton. Snart börjar 2013. Så här på årets sista dag vill jag ge ett Jesusord för det nya året. Jag har bestämt mig för att göra Matt 6:33 till mitt motto för 2013. Jesus sa: "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." Eller med andra ord: Sätt Gud och Guds angelägenheter först i era liv så kommer han att se till att ni får allt vad ni behöver för att klara er i framtiden. Det är en tvådelad uppmaning och ett löfte som hänger ihop med den. Det är detta jag vill skriva om inför det nya året.

Sök först Guds rike

När Jesus började predika för människorna talade han om Guds rike. Guds rike är nära, omvänd er! Guds rike var huvudtemat i hans förkunnelse. För oss som lever nu, 2000 år senare kan det vara lite svårt att förstå vad som menas med Guds rike, men man kan säga att Guds rike handlar om att Gud regerar, att Gud är kung. Guds rike är att Guds vilja sker; Guds rike är där Gud regerar. En dag i framtiden kommer Guds rike att komma helt och fullt. Ondskan kommer att utplånas och godheten segra. Men redan nu bryter Guds rike fram mitt ibland oss. När människor lyssnar till Jesus och tror på hans budskap, då är det Guds rike som bryter fram. När människor  omvänder sig och låter Gud regera i sina liv, då är det Guds rike som kommer. När människor byter sida och sluter sig till den nya gemenskapen: Guds rikes nya folk, då bryter Guds rike fram.

När Jesus säger att vi ska söka Guds rike först är det många saker som är med i bilden:

• Guds rike är andligt liv i gemenskap med Gud, "rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande" (Rom 14:17)

• Guds rike är seger över det onda, helande och befrielse

• Guds rike är en ny gemenskap, upprättade relationer 
• Guds rike är rättvisa och fred på jorden och ansvar för skapelsen

• Guds rike är ett nytt sätt att leva, en ny livsstil, riket annorlunda, människor som gör Guds vilja.

• Guds rike är ett framtida rike, den kommande tidsåldern.

 

Att söka Guds rike handlar om att söka alla dessa saker. Det är detta det handlar om när Jesus lär oss att be: "Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen" (Matt 6:10).

Sök hans rättfärdighet

Nu kommer vi till den andra delen av uppmaningen: "...och hans rättfärdighet".

 

Den text vi studerar idag finns mitt i bergspredikan. Det avsnitt i Matteusevangeliet där Jesus på ett mycket radikalt sätt talar om för sina lärjungar hur han vill att de ska leva. Jesus har vandrat omkring i Galiléen en tid. många följer honom. En dag samlar han sina lärjungar på ett berg och börjar tala. Det handlar om hur man lever i Guds rike och det är mycket utmanande. Det handlar om Guds rättfärdighet i våra liv (Matt 5:20). Rättfärdighet handlar om ett rätt förhållande till Gud och ett rätt liv. När Jesus uppmanar oss att söka hans rättfärdighet handlar det om två olika saker.

Nyårstankar om mitt nya sammanhang - SAM

Efter en härlig och intensiv julhelg med barn och barnbarn känns det bra att gå in i ett lugnt nyårsfirande. För mig är nyåret en tid för avskildhet och reflektion. Jag ser tillbaka på det år som gått och ser framåt mot det år som kommer. Jag utvärderar det som varit och sätter upp nya mål för framtiden. Nu vill jag dela lite tankar från mitt 2012.

För mig blev 2012 ett år som innebar stora förändringar. Det handlar naturligtvis om att jag började en ny tjänst i augusti och det satte sin prägel på hela året. I december 2011 skickade jag in en ansökan till Svenska Alliansmissionen om att få den utannonserade halvtidstjänsten som pionjärkonsulent. I början på februari var jag på anställningsintervju och en månad senare var allting klart. Sen var det fem långa månaders ivrig väntan tills jag började jobba i SAM den 9 augusti, och hela hösten har gått åt till att komma in i det nya sammanhanget. Under hela processen har jag känt Herrens ledning och jag är viss om att det är han som har öppnat dörren till en ny tjänst.

Jag hade under en tid anat att jag skulle jobba med att leda församlingsplantering på ett nationellt plan. Den kallelsen har vuxit fram under de senaste åren. Men att det skulle bli i Svenska Alliansmissionen kom helt oväntat. Länge trodde jag att det skulle vara inom Pingströrelsen eftersom det är där jag jobbat de senaste arton åren. Men så stängdes dörrarna i Pingst och plötsligt öppndes en annan dörr i SAM och jag kände direkt att det var rätt.

Jag är med i en församling som är ansluten till både SAM och EFK, så jag är inte helt ny i sammanhanget, men jag har aldrig varit inne i SAM på riktigt och alltid sett mig mycket mer som baptist än som alliansare. Men jag måste erkänna att jag känner mig väldigt hemma i mitt nya sammanhang.

Många av bloggens läsare kanske inte vet så mycket om Alliansmissionen, så det är bäst att jag ger lite bakgrundsinformation. Alliansmissionen är ett ganska litet frikyrkosamfund i Sverige, men i Jönköpings län är det bland de största. Huvudkontoret ligger också mycket riktigt i Jönköping, så jag har nära till mitt skrivbord och mina kollegor. De flesta av SAM:s 174 församlingar finns i Småland och Västergötland.

Därför är adventsuppropet problematiskt

Tidningen Dagen har satsat hårt på adventsuppropet och nu har man samlat in över 80 000 namnunderskrifter för att ändra skollagen. Det verkar vara en framgång och många tycks tro att detta är en viktig fråga för den kristna trons framtid i vårt land. Men jag är tveksam. När kristna agerar på det här sättet och vill att kristendomen ska ha privilegier framför andra livsåskådningar tror jag att det skadar evangeliets vittnesbörd, snarare än gagnar det. Därför har jag inte skrivit under adventsuppropet.

Däremot har jag skrivit under en debattartikel som finns i Dagen idag där jag tillsammans med ett gäng pastorer och kristna ledare ger vår syn på saken och ifrågasätter hela grejen med adventsuppropet.

Det har kommit många reaktioner på vår artikel, både positiva och negativa. Många har tackat mig  och sagt att vi gett ord åt det de känner, men inte kunnat formulera. Jag är tacksam för all uppmuntran och allt stöd som kommit från olika håll under dagen. Samtidigt är det tydligt att det är lätt att missförstå hur vi tänker och vad vi menar. Någon formulering i artiklen kanske inte var helt lyckad. Dagens publisher Daniel Grahn missförstår helt och hållet vad det handlar om i sin replik i tidningen. Vi återkommer med ett svar på hans kritik inom kort (vårt svar finns nu här). Men nu vill jag i alla fall ge mitt perspektiv på varför frågan är viktig.

Skolmassakern och Amish grace

När Jesus föddes sjöng änglarna att det ska bli fred på jorden (Luk 2:14). 700-år tidigare hade Jesaja profeterat om barnet som skulle födas och gett honom namnet fredsfursten och talat om att han ska regera med fred och rättvisa (Jes 9:6-7). Därför är julens budskap ett fredsbudskap. Det kommer att bli fred på jorden en dag och vapnen kommer att omvandlas till jordbruksredskap (Jes 2:4).

Så tragiskt då att vi även denna advent får höra om våld och död. Jag tänker inte minst på den tragiska dödsskjutningen på skolan i Newtown, Connecticut. Ett första steg mot en fredligare och tryggare värld är förstås att redan nu reducera antalet vapen så mycket som möjligt. Om det har Micael Grenholm skrivit mycket klokt på sin engelska blogg i inlägget Stop the Guns, Heal the Victims, Forgive Adam Lanza.

Kan man verkligen förlåta en mördare? Kan man förlåta den som skjutit oskyldiga barn. Frågan är befogad. Tankarna går till en annan skolskjutning 2006 i Pennsylvania. Då var det en man som tog sig in på en skola som drevs av Amishfolket. Han tog tio flickor som gisslan, sköt alla tio (fem av dem dog) och tog sitt eget liv. Det som överraskade världen den gången var hur den drabbade Amishförsamlingen förlät mördaren och mötte hans familj med kärlek, tog sig an hans fru och barn, och gick på hans begravning. Amishfolket praktiserar kärlek och ickevåld, att älska sina fiender och att besegra det onda med det goda. Det är ett budskap som behöver upprepas och förkunnas denna jul. Det budskapet och det sättet att leva och möta det onda kommer nämligen från honom som föddes i stallet i Betlehem.

Historien om skolskjutningen i Pennsylvania berättas i boken Amish Grace - How Forgiveness Transcended Tragedy.

Här presenteras den historiska bakgrunden till boken på sex minuter. Det är mycket tänkvärt.



2010 gjordes en mycket stark långfilm som är baserad på boken.

Låt oss sprida fredens och fridens budskap den här julen. Och låt oss praktisera kärlek, generositet och ickevåld i alla våra relationer i familjen, församlingen, samhället och världen, lokalt och globalt. Jesus är fredsfursten. Låt oss följa honom, precis som Amishförsamlingen i Pennsylvania.

Pionjär 13 i Uppsala

Med viss regelbundenhet arrangeras pionjärkonferenser i Sverige. Jag var med på Pionjär 08 i Stockholm och Pionjär 10 i Göteborg och det var mycket inspirerande. Nu är det dags igen. Den 15-17 februari blir det Pionjär 13 i Lötenkyrkan i Uppsala.

Pionjärkonferenserna är allkristna och arrangeras av det församlingsgrundande nätverket i Sverige. Det är härligt att mötas från många olika samfund och rörelser och samlas runt vårt gemensamma missionsuppdrag. Pionjär 13 är en mycket viktig konferens. Där kan du få både inspiration, förbön och redskap för församlingsplantering och mission i Sverige. Jag hoppas att du kan vara med.

Huvudtalare är Mark Aldridge, präst i Anglikanska kyrkan och ledare för New Wines internationella nätverk. 2004 planterade Mark församlingen Oak Tree i stadsdelen Acton i västra London, England. I denna mångkulturella stadsdel bor 85.000 människor med drygt 100 nationaliteter. Oak Tree möts i en gammal brandstation och är idag en församling som jobbar holistiskt genom att både i kyrkan och i samhället erbjuda allt från helande till skuldrådgivning och når genom detta arbete människor i marginalen från en mängd olika bakgrunder. ”We see hope in Acton, cause God sees hope in you”

Utöver detta blir det undervisning och spännande seminarier av Peter Farmer (Newforms, UK), Richard Hultmar (EFK), Jonas Melin (SAM), Cahtrine Nygren (EFK), Daniel Norburg (Immanuelskyrkan, Malmö), Charles Kridiotis (Maskrosnätverket), Mattias Neve (GF), Richard Cruz (Helsingborgs Husförsamlingsnätverk), Lydia Mörling (Tjugofyrakyrkan), Mattias Nordenberg (FA) m fl.

Mer information, program och anmälan finns här.

Gåvor för livet

Det finns många sätt att ge julklappar. Ett är att ge en gåva som hjälper någon i en annan del av världen. Svenska Alliansmissionen har flera bra förslag på fina julklappar. Följande text har jag hämtat på Alliansmissionens hemsida. Kanske hittar du något som du vill ge som julklapp.
 

Svårt att veta vad du ska ge bort i julklapp eller födelsedagspresent? Här hittar du en lösning på ditt problem. Köp en gåva som blir till nytta för någon som verkligen behöver den. En gåva som till exempel låter en flicka i Centralasien gå i skolan, eller som ger en ny familj till ett föräldralöst barn i Moçambique.

 

Årets julklapp?

En julklapp som förändrar, förbättrar eller till och med räddar ett människoliv är kanske den bästa gåva man kan ge. Och visst känns det värdefullt att få en present som är till nytta för någon som verkligen behöver den? Dessutom slipper du leta dig fördärvad i affärerna efter den perfekta presenten, stå i långa köer bland otåliga julklappsshoppare för att sedan sitta på golvet och slå in julklappar till långt in på nätterna. Kanske årets julblomma till grannen eller pastorn istället blir en ljudbibel till Papua Nya Guinea?

 

Beställ idag

Beställ din gåva genom att fylla i formuläret längst ner på sidan. Inom en vecka skickar vi gåvobevis och faktura till dig. (OBS! Fakturan skickas via e-post om inget annat meddelas) Vill du beställa flera olika gåvor, var vänlig skicka en beställning per gåva. Om du inte vill vänta på ditt gåvobevis som kommer via posten kan du ladda hem en enklare variant (pdf), och själv skriva ut. Läs mer på respektive sida.

