fredag 1 december 2017

Dammar som evangelisationsstrategi

En av sakerna som slog mig på min studieresa till Sheffield var hur genomtänkt man skapade vägar för människor att komma till tro. Man insåg att det för de flesta är en lång process att komma till tro på Jesus Kristus och därför skapade man aktiviteter och samlingar som kunde leda människor genom processen steg för steg. Vi fick se flera konkreta exempel på hur det fungerade. Det återkommer jag till senare.

När jag kom hem ville jag veta mer om detta och då hittade jag den bok jag som jag tipsar om idag. Det strategiska tänkandet i evangelisationen i Sheffield är i stor utsträckning skapat och formulerat av Bob och Mary Hopkins och det presenteras i deras bok Evangelism Strategies. Den har jag nu läst och jag måste säga att det är en av de bättre böcker jag läst om evangelisation på senare tid. Den här boken handlar inte om hur den enskilde kristen kan dela eller förklara evangeliet. Den talar förvisso om hur alla kristna kan vara vittnen, men handlar egentligen mer om församlingsnivån och diskuterar hur församlingar kan jobba strategiskt med evangelisation för att leda människor fram till ett livsförvandlande möte med Kristus och en personlig kristen tro.

Bokens grundtanke är att det oftast är en lång process att komma till tro och att församlingar därför behöver ha olika verktyg, som möter människor som befinner sig på olika platser i processen. För det första behövs det aktiviteter där man bygger relationer och knyter kontakter med många. För det andra behövs det platser där människor kan få höra något om tron, så att deras intresse väcks. För det tredje behövs det platser där man kan utforska tron och studera den närmare. För det fjärde behövs det platser där tron kan växa och bevaras när den väl har blivit född. Det är viktigt att alla olika platser finns i varje församling och att det är lätt att gå från det ena till det andra i den takt man själv vill.

När vi var i Sheffield hörde vi John Marsh tala om detta, och han använde bilden av dammar med olika temperaturer. Han hade själv byggt upp ett arbete för att nå pensionärer som inte var intresserade av kyrkan, och gav exempel från det arbetet, som innehöll tre dammar.

  • Den kalla dammen var en cafésamling, som kallades för Natter. Där var det bara fika och småprat. Man lärde känna folk och byggde relationer. Inga andakter eller sånger och ingen förkunnelse, men om någon hade problem erbjöd man att be för det under veckan som kommer (dock inte på plats, det skulle vara för varmt). 
  • När några började bli nyfikna på att veta mer om kristen tro startade man en ljummen damm, som kallades för Natter+ och var en Alphakurs för pensionärer. Där kunde de som ville utforska den kristna tron. Observera att den kalla dammen fortfarande finns kvar för att dra in nya människor. Man höjde inte temperaturen där. 
  • När personer började komma till tro genom Natter+ upplevde man behovet av att starta en varm damm där de troende kunde ha gemenskap, be tillsammans och växa i sin tro. Då startades Natter with God, som är en enkel och anpassad gudstjänst. 

Denna modell för att nå pensionärer har nu spridits till andra platser i England, och många kommer till tro genom det arbetet.

Ett annat exempel på detta tänkande med olika dammar mötte vi i ett arbete för att nå småbarnsfamiljer.
  • Den kalla dammen var en öppen förskola i kyrkans lokaler.
  • Den ljumma dammen var en 25.minuters gudstjänst för åldern 0-3 år (med föräldrar) varje söndag morgon före den ordinarie gudstjänsten. 
  • Den varma dammen var en Alphakurs för föräldrar som ville veta mer om den kristna tron. Det var barnvakt för barnen under tiden. 
  • Den heta dammen var att komma med i en smågrupp och delta fullt ut i församlingslivet. 
Även här fick vi höra flera exempel på personer som hade gått den här vägen och kommit till tro. 

I boken presenteras bilden med dammarna, men där kallas det pools for fishing. I boken beskrivs processen även på andra sätt, till exempel med de tre stegen så, skörda, bevara

I bokens andra halva presenteras åttahörningen från LifeShapes, som jag skrev om häromdagen (bilden till höger). Åttahörningen handlar just om åtta viktiga aspekter av evangelisation. Det är tydligen Bob och Mary Hopkins som har skapat den undervisning, som sedan Mike Breen formade som en åttahörning, så här är själva ursprunget till den. Det är mycket intressant, pedagogiskt och lärorikt. (Här finns en förklaring av åttahörningen som bygger på Hopkins bok: The Person of Peace and their "Oikos")

Den här boken rekommenderas varmt till både församlingsledare och församlingsplanterare. 

3 kommentarer:

  1. 100% Amen, tror helt på denna evangelisationsstrategi. Har själv tänkt i tre steg istället för fyra där steg 2-3 i Hopkins bok är ett och samma. Utmanas av att tänka att det kan behövas fyra, särskilt i en kultur som är så långt ifrån kristen tro som vår...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det kan vara lite flexibelt med antalet steg. På sidan 120-132 i boken använder Hopkins bilden av en tratt och där finns fem steg. Tre olika steg för att så, och sen skörda och bevara.

      Radera
  2. Riktigt fascinerande att läsa om det här. Minns från mina år inom trosrörelsen när vi körde efter pang-på, modellen. Vet inte hur mycket du känner till om det Jonas? Men så mycket kan jag säga, det fungerade inte så bra.

    SvaraRadera