Så här presenteras kompendiet:
"Många församlingar i dagens Sverige ligger i framkant vad gäller mångkultur och integration. När politiker, kultur-personligheter och mediafolk pratar ideologi, så lever många kristna församlingar redan ut detta i praktiken.
Gång efter annan påminner oss bibeltexter i Nya testamentet om att när vi bygger församling så måste vi alltid ha ett mångkulturellt perspektiv. Men vad innebär det då att vara en mångkulturell församling? Detta är en handbok i att både vara och bli en mångkulturell församling.
Författarna står alla själva i ett konkret och praktiskt mångkulturellt församlingsarbete. Här delar de både erfarenheter, insikter och frågeställningar. I anslutning till de olika avsnitten finns även samtalsfrågor vilket gör materialet användbart i flera olika grupper och forum.
"Vi tror inte att frågan om att skapa mångkulturella församlingar är något valbart, utan en självklar och naturlig del av Guds rikes innersta väsen", menar författarna till denna nya handbok.
Materialet är skrivet av Cai Berger, Hernán Clavijo, Carl-Johan Freed, Roger Korsgren,Tord Larsson, Lars Mörling, Markus Sand, Johannes Stenberg och Indira Wilson"
Egentligen är handboken bara den första halvan av kompendiet. Den ger motiv för att satsa på en mångkulturell församling, tar upp teologiska teman, problem man möter och ger praktiska exempel. Dessutom berättas om sex olika mångkulturella församlingar i Sverige. Det är en mycket bra handbok och jag hoppas att många läser den.
Kompendiets andra del är en uppsats skriven av Markus Sand med titeln "...en del av himlen på jorden" - en kvalitativ studie av två mångkulturella församlingar. Uppsatsen skrevs vid Örebro Missionsskola 2006. Även den är mycket läsvärd.
Det här med församlingen som en mångkulturell gemenskap är en mycket viktig sak, särskilt med tanke på den politiska utvecklingen och SD:s frammarsch. Församlingen kan och bör vara ett hoppets tecken som visar att vi kan leva tillsammans och sjunga lovsång tillsammans inför Gud oavsett vilket folk eller språk vi tillhör. Församlingen kan redan nu vara en försmak av det som en gång ska komma: "en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: 'Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.'" (Upp 7:9-10).
Enligt profeten Jesaja säger Herren: "Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet" (Jes 66:18). Det har redan börjat och vi får vara med.
Jag tror att det är viktigt att vi som kristna står upp för en generös flyktingpolitik och en konstruktiv integrationspolitik, som också får praktiska konsekvenser i vår egen vardag, i våra församlingar och på våra arbetsplatser. Vi bör stå upp för religionsfrihet även för dem som har en annan religion än vår. Jacob Rudolfsson skriver en intressant debattartikel i Dagen om att religiös mångfald är bra för fred. Församlingen och evangeliet mår bäst när de får konkurrera på lika villkor.
De sista veckorna har debatten varit hård om SD även i de kristna leden. Jag önskar att vi skulle kunna föra debatten i en mjukare ton från båda håll. Jag håller absolut inte med SD om deras politik, men jag tycker att det är onödigt att anklaga dem för att vara rasister eller nyfascister. Även om detta finns i deras historia och säkert hos en del av deras medlemmar och sympatisörer, tror jag att flertalet av deras väljare snarare präglas av främlingsrädsla eller främlingsfientlighet och etnocentrism. Att fortsätta att spela rasistkortet mot dem tror jag bara kommer att förstärka deras offerroll och ge dem fler sympatisörer. Jag tror att vi istället ska ta debatten om vad det verkligen handlar om; nämligen främlingsrädsla, främlingsfientlighet och etnocentrism. Om vi dessutom skapar mötesplatser mellan människor och visar att positiv integration är möjlig; i våra församlingar, i våra bostadsområden och på våra arbetsplatser, då tror jag att det är möjligt att vända utvecklingen.
Och det är viktigt att Guds folk går före. Att älska sin nästa som sig själv är också att älska invandraren och flyktingen som sig själv: "Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv" (3 Mos 19:34). Att älska sina fiender betyder att älska även dem som står på den andra sidan i den politiska eller religiösa debatten. "Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er", sa Jesus (Luk 6:27). Paulus ger oss samma strategi: "Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda" (Rom 12:20-21).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar