Är du en pionjär?

Sedan i somras jobbar jag som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen (SAM). I veckan besökte jag våra pionjärer i Stockholmsregionen. Det var inspirerande. Arbetet går framåt. Samtidigt blev jag omskakad  av de stora andliga behoven i Stockholm. Det finns många bostadsområden och förorter som saknar kristna församlingar. Skörden är stor, men arbetarna få. Vi behöver många nya pionjärer i Stockholm och på andra platser. Kanske är du en av dem. Så här presenterar vi vårt pionjärarbete på hemsidan:

Sverige är ett missionsfält. Många människor i vårt land har ingen kunskap om kristen tro och ingen kristen gemenskap i sin närhet. En av Svenska Alliansmissionens huvuduppgifter är att plantera kristna gemenskaper på platser där det finns få kristna. Vi har under de senaste åren satsat mycket på att starta nya församlingar. Detta kallas för pionjärarbete.

 

Arbetet bedrivs långsiktigt med mål att en kristen församling ska startas, byggas upp och bli självständig. För att detta ska bli möjligt tar SAM hjälp av sina församlingar och ger stöd till sådant pionjärarbete som stämmer överens med SAM:s tro och inriktning. För närvarande stöder vi pionjärarbete i Sickla och Kärrtorp i Stockholm, i Hjällbo i Göteborg, i Båstad samt i Södertälje. Vi vill också gå vidare till nya platser.

 

Du behövs!I pionjärarbetet behövs många arbetare av olika slag. ”Skörden är stor, men arbetarna få”, sa Jesus, det gäller fortfarande. SAM söker män och kvinnor, unga och gamla som vill engagera sig för att bygga upp nya församlingar på nya platser. Kanske är detta en uppgift för dig?

Bokpresentation: The Narnia Code

Jag skrev häromdagen att jag gillar böcker som skakar om, överraskar och öppnar nya perspektiv. Nu har jag läst en till sådan bok och den handlar om Narnia.

C.S. Lewis böcker om landet Narnia behåller sitt grepp över läsarna. De skrevs för mer än 60 år sedan, men fortsätter ändå att fascinera och förundra. I de sju böckerna får läsaren möta Narnias värld och följa den från skapelsen till det dramatiska slutet. Att C.S. Lewis skrev dessa berättelser för att också berätta om Kristus är ett välkänt faktum. Att lejonet Aslan är Narnias motsvarighet till Kristus är lätt att förstå.

Samtidigt finns det mycket som är förbryllande i böckerna. Det dyker upp figurer och varelser på ett till synes slumpartat sett. Jultomten finns tex med i en av böckerna, och det irriterade C.S. Lewis's gode vän J.R.R. Tolkien, som inte alls gillade Narniaböckerna. Många har undrat om Lewis hade någon djupare tanke med berättelsen eller om det bara är en snabbt ihopskriven historia. Det har lagts fram olika teorier om hur böckerna hänger ihop. Ingen har lyckats lösa problemet. Förrän nu!

Lewis-forskaren Michael Ward gjorde en förbluffande upptäckt 2003. Han upptäckte att C.S. Lewis byggde böckerna om Narnia på den medeltida världsbilden med sju planeter, som kretsar runt jorden i sju himlar. (Det handlar om de sju himlakroppar som man med blotta ögat kan se röra sig över himlavalvet: solen, månen, jupiter, mars, venus, merkurius och saturnus.) En bok för varje planet.

I fyra år prövade han sin tes och läste allt C.S Lewis skrivit om och om igen. Resultatet blev den banbrytande boken Planet Narnia, som kom ut 2008. Ett par år senare kom uppföljaren The Narnia Code - C.S. Lewis and the Secret of the Seven Heavens, som är en förkortad och enklare version av den mer akademiska första boken. Jag har just läst The Narnia Code och det var sannerligen upplyftande och spännande läsning. Jag lärde mig mycket om hur C.S. Lewis tänkte när han skrev om Narnia och hur han använde den medeltida världsbildens symboler och andliga värden för att undervisa om Kristus och den kristna tron på ett djupare sätt. Nu tänker jag läsa de sju böckerna om Narnia igen. Jag tror att alla som älskar Narnia kan få glädje av denna upptäckt.

Här berättar Michael Ward om The Narnia Code.


Så här skriver N.T. Wright:

Idag firar vi anabaptismens födelsedag

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen. Idag är det 488 år sedan. Den dagen var en liten grupp lärjungar samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det avgörande steget att döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed sett dagens ljus. Till minne av denna händelse presenterar jag idag en video, som berättar om anabaptismen i tre korta avsnitt.

Uppdatering 2 maj 2016. Filmerna har tagits bort från Youtube och jag ersätter dem med denna nya film som visar ungefär samma filmklipp och kommenterar dem.

Jag har skrivit om dessa händelser i följande inlägg:

Conrad Grebel och anabaptismens födelse
Felix Mantz - pionjären som blev dränkt
Michael Sattler, del 1
Michael Sattler, del 2: Schleitheimbekännelsen
Michael Sattler, del 3: Rättegång och avrättning

Filmklippen i programmet är hämtade från långfilmen The Radicals.

Om du vill veta mer om anabaptismen kan du läsa mina texter här eller gå till anabaptist.nu

Bokpresentation: Amish Grace

Plötsligt händer det. Helt utan förvarning läser man en bok som skakar om och förändrar perspektiven. Ofta vet man ungefär vad som väntar när man öppnar en ny bok. Ibland blir man överraskad av att möta det oväntade. Det är en härlig känsla. Så var det för mig att läsa Amish Grace - How Forgiveness Transcended Tragedy.

Boken handlar om en skolskjutning i Nickel Mines, Pennsylvania, 2006 och händelserna i samband med den. Då var det en man som tog sig in på en liten skola som drevs av en lokal Amishförsamling. Han tog tio flickor som gisslan, sköt alla tio (fem av dem dog) och tog sitt eget liv. Det som överraskade världen den gången var hur den drabbade Amishförsamlingen reagerade. Den förlät mördaren, mötte hans familj med kärlek, tog sig an hans fru och barn och gick på hans begravning. Amishfolket praktiserar kärlek och ickevåld, att älska sina fiender och att besegra det onda med det goda. De har en stark betoning på förlåtelse, utifrån bland annat bönen Fader vår där Jesus lär oss att be: "Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss" (Matt 6:12), och det förklarande Jesusordet: "Ty om ni förlåter människornas deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser" (Matt 6:14-15). Det var detta som styrde deras handlande den 2 oktober 2006, och det var inte något unikt.

Nya församlingar når fler människor

Fler församlingar når fler människor skrev Dagen den 14 november 2012. Det kan låta provocerande för många att man ska starta nya församlingar i städer där det redan finns församlingar, men nu börjar det bli en allmänt accepterad strategi, även i Pingströrelsen som tidigare stått väldigt starkt för principen om en församling i varje stad. Nu tänker man att många mindre församlingar i samma stad är bättre och effektivare än en stor. Hellre starta nya församlingar som når nya människor, än att få alla att samlas i en stor församling. Som Öyvind Tholvsen från EFK påpekar i artikeln blir resultatet ofta att både gamla och nya församlingar växer och att det totala antalet kristna ökar. Jag stöder det här nya sättet att tänka.

Mer information om Pionjär 13 här

Många svenska församlingar har idag svårt att nå ut och växa, och det är svårt för människor att komma in i den gamla församlingskulturen. Därför tror jag att vi behöver ha församlingsplantering som missionsstrategi även i många småländska städer där det redan finns flera församlingar. Vi behöver plantera nya missionella församlingar som är inriktade på att nå befolkningsgrupper och subkulturer som inte nås av de gamla församlingarna. Detta behöver inte utvecklas till konkurrens, utan kan bli ett missionellt partnerskap som även ger välsignelse och inspiration till den gamla församlingen, särskilt om den vill vara moder och stötta den nya planteringen.

Bibelsynen i fokus

Under hela 2012 pågick diskussionen om bibelsynen i den svenska kristenheten. Den började med en debattartikel i Dagen i december 2011 och jag har speglat debatten i flera inlägg. Om du vill påminna dig om vad den handlade om kan du läsa mina gamla inlägg En evanglikal bibelsyn och Lite mer om bibelns ofelbarhet. Under hösten arrangerades en temadag om bibelsyn i Örebro. Det finns länkar till föreläsningarna här.

Nu börjar Dagen det nya året med en intressant genomgång av bibelsynsdebatten och dess betydelse. Fredagens tidning innehåller tre mycket bra och välskrivna artiklar av Jonatan Sverker och en ledarartikel i samma ämne.

I artikeln Därför bråkar vi om hur Bibeln ska läsas får vi en historisk tillbakablick på hur debatten om bibelsynen förts sen 1700-talet och vad som ligger bakom olika begrepp som fundamentalistisk, liberal och evangelikal bibelsyn och något om vilka skillnader som finns bland de evangelikala. Sverker förklarar på ett korrekt och tydligt sett.

Den andra artikeln har rubriken Jona i centrum för het bibeldebatt och tar utgångspunkten i den fråga som diskuterats mest under hösten, nämligen om berättelsen om Jona ska förstås som en historisk händelse (att det verkligen har hänt) eller som en fiktiv berättelse (ungefär som en liknelse; en berättelse som har ett budskap, även om händelserna inte ägt rum i historien). I artikeln inervjuas Anders Gerdmar, rektor för Livets Ords teologiska seminarium och docent vid Uppsala universitet. Gerdmar är en av dem som argumenterat för att Jonaberättelsen ska förstås som historiska händelser. I artikeln intervjuas även Tommy Wasserman, docent och lärare på Örebro teologiska högskola. Han står på den andra sidan i just den frågan. I anslutning till artikeln finns också kortfakta med förklaringar av olika former av bibelsyn; bl.a fundamentalistisk, evangelikal, liberal, konservativ och pentekostal. Här har Sverker verkligen lyckats bra med sina förklaringar. Det är både tydligt och enkelt.