	En ny familj i Moçambique Gåvan innehåller: Utbildning för en fosterfamilj i Moçambique, som sedan tar hand om ett eller flera föräldralösa barn. Läs mer >
	Skolavgift för en flicka i Centralasien Gåvan innehåller: Skolavgift och internatkostnader för en flicka i Centralasien under en månad. Läs mer >
	Skolgång för ett föräldalöst barn i Tchad Gåvan innehåller: Skolavgift, skoluniform och skolmaterial för ett barn i en termin. Läs mer >
	En brunn i Zimbabwe Gåvan innehåller: Materialkostnader för att bygga en brunn i Zimbabwe, i ett distrikt där bristen på rent vatten är mycket stor. Läs mer >
	En alfabetiseringskurs i Tchad Gåvan innehåller: En kurs där 10 vuxna män och kvinnor lär sig läsa och skriva, i ett område där 90 % av befolkningen är analfabeter. Läs mer >
	En toalett i Zimbabwe Gåvan innehåller: En del i en toalettbyggnad i Zimbabwe, i ett distrikt med stora sanitetsproblem. Läs mer >
	Näringsrik välling i Tchad Gåvan innehåller: 100 portioner näringsrik välling, som delas ut i samband med att mammor undervisas i näringslära. Läs mer >
	En ljudbibel på Papua Nya Guinea Gåvan innehåller: Nya testamentet och första Mosebok på språket dedua, inspelat på en solcellsdriven ljudspelare. Läs mer >
	Tryggare förlossningar i Tchad Gåvan innehåller: En kurs för en bybarnmorska, där hon bland annat lär sig att upptäcka riskgraviditeter. Läs mer > Gör din beställning här.

Det är advent, Jesus kommer

Det känns härligt att det äntligen är den första söndagen i Advent. Idag har vi haft gudstjänst i Råslättskyrkan tillsammans med Svenska kyrkan. Det var en härlig gudstjänst med mycket folk och traditionella och nya adventssånger och en pedagogisk predikan för alla åldrar av prästen Bosse Högberg. Hans budskap var att Jesus är kung i ett annorlunda rike.

Advent betyder ankomst och det är en tid vi fokuserar särskilt på att Jesus kommer till jorden och vi förbereder oss för att fira hans födelse i Betlehem. Jag gillar adventstiden och tycker att den på ett fantastiskt sätt förenar tre aspekter av att Jesus kommer till oss.

För det första handlar det om att Jesus kom till jorden en gång för tvåtusen år sedan. Han som är universums skapare och evig Gud kom till jorden, blev en verklig människa och föddes som en fattig pojke i ett stall i Betlehem.

Bokpresentation: Ett frö av anabaptism

Lagom till konferensen med Stuart Murray har jag glädjen att presentera ännu en bok med anknytning till anabaptismen. Boken har titeln Ett frö av anabaptism – en studie i den historiska anabaptismens lära och liv och är skriven av Arnold Snyder. Även denna gång är det förlaget Evangelie som som är på bettet och vågar ge ut anabaptistisk litteratur på svenska.

C­.Arnold Snyder är ­författare och en internationellt ­erkänd anabaptistisk historiker och i Ett frö av anabaptism ­beskriver han den tidiga ana­baptismens kärn­övertygelser, praktiker och lärjungaskap. Boken är en ovärderlig ­resurs som visar att den anabaptistiska ­tolkningen av den ­kristna tron är högst relevant idag både lokalt och ­globalt. På drygt femtio sidor får du en tydlig presentation av vad de första anabaptisterna stod för. Jag rekommenderar den här boken varmt. Så här skriver Per-Axel Sverker i förordet: “Anabaptismen förser oss med ett alternativ till ”kristenheten” – en protest mot alliansen mellan kyrka och stat, kyrka och makt, kyrka och rikedom.”

Jag har tidigare presenterat både författaren och boken här. Du kan beställa boken för 55 kronor på förlagets hemsida, eller köpa den på konferensen i Linköping nästa vecka. Eller varför inte be bokhandeln i din hemstad att ta hem den.

Tre olika sätt att bygga församling

Jag är övertygad om att församlingar i Sverige i framtiden kommer att se ut på många olika sätt. Jag ser framför allt tre olika modeller, även om listan skulle kunna göras längre. Det kan förstås finnas variation inom de olika modellerna, men här är huvudlinjerna:

·         Traditionell. I den traditionella strukturen är söndagsgudstjänsten veckans viktigaste samling. Församlingslivet och verksamheten sker företrädesvis i kyrkan. Medlemmar förväntas komma på gudstjänsten och andra möten i kyrkan. En del av medlemmarna deltar i smågrupper, men det är inte lika prioriterat och betonat. Den här modellen har varit och är den vanligaste och därför kallar jag den för den traditionella. Den fungerar fortfarande bra på vissa platser och i vissa kulturella sammanhang. Men jag tror ändå att det är den har stora svagheter och om man följer den här modellen bör man satsa på att bygga med smågrupper och ge smågrupperna en ökad betoning.

·         Tvåvingad. Många nystartade församlingar har en modell som ibland kallas för tvåvingad. Man har både husförsamlingar/cellgrupper i hemmen varje vecka och gudstjänster varje söndag och lägger lika stor vikt vid båda. Alla medlemmar förväntas vara med i både husförsamling och gudstjänst. Namnet kommer av synsättet att den traditionella kyrkan flyger med en vinge. Det funkar inte, man behöver två vingar för att kunna flyga. Församlingar behöver både smågrupper och storsamlingar. Så har vi tänkt ända sen vi startade vår församling på Råslätt i början på 80-talet och så fungerar vi än idag. Jag ser många fördelar med den tvåvingade modellen i och med att den både betonar relationer och gemenskap i vardagen i de små grupperna och har en tydlig offentlig mötesplats som är öppen och lättillgänglig för nya människor.

·         Husförsamling/Husförsamlingsnätverk. På många håll i världen växer det fram rörelser som lägger betoningen på husförsamlingarna och inte samlas till stora gudstjänster varje vecka, utan bara någon gång i månaden, eller ännu mer sällan. Här ses husförsamlingen som själva församlingen, och man växer genom att plantera nya husförsamlingar. Denna typ av enkla organiska församlingar klarar sig ofta utan anställda och kyrkobyggnader. Enheten byggs genom ledarstrukturer, nätverk och coachning. Endast nätverkens centrala ledare har lön eller underhåll för arbetet (om det överhuvudtaget finns några anställda). I Sverige har vi inte sett mycket av detta ännu, men det finns nystartade församlingar i Malmö, Helsingborg och Stockholm som jobbar efter denna modell. Jag tror att denna modell behövs i framtiden och att den har kapacitet att nå en kategori av människor som inte attraheras av verksamhet och organisation. Den stora utmaningen för husförsamlingarna är att verkligen vara utåtriktade och nå nya människor. Men det är å andra sidan en utmaning vilken modell vi än väljer att bygga efter.

Temadag om bibelsyn

Så blev den då av till slut. Den efterlängtade temadagen om bibelsyn på Örebro teologiska högskola. Jag hade verkligen sett fram emot att vara med, men blev tyvärr tvungen att avstå. Mitt nya jobb har medfört mycket resande och den här helgen ville jag vara hemma och ta hand om barnbarnen (som behövde sin morfar). Det var kul det med.

