Idag fortsätter samtalet om en evangelikal bibelsyn. Det är Stefan Gustavsson som har skrivit en mycket läsvärd och klargörande artikel där han försvarar tron på en ofelbar Bibel. Jag delar helt Stefan Gustavssons syn i dessa frågor. Det är två saker jag särskilt uppskattar i artikeln.
För det första tycker jag att det är bra att artikeln beskriver skillnaden mellan fundamentalism och evangelikalism på ett mer nyanserat och korrekt sätt än vad som tidigare skett. Jag är visserligen tveksam till att någon mer framträdande eller ledande fundamentalist verkligen trott på mekanisk diktamen när det gäller Bibelns inspiration, men Gustavssons beskrivning (med hänvisning till John Stott, utan specifik källa) är ändå hållbar. Det är bra att det blir klargjort att man inte är fundamentalist bara för att man tror att Bibeln är ofelbar.
För det andra ger artikeln en mycket bra bild av hur Lausannedeklarationens upphovsman John Stott själv såg på Bibelns ofelbarhet och hur han förklarade deklarationens formulering. Gustavsson menar att Stott på ett tydligt sätt gav uttryck för tron på att Bibeln är sann och felfri i allt den säger ("true and inerrant").
Med adress till ÖTH avslutar Stefan Gustavsson sin artikel på följande sätt: "Min personliga uppfattning är att det tänjer för mycket på språket att utgå från Lausannedeklarationen och samtidigt ha en bibelsyn som räknar med fel och misstag i Bibeln."
Samtalet går vidare.
Mina tidigare texter i detta samtal finns här:
Kan man tro på Bibeln.
Uppdatering 4/2: Ännu en artikel av Anders Robertsson och Roger Gustavsson: Därför är bibelsynen så viktig att samtala om.
Jag vill också tacka Tommy Wasserman för att han påminde mig om vad John Stott skrev om Inerrancy i sin bok Evangelical Truth (hela texten finns på sid 70-75 i den senaste upplagan från 2011). Jag klistrar in en del av Stotts text här:
”There are at least five reasons why the word 'inerrancy' makes me uncomfortable. First, God’s self-revelation in Scripture is so rich - both in content and in form - that it cannot be reduced to a string of propositions which invite the label ‘truth’ or ‘error.’ ‘True or false?’ would be an inappropriate question to address to a great deal of Scripture.
Secondly, the word ‘inerrancy’ is a double negative, and I always prefer a single positive to a double negative. It is better to affirm that the Bible is true and therefore trustworthy….
Thirdly, the word 'inerrancy' sends out the wrong signals and develops the wrong attitudes. Instead of encouraging us to search the Scriptures so that we may grow in grace and in the knowledge of God, it seems to turn us into detectives hunting for incriminating clues and to make us excessively defensive in relation to apparent discrepancies.
Fourthly, it is unwise and unfair to use ‘inerrancy’ as a shibboleth by which to identify who is an evangelical and who is not. The hallmark of authentic evangelicalism is not subscription but submission. That is, it is not whether we subscribe to an impeccable formula about the Bible but whether we live in practical submission to what the Bible teaches….
Fifthly, it is impossible to prove that the Bible contains no errors. When faced with an apparent discrepancy, the most Christian response is neither to make a premature negative judgment nor to resort to a contrived harmonization, but rather to suspend judgment, waiting patiently for further illumination to be given us. Many former problems have been solved in this way.”
Uppdatering 4/2: Ännu en artikel av Anders Robertsson och Roger Gustavsson: Därför är bibelsynen så viktig att samtala om.
Jag vill också tacka Tommy Wasserman för att han påminde mig om vad John Stott skrev om Inerrancy i sin bok Evangelical Truth (hela texten finns på sid 70-75 i den senaste upplagan från 2011). Jag klistrar in en del av Stotts text här:
”There are at least five reasons why the word 'inerrancy' makes me uncomfortable. First, God’s self-revelation in Scripture is so rich - both in content and in form - that it cannot be reduced to a string of propositions which invite the label ‘truth’ or ‘error.’ ‘True or false?’ would be an inappropriate question to address to a great deal of Scripture.
Secondly, the word ‘inerrancy’ is a double negative, and I always prefer a single positive to a double negative. It is better to affirm that the Bible is true and therefore trustworthy….
