Församlingsledare och medhjälpare

En av mina arbetsuppgifter är att coacha församlingsledare. Den här veckan besökte jag en församling som ville ha hjälp att tänka igenom sin ledarstruktur. De hade kommit fram till att de behövde göra några förändringar och jag fick ge både bibliska och praktiska perspektiv på det hela. Här vill jag nu dela några av mina tankar om detta.

Ledarstrukturer i Nya testamentet
Nya testamentets bild av ledarskapet i lokala församlingar är inte helt entydig och därför bör man tala om detta med ödmjukhet. Jag anser dock att det finns ett mönster och några viktiga principer att ta fasta på när man formar ledarstrukturer i församlingen.

Först och främst vill jag slå fast att en församling behöver ledare. Paulus och Barnabas utsåg ledare i varje församling, som de planterade under sin första missionsresa (Apg 14:23) och vi finner ingen församling som saknar ledare.

För det andra verkar ledarskapet alltid vara kollektivt och gemensamt. Det talas alltid om ledarna i en församling i pluralis, oavsett vilka begrepp som används (Apg 13:1, 14:23, 20:17, Fil 1:1). Ledarskap fungerar bäst i team.

För det tredje vill jag säga något om de olika begrepp som Nya testamentet använder för att beskriva det ansvariga andliga ledarskapet i en församling. Ibland kallas de äldste (grekiska: presbyteros, se t.ex. Apg 11:30, 14:23, 20:17, Tit 1:5, 1 Pet 5:1). Ibland kallas de församlingsledare (grekiska: episkopos, se t.ex. Apg 20:28, Fil 1:1, 1 Tim 3:1, Tit 1:7). När dessa ledares funktion och uppgift ska beskrivas används begreppet herde (grekiska: poimen, latin: pastor, se t.ex. Apg 20:28, 1 Pet 5:1-3). Av ovanstående texter framgår det med all önskvärd tydlighet att begreppen äldste, församlingsledare och herde används omväxlande om samma grupp av människor i den lokala församlingens ledning och att de beskriver en form av tillsatt och erkänd ledartjänst. (Församlingsledarna omtalas även på andra sätt i t.ex. Apg 13:1, 1 Thess 5:12-13, 1 Kor 16:16, Heb 13:17.)

Låt oss nu se lite närmare på Fil 1:1, där Paulus skriver så här:

Från Paulus och Timotheos, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som bor i Filippi, särskilt församlingsledarna och medhjälparna. 

Här nämner Paulus två ledargrupper i församlingen. Först nämner han församlingsledarna (episkopos) och jag har tidigare konstaterat att detta är församlingens pastorala ledarskap, som också kan benämnas äldste och fungerar som herdar i församlingen. Men vilka är egentligen medhjälparna, som Paulus också riktar sig till? Det grekiska ordet här är diakonos och Folkbibeln översätter det med församlingstjänarna. Vi ser alltså att församlingen i Filippi hade två olika grupper av erkända ledare, men vi får ingen information om vilka uppgifter medhjälparna hade.


Vi kan se samma mönster i 1 Tim 3:1-13 där Paulus ger instruktioner till Timotheos hur man ska utse församlingsledare och medhjälpare i församlingen i Efesos. Först skriver Paulus om vilka kvalifikationer som gäller för en församlingsledare (1 Tim 3:1-7, samma kvalifikationer finns för äldste/församlingsledare i Tit 1:5-9, vilket bekräftar att äldste och församlingsledare är samma tjänst). Därefter fortsätter Paulus med att skriva om vilka kvalifikationer som gäller för den som ska bli medhjälpare (1 Tim 3:8-13). Det finns en viktig skillnad mellan de båda listorna och det ger oss en ledtråd om vad som är skillnaden mellan att vara församlingsledare och att vara medhjälpare.

Församlingsledaren ska vara en "god lärare" (1 Tim 3:2) och "hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna" (Tit 1:9). Detta bekräftar att församlingsledaren har ett pastoralt ansvar och ska ge andlig föda till församlingen. Att kunna undervisa i Guds ord (i större eller mindre grupper, eller på tu man hand) är viktigt för en församlingsledare. Något motsvarande krav på att kunna undervisa finns inte i kvalifikationerna för medhjälparna.

Min slutsats av detta är att medhjälparna har en mer praktiskt inriktad ledartjänst i församlingen och jag tänker att det kan handla om många olika saker, som t.ex. ekonomi, administration, diakoni, musik, teknik eller annat praktiskt som behöver skötas. Av tradition tänker man ofta medhjälparna som främst inriktade på diakoni, bland annat på grund av att det är det grekiska ordet diakonos, som ligger bakom, men jag tror att vi bör tänka bredare än så.

Enligt traditionen brukar de sju män som utsågs till att sköta utdelningen av mat till änkorna i den första församlingen i Jerusalem kallas för de första diakonerna. Detta kan möjligen vara korrekt, men det finns ingenting i texten som uttryckligen kallar dem för medhjälpare/diakoner (se Apg 6:1-6).

Ledarstrukturer idag
Hur detta ska se ut i nutida församlingsstrukturer kan man diskutera och det finns många olika möjligheter. Vad som fungerar bäst beror även på ifall det är en stor eller liten församling. Det jag tar med mig är i alla fall att en församling bör ha ett pastoralt ledarskap, som har huvudansvar för undervisning, själavård, teologi, vision, lärjungaträning, evangelisation och liknande. denna ledargrupp kan man kalla för äldste eller församlingsledare. Dessutom bör det finnas ett mer praktiskt inriktat ledarskap, som har hand praktiska frågor. Båda sidorna är viktiga, men vi har olika gåvor och därför kan det vara meningsfullt att ge möjlighet för ledare att fokusera på det område där man fungerar bäst. Detta kan organiseras på olika sätt. I en del församlingar har man en styrelse som har ansvar för alla frågor. Ibland fungerar detta bra, men risken är att de praktiska och administrativa frågorna tar överhanden och att de pastorala frågorna försummas. I andra församlingar har man en styrelse som ansvarar för administration och ekonomi och en äldstegrupp/församlingsråd som har ansvar för det pastorala ledarskapet. Om man väljer det senare är det viktigt att det finns överlappning och samordning.

Jag inser att det finns både för- och nackdelar med båda modellerna, men personligen föredrar jag den senare. I min församling har vi ända sen starten haft två ledningsgrupper (se bilden). Det har för det mesta fungerat bra, men det är viktigt att tänka på samordningen. Vi har efter hand byggt in två samordningsfunktioner. För det första träffas båda grupperna tillsammans regelbundet och för det andra är det minst en person som är med i båda grupperna. Den fördel jag ser med denna modell är att både församlingsledare och medhjälpare kan inrikta sig på att fungera fullt ut i sina gåvor.

Så tänker jag. Hur tänker du om ledarstrukturer i den lokala församlingen?

Här skriver jag om hur man utser församlingsledare och medhjälpare.
Lite mer om församlingsledare och medhjälpare