Som väl är spelades alltihop in och man kan lyssna på föreläsningarna och panelsamtalet i efterhand. Ljudfilerna hittar man här och vill man hellre se det på video så finns det här. Tack till David Willgren som spelade in hela temadagen. Tack också till Stefan Gustavsson som har lagt upp sin intressanta föreläsning om evangelikal bibelsyn i skriven form här.

Bakgrunden till den här temadagen är den debatt om bibelsyn som fördes i Dagen och på nätet i vintras. Jag deltog i samtalet med två blogginlägg: En evangelikal bibelsyn och Lite mer om Bibelns ofelbarhet. Om du vill påminna dig om vad debatten handlade om kan du hitta flera länkar via mina texter. Jag har även skrivit om bibelsyn vid tidigare tillfällen, bl.a här och här. Jag tycker att det är en mycket viktig fråga för kyrkan i vår tid. Därför är det också bra att det arrangerades en temadag om bibelsyn.

Sex nackdelar med att ha en kyrka

Nästan alla församlingar i Sverige har en egen kyrkobyggnad. De flesta tar för givet att det ska vara så. Det är en gammal tradition. Även när man startar en ny församling tar man ofta för givet att man så småningom måste ha en kyrka att samlas i. Men det måste inte vara så. Man kan vara en församling utan att ha en kyrka och det kan till och med finnas vissa fördelar med det.

Jag menar inte att man bara ska samlas i hemmen. Jag tror att en församling i de flesta fall behöver en offentlig mötesplats för att bli mer synlig och mer lättillgänglig för människor. I vår kultur är det oftast lättare att besöka en offentlig lokal än att komma till ett privat hem . Därför tror jag att man behöver en mötesplats, men det behöver inte vara en kyrka och man kan mycket väl hyra lokalen istället för att äga den.

Jag inser att det även kan finnas fördelar med att ha en egen kyrka. Annars hade säkert inte så många haft det. Men nu tänker jag inte fokusera på fördelarna, utan på nackdelarna. Eftersom vi inte talar om nackdelarna så ofta är det dem jag vill lyfta fram idag. När man startar en ny församling behöver man verkligen tänka igenom detta, och jag tror att en del gamla församlingar också skulle ha glädje av att göra det. Man måste ju inte fortsätta att ha en kyrka, bara för att man alltid har haft det. Så här kommer nu i rask takt sex nackdelar med att ha en kyrka.

1. Det första problemet är förstås att det kostar mycket pengar. Man måste först och främst bygga eller köpa en fastighet och sen måste man sköta om den. Resurser i både tid och pengar som kunde gått till annat måste satsas på fastigheten. Den ekonomiska friheten blir kraftigt begränsad om man har en kyrka. Man bör ställa sig frågan om det inte finns viktigare saker att lägga pengarna på, som tex anställningar och mission.

Fokus på storstaden

Jag sitter på tåget på väg hem från Stockholm. I två dagar har jag besökt  Alliansmissionens pionjärer och församlingar i Stockholm. Det är i Stockholmsområdet vi har det mesta av vårt församlingsplanterande arbete. Stockholmsområdet är vårt viktigaste missionsfält i Sverige. Där ökar befolkningen dramatiskt och där är det kristna vittnesbördet svagt. Det behövs många nya församlingar och vi behöver alla hjälpas åt. Vi ser för övrigt hela Sverige som vårt missionsfält, så det handlar inte bara om storstäderna.

Dagen har en mycket välskriven och intressant artikel om vikten av mission i storstäderna. Rubriken är Jesus flyttar in i storstäderna, och det ligger faktiskt något i den rubriken. Sverigeundersökningen har visat att Stockholms län är det enda området i Sverige där antalet församlingar ökar. I sitt arbete i Stockholm har Alliansmissionen satsat på att grunda församlingar i bostadområden där det kristna vittnesbördet är svagt eller helt saknas. Det började med Skarpnäckskyrkan, som idag är en stor och levande församling, utifrån den planterades sen Allianskyrkan i Älta på 90-talet. Med stöd från dessa församlingar (och många andra i Småland) har vi nu gått vidare och har församlingsplanteringar som växer fram i Kärrtorp, Sickla och Södertälje. Och nu har jag alltså fått ägna ett par dagar till att möta pionjärerna i dessa olika sammanhang. Det är en förmån att få besöka och samtala med dessa hjältar som ger sina liv på fältet. De kämpar på under ofta ganska tuffa förhållanden och de behöver vårt stöd och vår förbön. Vi får inte glömma att det framför allt är en andlig kamp. Skörden är stor, men arbetarna få. Och det behövs fler som kommer och förenar sig med teamen. (Jag skrev lite om behovet av strategisk flyttning häromveckan.) I Sickla projekterar man nu för att starta en öppen förskola och ber att en förskollärare ska ansluta till teamet. Vem är kallad till detta? Kanske du kan utmana någon!

Dagens artikel berättar också om att i världens storstäder finns många av de allra fattigaste och mest marginaliserade. Det gäller faktiskt även Stockholm. Missionsarbetet i Stockholmsområdet får inte missa detta faktum. Därför är jag glad att Urban Expression också har kommit till Sverige. Urban Expression har fokus på att plantera församlingar i socialt utsatta strostadsområden. Organisationen startade i England och finns nu även i Skottland, Holland, USA och Sverige. Urban Expression Sverige vill samarbeta med svenska samfund genom att träna och sända ut pionjärteam i storstäderna. Jag hoppas på ett framtida samarbete mellan bland annat UE och SAM. Stuart Murray som är en av förgrundsgestalterna inom Urban Expression kommer till Sverige i november och då har du möjlighet att lyssna till honom och lära dig med om lärjungaskap, församlingsplantering och Urban Expression. Läs mer om detta här.

Topplista med böcker

Websidan Rom1017 som vanligtvis publicerar predikningar på nätet, börjar idag presentationen av ett helt annat projekt. Man har frågat över 100 andliga ledare i Sverige om vilka fem kristna böcker på svenska som betytt mest för dem och som de vill rekommendera till andra. Utifrån svaren har man sammanställt en topplista och idag börjar presentationen av de femton högst rankade böckerna. På delad 15:e plats ligger en bok av Agne Nordlander.

Jag har själv varit med och lämnat in mina fem favoriter. Det blir spännande att se om någon av dem hamnar bland de femton mest populära. Jag skulle inte bli förvånad om det inte är så. Om du vill läsa om projektet och följa publiceringen av topplistan kan du göra det här.