Thirdly, the word 'inerrancy' sends out the wrong signals and develops the wrong attitudes. Instead of encouraging us to search the Scriptures so that we may grow in grace and in the knowledge of God, it seems to turn us into detectives hunting for incriminating clues and to make us excessively defensive in relation to apparent discrepancies.
Fourthly, it is unwise and unfair to use ‘inerrancy’ as a shibboleth by which to identify who is an evangelical and who is not. The hallmark of authentic evangelicalism is not subscription but submission. That is, it is not whether we subscribe to an impeccable formula about the Bible but whether we live in practical submission to what the Bible teaches….
Fifthly, it is impossible to prove that the Bible contains no errors. When faced with an apparent discrepancy, the most Christian response is neither to make a premature negative judgment nor to resort to a contrived harmonization, but rather to suspend judgment, waiting patiently for further illumination to be given us. Many former problems have been solved in this way.”
Tommy Wasserman pekar också på en viktig formulering i The Chicago Statement. Så här skriver han: Och så vill jag gärna också peka på mest välkända uttrycket för ”inerrancy” positionen, nämligen The ”Chicago Statement on Biblical Inerrancy”från 1978, och artikel XIII för att påvisa att det även här finns ett tolkningsutrymme för vad ”felfri” egentligen konkret innebär:
”WE DENY that it is proper to evaluate Scripture according to standards of truth and error that are alien to its usage or purpose. We further deny that inerrancy is negated by Biblical phenomena such as a lack of modern technical precision, irregularities of grammar or spelling, observational descriptions of nature, the reporting of falsehoods, the use of hyperbole and round numbers, the topical arrangement of material, variant selections of material in parallel accounts, or the use of free citations.”
Hej Jonas! Jag skulle säga att Bibeln är ofelbar i allt den lär. Dvs om tro och liv, om Gud, om människans och Israels stora historia och om Jesus. Personligen tror jag att man skapar sig onödiga problem med en syn där Bibeln är allt igenom ofelbar. Risken finns att hela en tro skakas om man hittar en enda motstridig uppgift.(Googlade fram lite exempel och hittade denna sida där allt inte är direkta motstridiga uppgifter, men några. http://www.infidels.org/library/modern/donald_morgan/inconsistencies.html)
SvaraRaderaJag önskar, precis som du säkert gör, en bibeltolkning där vi skiljer på centrum och periferi och där Jesus är den självklara mittpunkten.
Hur ser du i stort på motsägelser i bibeln? Om du anser att sådana finns?
Jag tycker att John Stott har en sund syn på motsägelser i Bibeln. Jag citerar från Tommy Wassermans kommentar nedan: Fifthly, it is impossible to prove that the Bible contains no errors. When faced with an apparent discrepancy, the most Christian response is neither to make a premature negative judgment nor to resort to a contrived harmonization, but rather to suspend judgment, waiting patiently for further light to be given us”
RaderaSom lärare på bibelskola får jag ofta frågor om svåra bibeltexter och så kallade motsägelser. I många fall tycker jag att det finns en bra och logisk förklaring. I andra fall har jag inte hittat någon bra förklaring. Min tro på Bibeln hänger inte på att jag kan förklara eller förstå allt.
Notera även den artikel från Chicago Statement on Biblical Inerrancy som Tommy citerar i sin kommentar.
Varför föredrar du formuleringen om att "Bibeln är ofelbar i allt", till skillnad från att "Bibeln är ofelbar i allt den lär"?
RaderaJag tror att risken med en sådan syn är att Bibeln tar platsen som bara det sanna inkarnerade Ordet ska ha. Vi ska läsa Bibeln och följa Jesus! Om vi bara fokuserar på att följa Bibeln börjar vi lätt bråka om ord. Om vi har synen att Bibeln är ofelbar i allt blir orden blir väldigt viktiga, motsägelser måste lösas.(Just nu debatteras ju ordet religion flitigt, ett ord som folk lägger helt olika betydelse i, som jag visade på min blogg.) Med en sådan hållning kan också följa något som jag ser som en mer fundamentalistisk hållning, nämligen åsikten att det finns EN riktig och sann tolkning av varje bibelpassage som är den ursprungliga och rätta. Denna blir självklart personens egna tolkning.