Slutreplik om Adventsuppropet

Idag publiceras vår slutreplik i tidningen Dagen. I avslutningen av det här inlägget ger vi också Dagens redaktion ett par frågor, som vi inte fick ta med i artikeln idag.

Vi är en grupp på 18 pastorer och församlingsledare som den 20 dec skrev en debattartikel i Dagen där vi menade att Adventsuppropet är problematiskt. Artikeln inleddes så här:

"Vi är några pastorer och församlingsledare som har problem med det pågående adventsuppropet och den privilegierade ställning som den kristna tron förutsätts ha i det. Vi delar viljan att människor i Sverige skall få möta och följa Jesus. Vi delar också adventsuppropets önskan om att kyrkan skall vara kyrka. Det är den självklara relationen mellan Sverige och kristen tro som är bekymmersam. Nationer kan inte vara kristna.

Historien har visat att den oheliga alliansen mellan nationer och kristen tro inte varit bra. Människor har tvingats på en kristen livsstil som bygger på värderingar man inte delar. Det kristna livet sker i Andens kraft och med hjälp av den kristna gemenskapens vägledning. Förväntan om att människor som lever utanför Kristus skulle leva ”kristet” är därför ett djupt problematiskt antagande. Den kristna tron har på grund av förväntan om att kristna värderingar skall följas blivit uppfattad som en tvingande makt som styr över människors liv. Tron har devalverats till något som kallats”värderingar” eller ”kristen etik”. Den kristna tron har blivit abstrakt när den övergår till att vara en uppsättning åsikter som måste försvaras eller värderingar som förväntas levda av alla. Detta vill inte vi kämpa på barrikaderna för (Dagen 12 dec)."

Läs hela den första debattartikeln här.

Diskussionen satte genast igång runt om i Sverige, inte minst på nätet. Jag gav min syn på saken här. I tidningen Dagen fick vi snabbt invändningar och frågor av Daniel Grahn (publisher) och vi gav svar på hans frågor i vår andra artikel. Vi skrev bland annat:

Några glimtar från Stuart Murrays besök i Sverige

Det har redan gått några dagar på det nya året. Jag vill ändå påminna om något som hände i slutet av förra året. För mig var det en av årets höjdpunkter, när Stuart Murray besökte Sverige i fyra dagar den 22-25 november 2012. Han talade vid flera tillfällen och det var som vanligt mycket uppskattat. Stuart Murray har alltid något viktigt att säga. Här samlar jag några glimtar från Stuarts besök.

På torsdagen var han på Örebro Missionsskola och höll flera föreläsningar. Jimmy Heawenson, ALT-student från Jönköping, har kommenterat på sin blogg och lagt upp en videoinspelning på Youtube av föreläsningen om Church Planting and Missional Church. Tack Jimmy! Tyvärr är ljudkvaliten inte så bra.



På fredagen samlades fem bibelskolor med totalt ca 80 elever i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Temat för dagen var församlingsplantering i samhällets marginaler och den arrangerades av Urban Expression Sverige i samarbete med Ryttargårdskyrkan. Emil Jonzon, lärare på Mariannelunds folkhögskola skriver om detta på BibelOmvärlds blogg: Med Gud i marginalen. Han berättar även om konferensen om radikalt lärjungaskap som ägde rum på lördagen.

Huvudarrangemanget under Stuart Murrays Sverigebesök var konferensen om radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle. Stuart hade fyra föreläsningar och två predikningar där han tog upp teman från sin bok Radikalt lärjungaskap. Ett av ämnena var vad det betyder att vara kyrka i efterkristendomstiden. En som ger en glimt från konferensen på sin blogg är Anton Fagerstedt i inlägget Död åt "Christendom".

Konferensen i Linköping arrangerades av Ryttargårdskyrkan, Johanneskyrkan, Baptistkyrkan, Nätverket Anabaptist och bokförlaget Evangelie. Det var ett mycket lyckat samarbete och det kan bli mer av det i framtiden. Konferensdeltagarna, som kom från hela Sverige, från Jokkmokk i norr till Malmö i söder, och även från Danmark och Finland, verkade mycket nöjda när de reste hem. Vi hade fått mycket inspiration och vägledning för vad det betyder att följa Jesus i vår tid. På söndagen höll Stuart en mycket uppskattad predikan, som man kan ladda ner här (du får klicka dig fram till den 25/11, 2012). Tyvärr spelade vi inte in resten av Stuarts undervisning, men man kan ju alltid läsa boken.