Dagen skriver om topplistan här.

Teologi om barn

Tidningen Dagen berättar i artikeln Teologin kring barn bör vässas om Pingströrelsens arbete för att fördjupa och utveckla det teologiska tänkandet kring barn och familj. Journalisten Carl-Henrik Jaktlund kommenterar även ämnet i två artiklar (här och här).

Institutet för pentekostala studier i Uppsala har gjort en gedigen forskningsrapport med titeln Pentekostal barn- och familjeteologi. Den är på 180 sidor och kan laddas ner här. Den innehåller sju kapitel och har åtta olika författare. Jag har nu läst ett par av bokens kapitel och det har varit mycket intressant. Boken tar upp många olika frågor, men det som direkt fångade min uppmärksamhet var diskussionen om arvssynden. Det finns tydligen olika syn på arvssynden inom den svenska pingströrelsen. Detta är något som jag faktiskt inte uppmärksammat under mina 18 år som bibellärare inom pingströrelsen. Jag har alltid utgått från en mer klassisk baptistisk syn och mer eller mindre förutsatt att den varit allmänt accepterad. Men så är det tydligen inte. Detta gav mig också anledning att leta rätt på en gammal bok jag har i bokhyllan. What We Believe About Children av Marvin K. Yoder (Herald Press 1984), som presenterar en anabaptistisk teologi om barn. Den lilla boken är på 70 sidor och ingår i Mennonite Faith Series.

Martina Prosén är en av forskningsrapportens författare. Hon gör i sitt kapitel Barnet och frälsningen en mycket bra bibelteologisk genomgång av ämnet. Det kapitlet rekommenderar jag varmt. På sid 105-107 ger hon under rubriken Arvssynd och arvsskuld en klargörande sammanfattning av olika synsätt när det gäller arvssynden. Jag citerar hela avsnittet. Martina skriver:

Alla kan vara med

Den gångna helgen var jag på M4-träning i Uppsala. Helgen före det var jag på nätverkssamling med Urban Expression på Bunngården utanför Jönköping. Båda helgerna handlade om församlingsplantering i Sverige och hade drygt tjugo deltagare. På M4 var det sex team som var med i utbildningen (två från vardera EFS, EFK och GF) och på Urban Expression var fem församlingsplanteringar representerade (två från EFK, två från SAM och en från GF), och dessutom tre pionjärsituationer som inte var uttalade församlingsplanteringar. Däremellan hann jag också besöka Alliansmissionens pionjärer i Båstad och Förslöv.

På de senaste tio dagarna har jag alltså träffat ungefär 35 medarbetare från ca femton olika församlingsplanteringar runtom i Sverige. Skörden är stor och arbetarna få. Det finns plats för alla som vill vara med. Så här står det på sid 10 i M4-boken (bilden till höger): "Boken tar sin utgångspunkt i missionsbefallningen. Vi är överbevisade om att alla Jesusefterföljare kan vara med och starta och multiplicera gemenskaper och församlingar. Alla är inte pionjärer eller församlingsplanterare, men de flesta kan vara en del av ett team som är med om att starta något nytt. Missionsuppdraget gäller alla. Skall det uppfyllas måste hela tiden nya församlingar planteras..."

Strategisk flyttning

"Skörden är stor men arbetarna är få", sa Jesus en gång när han vandrade genom Galileen (Matt 9:37). Det gäller även i Sverige idag. Dessutom är arbetarna i Guds rike ojämnt fördelade över vårt land. Det kristna vittnesbördet är i och för sig inte speciellt starkt någonstans i vårt land, men det finns platser där det är riktigt svagt. Därför behövs det strategisk flyttning.

Med strategisk flyttning menas att kristna flyttar till platser där det behövs fler arbetare i Guds rike. Det kan vara till små och svaga församlingar som behöver stärkas eller till pionjärplatser där nya församlingar ska planteras. Mitt nya jobb som pionjärkonsulent i Alliansmissionen tar mig runt till många olika platser i landet och därför vill jag denna morgon när jag sitter på tåget på väg till Uppsala utmana mina läsare att flytta strategiskt. Kanske lägger Herren detta på ditt hjärta och kallar dig att flytta till en ny plats där du kan göra mer nytta i Guds verk.

Här är några platser i mitt sammanhang som behöver strategisk flyttning; Båstad och Förslöv i nordvästra Skåne, Åkered och Hisingsbacka i Göteborg, Kärrtorp och Sickla i Stockholm. Du behöver inte vara pionjär eller ledare för att vara med. På dessa platser finns redan en församling eller ett pionjärteam och du kan komma in och bidra med dina gåvor, just som du är. Naturligtvis är det viktigt att först besöka platsen och teamet för att se om du passar in och delar visonen och värderingarna där. Om du skulle vara intresserad av någon av dessa platser, eller om Gud har lagt någon annan plats på ditt hjärta är du välkommen att kontakta mig. Mina kontaktuppgifter finns här.

"Skörden är stor men arbetarna få", sa Jesus, och han fortsatte med att uppmana oss att be: "Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" (Matt 9:38). På en del platser är arbetarna ännu färre. Därför ber jag den här morgonen till skördens Herre att vi ska få se en våg av strategisk flyttning över vårt land. Vill du vara med?

Möt Stuart Murray i november

Jag har tidigare berättat om att Stuart Murray kommer till Sverige i november. Han ska medverka i några arrangemang i Örebro och Linköping. Engelsmannen Stuart Murray är en av mina favoritförfattare och en intressant talare. Hans böcker om församlingsplantering, lärjungaskap, mission, kyrkan efter kristendomstiden och anabaptismen är riktiga guldklimpar. En presentation av Stuart och hans böcker finns här. Han är en av grundarna för The Anabaptist Network i Storbritannien och Irland och ledare för missionsorganisationen Urban Expression. Missa inte detta tillfälle att lyssna till honom! Här är vad som erbjuds.

Föreläsningar i Örebro
Torsdagen den 22/11 kommer han att föreläsa för studenter på Örebro Teologiska Högskola.

Temadag om församlingsplantering
Fredagen den 23/11 kl 10-17 blir det en temadag om församlingsplantering i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Stuart är med i ledningen för den brittiska missionsorganisationen Urban Expression som planterar församlingar i utsatta storstadsområden. Den nybildade svenska grenen av Urban Expression arrangerar denna temadag för bibelskolor och andra intresserade. Temat för dagen är Kreativ församlingsplantering i samhällets marginaler. Mer information finns här.

Konferens om radikalt lärjungaskap
På kvällen samma dag (23/11) blir det en samling i Johanneskyrkan för Nätverket Anabaptist och andra intresserade. Jag och Stuart Murray leder ett samtal om lärjungaskap och församlingsplantering med inspiration från anabaptismen.