Hej Levi! Jag har nog varit otydlig. Jag föredrar Lausannedeklarationens formulering "Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.", och det ligger väl ganska nära din, tycker jag.
RaderaÅsikten att den ursprungliga betydelsen är den enda korrekta är väl en vanlig exegetisk utgångspunkt och har inget med fundamentalism att göra. Varför skulle det leda till att man tror att den egna tolkningen är den enda rätta? Jag hänvisar gärna till Gordon Fees och Douglas Stuarts utmärkta bok Att läsa och förstå Bibeln när det gäller detta.
Hmm... Ja, en god exegetik är nödvändig för att vi ska kunna tala om dåliga och goda hermeneutiska tolkningar. De hermeneutiska tolkningarna vi gör kommer dock ändå troligtvis alltid att ha en ganska bred spännvidd, som det är idag. Vi tolkar ju olika även inom evangelikala kretsar.
RaderaOm du tyckte om t-shirten så får du gärna sprida det! Allt överskott går som sagt till Kristna Fredsrörelsen.
Allt gott!
Hej,
SvaraRaderajag har kommenterat Stefan Gustafssons inlägg helt kort på Dagens websida. Jag postar det här också.
Angående Stotts position så anger han flera skäl till att ”inerrancy” gör honom obekväm:
”First, God’s self-revelation in Scripture is so
rich—both in content and in form—that it cannot be reduced to a string of propositions which invite the label ‘truth’ or ‘error.’ ‘True or false?’ would be an inappropriate question to address to a great deal of
Scripture.
Secondly, the word ‘inerrancy’ is a double negative, and I
always prefer a single positive to a double negative. It is better to affirm that the Bible is true and therefore trustworthy….
Thirdly, the word inerrancy sends out the wrong signals and develops the wrong attitudes. Instead of encouraging us to search the Scriptures so that we may grow in grace and in the knowledge of God, it seems to turn us into detectives hunting for incriminating clues and to make us excessively defensive in relation to apparent discrepancies.
Fourthly, it is unwise and unfair to use ‘inerrancy’ as a
shibboleth by which to identify who is an evangelical and who is not.
The hallmark of authentic evangelicalism … is not whether we subscribe to an impeccable formula about the Bible but whether we live in practical submission to what the Bible teaches….
Fifthly, it is impossible to prove that the Bible contains no errors. When faced with an apparent discrepancy, the most Christian response is neither to make a premature negative judgment nor to resort to a contrived harmonization, but rather to suspend judgment, waiting patiently for further light to be given us” (Evangelical Truth, ss. 73-74).
Och så vill jag gärna också peka på mest välkända uttrycket för ”inerrancy” positionen, nämligen The ”Chicago Statement on Biblical Inerrancy”från 1978, och artikel XIII för att påvisa att det även här finns ett tolkningsutrymme för vad ”felfri” egentligen konkret innebär:
”WE DENY that it is proper to evaluate Scripture
according to standards of truth and error that are alien to its usage or purpose. We further deny that inerrancy is negated by Biblical phenomena such as a lack of modern technical precision, irregularities of grammar or spelling, observational descriptions of nature, the reporting of falsehoods, the use of hyperbole and round numbers, the topical arrangement of material, variant selections of material in parallel accounts, or the use of free citations.”
Tack Tommy, för att du postade detta. Jag tycker att Stotts punkter är mycket kloka. Artikeln från The Chicago Statement är också mycket viktig i sammanhanget, eftersom den förklarar vad man menar med ofelbarhet. Howard Marshall kommer i boken "Är Bibeln trovärdig?" fram till att skillnaden mellan evangelikaler som tror på Inerrancy och evangelikaler som inte gör det egentligen inte är så stor när det kommer till kritan. Kanske är det så. Jag tycker att Stott har en bra grundhållning till frågan och hoppas att man i fortsättningen inte blir betraktad som fundamentalist bara för att man tror på Bibelns ofelbarhet. Som Stott skriver: "Fourthly, it is unwise and unfair to use ‘inerrancy’ as a shibboleth by which to identify who is an evangelical and who is not." Det tycker jag gäller åt båda hållen.
Radera