Bokpresentation: Building a Discpling Culture

För en dryg månad sedan skrev jag om LifeShapes som då var ett helt nytt begrepp för mig. Sen dess har flera hört av sig och berättat att de har jobbat med LifeShapes och att det på svenska har fått namnet Livsmönster. En av Mike Breens tidiga böcker om LifeShapes har också kommit ut på svenska med titeln Ett passionerat liv (den är utgiven 2006 och går att beställa från Tin Mörk på Nya sätt att vara kyrka).

Nu har jag också läst den senaste utgåvan  av Mike Breens bok Building a Discipling Culture (3rd edition), som är själva grundboken för LifeShapes. Det har gett mig lite bättre koll på vad LifeShapes är för något och här kommer en presentation av boken.

Building a Discipling Culture handlar om hur man gör lärjungar och hur man skapar en församlingskultur där lärjungar formas. Boken har tre delar.

Den första delen förklarar vad lärjungaskap innebär och ger oss grunderna. Författaren tar sin utgångspunkt i hur Jesus tränade sina lärjungar genom att ge dem både inbjudan till gemenskap och utmaning till efterföljelse. En församling behöver vara stark både på  gemenskap och på utmaning. Gemenskap utan utmaning riskerar att leda till lättja. Utmaning utan gemenskap riskerar att leda till utbränning. Jesus hade en god balans mellan dessa båda aspekter och därför kunde han träna lärjungar. Ett kapitel i den första delen handlar om lärande. Författaren menar att det behövs tre saker för att vi verkligen ska lära oss ordentligt. Vi behöver information och kunskap, vi behöver praktisera det vi lär oss, och vi behöver en gemenskap där vi socialiseras in i det vi ska lära oss. Dessa tre aspekter måste samverka i lärjungaträning och alla tre måste finnas i en församlingskultur som gör lärjungar.

Bokens andra del ger oss ett språk för att tala om lärjungaskap. På svenska skulle vi kanske snarare kalla det ett sätt att tala om lärjungaskap eller en modell för hur vi pratar om lärjungaskap. Det är i denna del som författaren presenterar LifeShapes. Det är LifeShapes som är språket. Språk skapar kultur och därför är det viktigt att vi har ett gemensamt språk för hur vi förklarar, undervisar och sprider vad lärjungaskap är för något. Författaren menar att vi lever i en visuell kultur där bilder är väldigt viktiga för att förmedla idéer och därför har han skapat ett visuellt språk, åtta bilder, som han använder för att förmedla andliga sanningar. Det är dessa åtta geometriska former som är själva LifeShapes.

1. Cirkeln om kairosögonblick och lärande
2. Halvcirkeln om livsrytmen
3. Triangeln om balans i livet och tre viktiga relationer för både individ och församling
4. Kvadraten om lärjungaträning och ledarträning
5. Femhörningen om de fem tjänstegåvorna och den personliga kallelsen
6. Sexhörningen om bön
7. Sjuhörningen om ett växande och fruktbärande liv
8. Åttahörningen om fridens person och en missionell livsstil

Författaren går igenom och förklarar de sex första figurerna utförligt. De två sista förklaras kortfattat i ett appendix i slutet av boken och verkar ha en mer undanskymd plats. 

Bokens tredje del presenterar en metod för hur man tränar lärjungar. Metoden är Huddles. En huddle är en liten grupp på 4-10 personer och leds av en huddle-ledare. Ledaren hjälper deltagarna att utvecklas som lärjungar och ledare genom att bearbeta två frågor. "Vad har Gud sagt till dig?" och "Vad ska du göra åt det?" I huddles använder man också de olika figurerna, och lär sig att tillämpa dem i livet. Man börjar med cirkeln eftersom den är själva grundmönstret för samlingarna och bygger på de två frågorna. Boken ger en mängd praktiska tips för den som vill börja med huddles och även förslag på hur man kan lägga upp träffarna.

Vad tycker jag då om den här boken? Jag är faktiskt lite delad. Jag är positiv till helheten, men kritisk till en del på detaljnivå. Låt mig förklara. 

Jag gillar idén med att använda geometriska former för att förklara andliga sanningar. Det är genialiskt och flera av de enklare formerna använder jag redan, särskilt triangeln. Jag gillar betoningen på församlingskulturen och helhetssynen på lärprocesser. Det senare är något jag själv jobbat mycket med tidigare och det behöver uppmärksammas mycket mer i församlingsmiljön. Jag gillar också tanken på huddles för lärjunga- och ledarträning, men undrar samtidigt om och hur man kan få det att fungera i den svenska kontexten. Jag tänker att det är värt ett försök. 

I den stora bilden finns det alltså mycket positivt, men bokens svagheter ligger i detaljerna. När författaren ska fylla sina figurer med innehåll använder han bibeltexter, men det blir påfallande ofta lite långsökt och skruvat. I sin iver att få allt att passa in i formerna läser han in sådant som inte står skrivet. Några exempel på detta är hur han får Mika 6:8 att passa in i triangelns tre hörn, hur han delar in bönen Vår Fader i sex delar som inte är de mest logiska och får in både missionsuppdraget och Guds ledning fast de inte nämns i bönen, och till sist hur han vrider Ef 4:11 till att inte handla om ledartjänster utan om alla kristna. Jag kunde ge fler exempel, men avstår från det nu. Jag kan bara säga att sådan slarvig exegetik stör mig och drar ner betyget på en annars god bok. 

Paulus skriver att vi ska pröva allt och ta vara på det som är bra (1 Thess 5:21), så det tänker jag göra. Det finns trots allt mycket bra i den här boken och det tar jag med mig.