Anmälan till fredagskvällen görs via mail till kontakt@anabaptist.nu senast den 16/11.

Under lördagen och söndagen (24-25/11) fortsätter vi konferensen i Ryttargårdskyrkan. Där blir det ett späckat program på temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle och Stuart kommer att ta upp olika teman från sin bok Radikalt lärjungaskap.

Anmälan till lördagen sker på Ryttargårdskyrkans hemsida här. Kostnaden för dagen inklusive lunch och fika är 150:- om man anmäler sig före den 9/11. Därefter kostar det 200:- .

På söndagen avslutas programmet med gudstjänst i Ryttargårdskyrkan och ledarlunch i Baptistkyrkan. Mer information, program och tider finns här.

Jag hoppas vi ses.

En måndag på Råslätt

Råslätt är en höghusförort strax söder om Jönköping. Området är en del av det så kallade miljonprogrammet och består av 30 höghus som byggdes mellan 1967 och 1973. Idag bor det ca 5000 människor på Råslätt, de kommer från hela världen, talar ungefär 50 olika språk och representerar de flesta av världens religioner. Majoriteten av dem som bor på Råslätt har inte svenska som sitt första språk.

På Råslätt finns en kristen församling som heter Råslätts församlingsgemenskap. Den startades av ett gäng unga pionjärer för ungefär 30 år sedan. Jag var en av dem som var med då och jag är fortfarande med i den församlingen. Idag är vi en gemenskap på ungefär 150 personer, olika åldrar, olika bakgrund, olika språk. De flesta bor på Råslätt eller strax intill. Församlingen är ansluten till både Svenska Alliansmissionen och Evangeliska frikyrkan. Jag är ordförande i församlingen och i måndags tog jag en liten promenad för att hälsa på i några av våra verksamheter. Om det vill jag gärna berätta. 

Församlingen består av ett tiotal husförsamlingar som möts i hemmen varje vecka, men på söndagarna kl 16 möts vi alla tillsammans i Råslättskyrkan, som vi hyr av Svenska kyrkan när vi har gudstjänst. De flesta är med regelbundet både i en husförsamling och på söndagsgudstjänsten och det är så vi vill ha det. Vi är en så kallad "tvåvingad" församling. 

Församlingen äger inga egna lokaler, utan vi hyr in oss lite överallt. Vi har en förskola med plats för 30 barn som kallas Vingen och håller till i ombyggda lägenheter på bottenvåningen i ett av hyreshusen. Här ser ni de stora barnen leka på gården framför huset tillsammans med ett par av sina lärare.

Och här skymtar ni de små barnen på Vingens egen lekplats på förskolans baksida. Barnen talar många olika språk, men på Vingen lär alla sig svenska. 

På bottenvåningen i ett annat hus hittar man det svenska huvudkontoret för missionsorganisationen OM, som har ett nära samarbete med vår församling.

Den här måndagen var det inte så många som var inne på OM-kontoret, men jag fick en kopp kaffe med det här trevliga gänget. Här jobbar folk från världens alla hörn och de är missionärer i Sverige. Dem tackar vi Gud för!

I Råslätts centrum, precis bredvid kyrkan har vi en liten secondhandbutik som kallas Fyndet. Här jobbar Peter och Ali för att det ska finnas möbler och annat smått och gott till bra priser för råslättsborna. Det är många som slinker in här när det är öppet. Jag har förmånen att slinka in även när det är stängt. 

På måndagskvällen promenerade jag ner till Råslätts centrum igen för att var med på en samling på församlingens kontor, som också är i en lägenhet. På vägen hem tittade jag in i kyrkan för att hälsa på deltagarna i Bibelskola Nära. Det är en distansbibelskola som vi driver i samarbete med Hyllie Parks folkhögskola i Malmö. Den har precis kommit igång och har sexton glada och intresserade deltagare, som hade fikapaus när jag tittade in.

Det här var några glimtar av vad som händer på Råslätt och då har jag ändå inte nämnt något om vårt arbete bland barn och ungdomar på Råslätt. Men det får bli en annan gång. Jag är tacksam för min församling på Råslätt. Vi är en växande gemenskap av lärjungar. 

En fascinerande historia

Den här bloggens läsare vet nog att jag är mycket intresserad av kyrkohistoria, särskilt väckelsehistoria, frikyrkohistoria och missionshistoria. Att anabaptismen är mitt främsta historiska intresse är ingen hemlighet, men jag har bra koll på en del andra rörelser också. I den svenska frikyrkohistorien har jag mest fascinerats av den tidiga baptismen och identifierat mig mycket med Fredrik Olaus Nilsson, Anders Wiberg och John Ongman.

Men nu har jag alltså börjat jobba inom Svenska Alliansmissionen och det har väckt ett intresse för rörelser och personer som jag inte läst så mycket om tidigare, bland dem den betydande missionsmannen Fredrik Fransson. På Alliansmissionens hemsida har jag hittat följande text, som ger en mycket bra bild av samfundets rötter och historia. Jag publicerar den här i sin helhet. Den inspirerar mig att gräva vidare och upptäcka mer om mitt nya sammanhang.

Svenska Alliansmissionens historia

Senare delen av 1700-talet och första hälften av 1800-talet var andligt, moraliskt och socialt en mycket mörk tid i Sverige. Det utbredda alkoholmissbruket var ett gigantiskt folkhälsoproblem och i dess spår följde våldsbrott och social misär. Alkoholmissbruket och det allmänna förfallet präglade också stora delar kyrkan och prästerna.

Påverkade av pietismen och herrnhutismen blev ett antal präster bärare av en begynnande folkväckelse.

Läget i Småland
1814 flyttade Emilie Petersen tillsammans med sin man från Hamburg till familjens gård Herrestad väster om Värnamo. Situationen i Småland var inte bättre än i landets övriga delar och makarna Petersen, som var varmt troende, engagerade sig starkt för att rädda sina nya landsmän ur såväl sin andliga som sociala nöd. Emilie startade skolverksamhet för bygdens fattiga barn och skapade hemarbete för kvinnorna, vilket gjorde att hon snart blev känd som Mormor på Herrestad. Herrestad blev också ett viktigt centrum för den andliga väckelsen i Småland.

Roparrörelsen i början av 1840 var en kortvarig och speciell andlig rörelse som dock fick ganska stor betydelse för folkväckelsens framväxt. Olärda pigor och bonddöttrar som under extas höll skakande domspredikningar samlade stora skaror. 

Tre år som skakade Jönköping
1834 drabbades Jönköping av en koleraepidemi. På en enda månad dog 600 personer, vilket var 15 % av stadens invånare. Året efter ödelades halva staden av en brand. Naturligtvis var de existentiella frågorna högaktuella.

I den situationen började Per Magnus Elmblad 1836 en tjänst som adjunkt i Kristine kyrka i Jönköping. Elmblad som tillhörde de så kallade väckelseprästerna höll utöver högmässa också morgonböner i kyrkan. Till den första morgonbönen kom ingen mer än kyrkvaktmästaren, men ryktet om Elmblads förkunnelse spred sig och människor strömmade till Kristine kyrka. Snart fanns det kring Elmblad en grupp väckta personer som brann för att föra budskapet vidare. Kyrkans ledning ogillade väckelsen och efter bara ett år blev Elmblad förflyttad från Jönköping. Gruppen av andligt väckta fortsatte dock att samlas dels i hemmen och dels i ett uthus vid nuvarande Stadsbiblioteket. Senare medverkade Elmblad till att starta EFS, (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen).

En lägesrapport

Oj vad tiden går fort. Det är redan den sista augusti. Nu har jag jobbat i Alliansmissionen i tre veckor och börjar komma in i det hela. Det är spännande och fascinerande att komma in i ett nytt sammanhang och upptäcka nya sidor av vad Gud gör i Sverige. Sedan en vecka är terminen också igång med nya kurser i Mariannelund. Jag har haft några fina dagar med min nya härliga BibelVäxa-klass. Det känns lite ovant med två halvtidsjobb och det krävs en del planering för att få det att fungera, men jag hoppas att det ska gå bra. Att både få möta unga människor och undervisa på bibelskolan och samtidigt få ägna mig åt att leda församlingsplantering på ett nationellt plan är verkligen en drömsituation. Jag är välsignad!

Jag märker redan att det är svårare att få tid över för att blogga. Det pågår några olika intressanta samtal i Dagen och på nätet, men jag har tyvärr inte tid att skriva. Det är mycket annat som är vikigtigare just nu. Så om det blir lite glesare mellan inläggen ett tag framöver, så vet ni vad det beror på.

I måndags föddes förresten mitt sjätte barnbarn, Ture Melin, i Sundsvall. Den stora och växande familjen behöver ju också få sin del av mig. Den vill jag inte försumma.

En rolig aspekt på mitt nya jobb är att jag får resa ganska mycket i landet och träffa mycket folk i olika sammanhang. Förhoppningsvis leder det till att jag också får träffa några av mina bloggvänner och läsare i verkligheten. Det hoppas jag på. Kom gärna fram och hälsa om du ser mig.

Och när det finns tid och jag har något att skriva om så blir det ett inlägg. Det lovar jag.

Så håll utkik!

Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle

Stuart Murray, författaren till boken Radikalt lärjungaskap, kommer till Sverige i höst. Han ska bland annat medverka på en konferens i Linköping den 23-25 november. Konferensen kommer att ha temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle och Stuart Murray kommer att tala om några av de ämnen han behandlar i boken (programmet finns här). Tyngdpunkten blir på lördagen, men det är program även på fredagskvällen och söndagen.

Stuart Murray kommer från England och har en tjänst som sträcker sig över hela världen. Hans ämnesområden är framför allt lärjungaskap, kyrkan i efterkristendomstiden, församlinglingsplantering och anabaptismen. Han har skrivit ett femtontal böcker och leder både The Anabaptist Network och Urban Expression, som arbetar med kreativ församlingplantering i utsatta storstadsområden (finns numera även i Sverige).

Konferensen arrangeras av det tre Linköpingsförsamlingarna Ryttargårdskyrkan, Johanneskyrkan och Baptistkyrkan i samarbete med Nätverket Anabaptist och förlaget Evangelie.

Information om konferensen kommer fortlöpande på anabaptist.nu. Jag hoppas att du bokar in dessa dagar redan nu och ser fram emot en mycket givande och utmanande konferens. Jesus kallar oss till ett radikalt lärjungaskap!

Fruktar inte heller du Gud?

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på detta med att frukta Gud. "Fruktar inte heller du Gud?", sa den ene rövaren till den andre när de hängde på korsen på var sin sida om Jesus (Luk 23:40). "Fruktar inte heller du Gud?" är den fråga jag hoppas att jag inte behöver ställa till mig själv eller till andra idag. 

Att frukta Gud är viktigt. Det kanske låter negativt, men det är något mycket positivt. Ändå är det en bristvara i vår tid. Det är inte många som fruktar Gud. Därför kan det finnas skäl att ställa frågan: "Fruktar inte heller du Gud?"

Det var min läsning av Psaltaren som fick mig att börja fundera på detta. 

"Han befriade sitt folk, 
slöt för evigt sitt förbund. 
Heligt är hans namn och värt att frukta. 
Att frukta Herren är vishetens begynnelse, 
insikt vinner de som gör hans vilja. 
För alltid ljuder hans lov." 
(Ps 111:9-10)

"Lycklig den som fruktar Herren 
och finner glädje i hans bud." 
(Ps 112:1)

"Han välsignar dem som fruktar honom, 
både mäktiga och ringa." 
(Ps 115:13)

Församlingsplantering med SAM - Idag börjar jag mitt nya jobb

Nu ger jag mig ut på nya äventyr!

Idag börjar jag nämligen mitt nya jobb som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen (SAM). Jag kommer att vara med i SAM:s Sverigeteam och ha ansvar för församlingsplantering och pionjärarbete i Sverige. Det handlar om att jobba med strategifrågor, mobilisera moderförsamlingar och framför allt om att rekrytera, utbilda och coacha pionjärer och församlingsplanterare. Det här känns som en mycket inspirerande och utmanande uppgift. Jag har under flera år haft en längtan att få arbeta mer med församlingsplantering på ett nationellt plan och är mycket glad över att Herren nu öppnat den här dörren och kallar mig in i en ny uppgift. 

Det nya jobbet är på halvtid och den andra halvtiden kommer jag att vara kvar som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Jag kommer nu att få dela min tid mellan mina två stora passioner i livet: bibelundervisning och församlingsplantering. Min stora förebild Barnabas ägnade sig åt samma saker. Jag är glad och tacksam över att få följa i hans fotspår! Förhoppningsvis kan jag vara en lika god uppmuntrare och mentor som han var. 

Om du vill vara med och plantera församlingar i Sverige kan du gärna kontakta mig. Mitt nya jobb är att hjälpa dig att hitta rätt och att lyckas med ditt uppdrag. Sverige är ett missionsfält och det behövs många nya pionjärer! SAM kommer att plantera många nya församlingar i framtiden. Men det går inte i vår egen kraft eller med bara mänskliga resurser. Vi behöver fyllas av Guds Ande, precis som de första lärjungarna på pingstdagen. Med Andens kraft kommer vi att få framgång. "Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren" (Sak 4:6).

Idag har SAM pionjärarbeten i Stockholm, Göteborg och Skåne. Förmodligen kommer dessa tre områden att vara i fokus även i framtiden. Men vi kan plantera även på andra platser om Herren leder oss dit. Jag vill gärna lägga extra fokus på att plantera församlingar i samhällets marginaler och i utsatta höghusförorter. Med detta mål i sikte har jag varit med och startat Urban Expression Sverige, som samarbetar med flera svenska samfund för utveckla kreativ församlingsplantering i samhällets marginaler. Vi inbjuder till en nätverkssamling om pionjärarbete den 29-30/9 på Bunngården utanför Jönköping. Alla intresserade är välkomna. Mer information finns här. 

Min förhoppning är att kunna fortsätta blogga i samma utsträckning som tidigare. Ibland kommer det säkert lite glimtar från SAM:s arbete i Sverige. Jag hoppas att du vill fortsätta läsa. Be gärna för mig i min nya tjänst. Jag behöver all förbön jag kan få. 

Bokpresentation: Multi-Voiced Church

Sommarens viktigaste bok på svenska tycker jag förstås är Radikalt lärjungaskap - med inspiration från anabaptismen av Stuart Murray. Den har jag presenterat här. Men den hade jag ju läst tidigare så det är inte sommarens viktigaste bok för mig. Nej, den viktigaste boken jag har läst den här sommaren är en annan nyutkommen bok av Stuart Murray: The Multi-Voiced Church. Den här gången har Stuart skrivit tillsammans med sin fru Sian om ett ämne som de verkligen brinner för båda två. Och boken är riktigt bra och har ett angeläget budskap. 

Begreppet multivoiced church har jag skrivit om tidigare här och kom då fram till att den bästa översättningen är en flerstämmig församling. Det finns en oroande tendens till att det bara är en eller ett fåtal röster som hörs i dagens församlingsliv med alltmer fokus på plattformen, där gudstjänster ibland blir mer som konserter och det är proffsen som styr. Därför behövs den här boken som en välkommen motvikt. (Även boken Radikalt lärjungaskap tar upp det här ämnet i kapitlet om församlingen.)

Stuart och Sian Murray Williams förklarar grundligt vad som menas med en flerstämmig församling, hur den kan fungera i praktiken och vilka svårigheter den måste brottas med. De hämtar mycket stoff ur egna och andras erfarenheter. 

Israels plats i Guds plan - en reflektion

I mitt förra inlägg lovade jag att jag skulle skriva om min syn på Israel. Jag menade att jag intar en mellanposition mitt emellan två ytterligheter (t.ex här och här). Det här är ett mycket svårt ämne, jag är inte alls någon expert och det är med viss tveksamhet jag skriver. Jag dristar mig ändå att kortfattat redogöra för hur jag ser på Israels plats i Guds plan. 

Innan jag sätter igång vill jag ge ett litet omnämnande till två kristna ledare som troligen påverkat min syn på Israel ganska mycket. Båda är nu hemma hos Herren och jag mötte dem när jag var en mycket ung man. Den förste är Erik Nilsson. Han var pastor i Jönköpings baptistförsamling, var den som döpte mig i januari 1976 och var min pastor under några år. Erik Nilsson hade en stor kunskap i ämnet och skrev den lilla boken Israel - inte som andra folk (Westerbergs förlag, 1975, 51 sidor). Om du kan få tag i ett ex av den är den värd att läsas. 

Den andre är den danske bibelläraren Poul Madsen, som har haft ett stort inflytande på mitt liv och min tjänst. Han hade själv varit med och hjälpt danska judar att fly till Sverige under den nazistiska ockupationen och berättade gärna om den dramatiska räddningen av 7000 danska judar i oktober 1943. Både Erik och Poul var övertygade om att Gud är inblandad i att judarna återvänt till Palestina och att det är uppfyllelsen av bibliska profetior. 

I Romarbrevet bearbetar Paulus frågan om Israels plats i Guds plan. Det något komplicerade förhållandet sammanfattas på ett utmärkt sätt i Rom 11:28-29: "Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse." De verserna får bli utgångspunkten för min lilla reflektion, som går ut på att även om judarna förkastat Jesus som Messias och därigenom blivit Guds fiender, är de fortfarande hans älskade och med i hans plan för framtiden. Min syn kan sammanfattas under tre rubriker. 

Tänkvärd helgläsning om lite av varje

Jag har semester, sitter på tåget och läser Dagen. Det känns härligt och solen skiner utanför fönstret. Det finns mycket spännande läsning i tidningen och jag kan ge några tips. Jag hoppas att du har tillgång till Dagen på nätet eller i pappersform och kan läsa artiklarna. 


Veckans artikel i serien om växande församlingar i Sverige handlar om Korskyrkan i Karlstad. Det är en församling som vuxit från 70 till 280 medlemmar på femton år. Många har kommit till tro och församlingens pastor Anders Nordström delar med sig av sina erfarenheter. Mycket uppmuntrande och intressant. Länkar till tidigare artiklar i serien finns här. 


Psykologen Alf B Svensson skriver en mycket bra artikel om att vi måste våga prata om otrohet i våra församlingar. Han menar att otrohet är ganska vanlig även i kristna familjer och att situationen förvärras av att vi inte pratar om det. Otrohet kan förebyggas genom undervisning och samtal så att man är medveten om riskerna och vet hur man ska hantera dem. Artikeln innehåller många goda råd. Jag lär återkomma till detta viktiga ämne i kommande inlägg. 


Håkan Arenius har skrivit en intressant ledare om en svenskhet som får ny mening. Det där med nationell och kulturell identitet är knepigt och det går inte direkt att definiera vad svenskhet är för något. Ändå är jag en av dem i den här världen som kallar sig för svensk. och när jag besöker andra länder känner jag verkligen att jag är svensk. Även om jag som lärjunge till Jesus i första hand identifierar mig med Guds rike och inte med Sverige kan jag inte förneka min nationella och kulturella identitet (och bör inte heller göra det). Arenius skriver mycket klokt om vägen till ett mångkulturellt och multietniskt Sverige och vikten av att vi alla bidrar positivt till utvecklingen. Han presenterar bland annat de tio budord för mångfald som föreslagits av Quaisar Mahmood. En annan bra ledare av Arenius från tidigare i veckan är Utan vapen inga krig.